För något år sedan presenterades en sådan studie, som tydligt visar betydelsen av kultur, normer och sanktioner för människors handlande. Åtskilliga samhällsvetare har kallat studien briljant, och nyligen blev artikeln godkänd för publicering i Journal of Political Economy, en av de högst ansedda nationalekonomiska tidskrifterna.

Artikeln heter Corruption, Norms and Legal Enforcement: Evidence from Diplomatic Parking Tickets [pdf] och är skriven av nationalekonomerna Ray Fisman och Edward Miguel. Ekonomerna kom på ett smart sätt att isolerat studera inverkan av kulturella normer. Fisman och Miguel hävdar, helt riktigt, att antalet parkeringsböter per FN-diplomat i New York – analyserade på rätt sätt – övertygande visar på stora skillnader i korruption mellan olika kulturella normsystem. De visar också att rättsliga sanktioner verkligen har stark inverkan på människors beteende.

För en icke-samhällsvetare kanske det verkar märkligt att man skulle kunna dra långtgående slutsatser enbart från parkeringsböter. Men så är det, så varför är Fisman och Miguels studie så bra?

• vid FN finns nästan alla stater representerade, så FNs anställda täcker världens olika kulturer mycket väl
• alla FN-diplomater verkar i samma miljö, vid samma arbetsplats
• alla diplomater är högutbildade, så utbildningsfaktorn kan räknas bort
• diplomater tillhör så gott som alltid överklassen eller eliten i sitt land, så klassfaktorer är utjämnade
• diplomater har högre social status än nästan alla de möter, så påståenden om diskriminering biter föga
• att det gäller trafikförséelser är oviktigt, det finns få skäl att tro att samma mekanismer inte gäller i övrigt

Men det verkligt speciella med diplomater är att de har diplomatisk immunitet. I New York före år 2002 fanns inga möjligheter att straffa FN-diplomater som bröt mot trafikreglerna. På så sätt kan Fisman och Miguel räkna bort även den viktiga sanktionsfaktorn. Eftersom det inte fanns några straff eller sanktioner var det bara diplomatens egna ”samvete” – de inlärda normer han eller hon har socialiserats med – som kunde hindra att diplomaten betedde sig fel. Staden New York har haft stora problem med FN-diplomater som parkerat hur som helst utan att kunna straffas.

Utöver situationens elegans gör Fisman och Miguel mängder av statistiska kontroller för övriga faktorer och samband som ändå skulle möjligtvis skulle kunna påverka; mellanstatliga relationer, inkomster, efterföljande social bestraffning i hemlandet mfl. Kort sagt kan alla faktorer utom internaliserade normer räknas bort. Om det återstår systematiska skillnader i beteende, så måste dessa bero på kulturella skillnader*.

Och mycket riktigt visar det sig att skillnaderna i antalet förséelser, och därmed olika kulturer, var mycket stora hur man än räknar. I vissa diplomatdelegationer – Sverige, Kanada, Turkiet, Japan – betedde sig alla perfekt. I andra – Kuwait, Egypten, Chad, Sudan – bröt man konstant mot reglerna. Dessutom fanns statistiskt signifikanta samband med tidigare mått på korruption inom olika kulturer. Citat:

We find that the number of diplomatic parking violations is strongly correlated with existing measures of home country corruption. This finding suggests that cultural or social norms related to corruption are quite persistent: even when stationed thousands of miles away, diplomats behave in a manner highly reminiscent of government officials in the home country.

Vilka kulturer är då de mest korrupta, när alla andra faktorer kan räknas bort, enligt Fisman och Miguel? De mest korrupta normsystemen återfinns i Mellanöstern och Afrika följt av Östeuropa. De fullständigt skötsamma koncenteras till västvärlden: till USA närbelägna länder i Amerika och till Västeuropa. Skandinavien nämns särskilt. Grafen nedan (klicka för pdf) visar de 20 delegationer med flest och med minst antal brott per diplomat.

En populär föreställning bland kulturrelativister i Sverige idag är att alla kulturer är lika och att kulturella normer inte gör någon skillnad för om människor gör rätt eller fel. Fisman och Miguel motbevisar den idén på ett tämligen avgörande sätt.

—
*En annan möjlighet är biologiska skillnader, men just i det här fallet är de föga sannolika.

Age

• Applicants must be at least 18 years old

Residency

• An applicant must have been lawfully admitted to the United States for permanent residence. Lawfully admitted for permanent residence means having been legally accorded the privilege of residing permanently in the United States

Residence and Physical Presence

• has been lawfully admitted for permanent residence
• has resided continuously as a lawful permanent resident in the U.S. for at least 5 years prior to filing with no single absence from the United States of more than one year
• has been physically present in the United States for at least 30 months out of the previous five years

Good Moral Character

• an applicant is permanently barred from naturalization if he or she has ever been convicted of murder
• an applicant is also permanently barred from naturalization if he or she has been convicted of an aggravated felony

A person also cannot be found to be a person of good moral character if during the last five years he or she:

• has committed and been convicted of one or more crimes involving moral turpitude
• has committed and been convicted of 2 or more offenses for which the total sentence imposed was 5 years or more
• has committed and been convicted of any controlled substance law, except for a single offense of simple possession of 30 grams or less of marijuana
• has been confined to a penal institution during the statutory period, as a result of a conviction, for an aggregate period of 180 days or more
• has committed and been convicted of two or more gambling offenses
• is or has earned his or her principal income from illegal gambling
• is or has been involved in prostitution or commercialized vice
• is or has been involved in smuggling illegal aliens into the United States
• is or has been a habitual drunkard
• is practicing or has practiced polygamy
• has willfully failed or refused to support dependents
• has given false testimony, under oath, in order to receive a benefit under the Immigration and Nationality Act.

Attachment to the Constitution

• An applicant must show that he or she is attached to the principles of the Constitution of the United States.

Language

• Applicants for naturalization must be able to read, write, speak, and understand words in ordinary usage in the English language

United States Government and History Knowledge

• An applicant for naturalization must demonstrate a knowledge and understanding of the fundamentals of the history and of the principles and form of government of the United States.

Oath of Allegiance
By doing so, an applicant swears to:

• support the Constitution and obey the laws of the U.S
• renounce any foreign allegiance and/or foreign title
• bear arms for the Armed Forces of the U.S. or perform services for the government of the U.S. when required

Krav för att bli medborgare i Sverige:

• Du måste kunna styrka din identitet
• Du måste ha fyllt 18 år
• Du ska ha permanent uppehållstillstånd
• Du ska ha varit bosatt i Sverige i fem år eller fyra år om du är statslös eller har beviljats uppehållstillstånd som flykting
• Du måste ha skött dig bra i Sverige

Det sista villkoret betyder i praktiken ingenting: ”Om du har begått något brott kan du ändå bli svensk medborgare, men då måste du vänta en tid beroende på hur allvarligt brottet var” – väntetiden är mellan ett och tio år. Det är helt ok för grova brottslingar att bli medborgare i Sverige – inklusive mördare. Kanske ännu intressantare med jämförelsen är att det är tveksamt om de flesta av Sveriges samtida asylsökande alls skulle kunna få medborgarskap om de istället sökt sig till USA. I Sverige gömmer eller slänger över 90 % av alla asylsökande sina pass i syfte att vilseleda Migrationsverket [pdf]. Det minsta man kan säga är att det bryter mot moral-character-kravet och andemeningen i USAs residency-krav.

Ännu märkligare framstår den svenska mediedebatten. I den svenska debatten har det på allvar framförts argument om att enbart krav på att kunna språket ska betraktas som ”rasistiska” eller ”främlingsfientliga”. Om språkkravet är ”rasistiskt” vad gör det USA till i så fall? Rimligtvis till en av världens mest ondskefulla, fascistiska diktaturer. Trots detta vill fler icke-amerikaner invandra till USA än till något annat land i världen.

Krav på att kunna språket för att få medborgarskap finns bland annat också i Danmark, Finland, Tyskland, Nederländerna, Spanien, Portugal, Bosnien-Hercegovina, Estland, Kroatien, Schweiz, Tjeckien, Turkiet, Ungern, Ukraina, Australien och Kanada. När får vi se de kravlöst multikulturella debattörerna ställa sig utanför Spaniens, Bosniens och Turkiets ambassader och skrika ”rasister” till dem?

Enligt migrationsforskare delar Sverige ut medborgarskap mer lättvindigt än något annat land i världen [pdf]. Sverige är ett av mycket få länder som nästan helt saknar kriterier för att få bli medborgare. Men så har det inte alltid varit. Ännu in på 80-talet hade Sverige språkkrav för medborgarskap. Den kravlöst multikulturella teorin påstår att liknande krav skapar konflikter istället för att motverka dem. Borttagandet av språkkravet borde sålunda resulterat i en förbättring av integrationen i Sverige sedan 80-talet. Verkligheten är förstås den rakt motsatta.

Ett samhälle förutsätter en grundläggande gemensam identitet, förståelse och solidaritet mellan medborgarna för att kunna fungera. Har man inte det uppstår splittring, konflikter, brottslighet, sociala problem, korruption och fusk. Med krav inför medborgarskapet skapas istället incitament för att solidarisera sig och lära sig om den nya gemenskap den invandrade önskar ingå i. Undersökningar visar att 70 % av svenskarna anser att – för att ta ett exempel – språkkrav för medborgarskap är rätt. Det är hög tid att sluta att dela ut medborgarskapet kravlöst i Sverige.

Sammantaget ger en googling på ”restriktiv” och ”flykting” ca 27 400 träffar. Kombinationen ”inhuman” och ”flykting” ger 9 500. Men är påståendet om en restriktiv politik verkligen rimligt vid en jämförelse med andra länder?

Diagrammet ovan visar samtliga asylsökande per tusen invånare i EU-15 länderna och några jämförbara i-länder (klicka på bilden för komplett pdf)*. Jämförelsen visar att Sverige under perioden 1980-2005 har tagit emot fler flyktingar än något land i EU. Och långt mer än alla andra västländer utöver Schweiz**. Skillnaderna är dramatiska: Sveriges mottagargenerositet mot flyktingar har varit 57 % större än Danmarks, 194 % större än Kanadas, 260 % större än EU-snittet och 1900 gånger så stor som Japans! I dagsläget tar Sverige emot radikalt fler flyktingar per capita än något annat land i hela västvärlden – inte bara genuina utan även påstådda sådana. Nästan inga andra länder accepterar t ex asylsökande som vilseleder asyllandet om sin identitet – immigrationsländer som Australien skickar tillbaka samtliga [pdf]. Sverige tar däremot emot även asylsökande som önskar lura sig förbi systemet – över 90 % av de invandrade asylsökandena har kastat sina dokument. Som ett resultat av politiken uppgår Sveriges utlandsfödda population idag till 14 % av befolkningen – det är en högre andel än i USA under något år genom hela 1900-talet.

Nästa diagram, från OECD, jämför fördelningen av olika klasser immigranter. Jämförelsen visar att Sverige tar emot överlägset störst andel asylsökande, flyktingar och liknande (anhöriginvandrare hör samman med någon av grupperna, antingen arbetskraftsinvandrare eller asylsökande, dessa bör därför för Sveriges del räknas nästan uteslutande till asylsökarkategorin). Till andra länder migrerar till största delen arbetskraft – individer som är anpassade till det egna landets behov. Sverige har istället inriktat sig helt på asylsökande, på senare år främst från Mellanöstern, Östeuropa och Afrika. Enligt migrationsforskaren Rainer Müntz har invandrare från Afrika och Mellanöstern den klart lägsta utbildningsnivån av alla invandrargrupper till Europa [pdf]. Samtidigt investerar Sverige mest i R&D av alla stater – vi behöver lågutbildade kanske allra minst [pdf]. Sveriges invandring är tvärtemot andra länder nästan fullständigt inriktad på flyktingarnas behov istället för det egna samhällets.

Det är inte bara i fråga om flyktinginvandringens storlek som Sverige är unikt tillmötesgående. Diagrammet ovan visar att Sverige är mycket mer generöst med att ge nyanlända invandrare medborgarskap än genomsnittliga stater i västvärlden är (klicka på bilden för pdf)***. Medborgarskap i Sverige går att få efter bara 5 år – i andra länder, t ex Danmark, måste man vänta minst 7. I Sverige råder i praktiken inga som helst krav på att den nya medborgaren måste kunna något eller göra något för att få bli medborgare. I de flesta OECD-länder – t ex USA, Nederländerna och Danmark – måste man kunna språket och i åtskilliga andra måste man svära lojalitet mot sin nya gemenskap [pdf]. Enligt andra, nyare data naturaliserar Sverige utländska medborgare i högre takt än något annat land. Totalt sett har Sverige, enligt migrationsforskaren Elena Kyrklund, sannolikt världens mest generösa medborgarskapslagstiftning [pdf].

Denna fjärde jämförelse visar olika staters bidrag till FNs flyktingverksamhet, UNHCR. Sverige har under 2006-2007 gett jämförelsevis större bidrag till UNHCR än något annat land i hela världen (klicka på bilden för pdf). Det är inte en tillfällig trend, Sverige har varit en av de största bidragsgivarna sedan många år tillbaka [pdf]. Utöver det så har Sverige också hjälpt de asylsökande indirekt genom att under årtionden tillhöra de 3-4 största biståndsgivarna per capita i hela världen, liksom en av de stater som totalt sett fört den mest gynnsamma utrikespolitiken gentemot u-länder.

Men Sveriges självuppoffrande slutar inte där. När flyktingarna väl fått uppehållstillstånd erbjuds de världens mest generösa välfärdsförmåner. Jämför med hur andra länder vanligen gör: Kanadas starkt selektiva invandring förutsätter garantier om privat försörjning. USA har sedan 1996 i praktiken tagit bort alla socialbidragsmöjligheter för invandrare. Inte ens i grannskapsländerna Syrien, Jordanien och Libanon har irakier som invandrar någon automatisk rätt till arbete, skola eller hälsovård. Men i Sverige har nyanlända rätt till gratis språkundervisning, gratis tolkar, socialbidrag, a-kassa, arbete efter bara 4 månader, gratis skola, gratis sjukvård, gratis universitet… Helt nya bidragssystem har införts särskilt för invandrare: ”äldreförsörjningsstöd” låter inte invandrarkopplat men kom till för att försörja pensionerade asylinvandrare som inte har arbetat ihop till pension i Sverige.

Totalt sett har Sverige världens största sociala utgifter och i dagsläget tillfaller dessa helt oproportionerligt invandrarpopulationen: endast 27 % av invandrarna från Mellanöstern och Afrika tillhör kärnarbetskraften [pdf]. Det handlar om överföringar på många tiotals miljarder kronor per år från, om man generaliserar, arbetande svenskar till icke-arbetande asylinvandrare. Ekonomen Kjetil Storesletten har beräknat att en genomsnittlig invandrare till Sverige kostar samhället -175 000 netto över kursen av hela sitt liv[pdf].

Vidare ger Sverige större fri- och rättigheter till invandrare än vad andra länder gör [pdf]. Och trots enorma problem med segregation i en rad uppkomna etniska enklaver – i delar av Rosengård går 95 % arbetslösa – har alla asylsökande rätt att bosätta sig varhelst de vill.

Om någon fortfarande inte håller med om att Sveriges asylpolitik bör kallas generös så behöver denne inte nöja sig med min bedömning. Statsvetaren Kristina Boréus har analyserat motiven bakom den svenska asylpolitiken genom fem valrörelser. Hennes slutsats är att det viktigaste värdet bakom politiken var generositet [pdf].

Myten om den restriktiva politiken kan inte vara mer fel. Sverige har varit mer generöst mot jordens asylsökande och flyktingar än något annat land i hela världen. Samtidigt har vi sannolikt ställt lägre krav på invandrade än något annat samhälle gör. Trots att Sverige bara har 0,14 % av världens befolkning var vi världens fjärde största flyktingmottagare år 2006 – endast efter USA, Frankrike och Storbritannien – länder med 70-300 miljoner invånare. Även om vi inför ett totalstopp för all invandring skulle Sverige förbli det mest flyktingvänliga landet i världen. Och det i åratal framöver.

Sveriges politik är definitionsmässigt extrem.

Jag tycker det är bra och riktigt att vara generös, men en extrem politik är inte rättvis och den fungerar inte i längden. Det finns ingen anledning för någon svensk – ingrodd eller nyanländ – att känna sig skyldig att ta emot ännu fler asylsökande. Trots det fortsätter nästan alla större medier med kampanjer där den underliggande tonen är att skuldbelägga svenskarna ytterligare. Dessa implicita anklaganden övergår vid kritik ofta i direkt smutskastning istället för i saklig diskussion. Trots den majoritet som, med rätta, tycker att vi har tagit vårt ansvar redan [pdf].

Uppdatering: se Folkpartiets nya flyktingpolicy i DN

—

* Data från FNs flyktingfond UNHCR. Diagrammet visar antalet som sökt asyl. Har inte lyckats hitta uppdaterad, jämförande statistik från flera länder över vilken andel asylsökande som slutligen fått uppehållstillstånd. Enligt Nationmaster.com hade Sverige dock en av världens högsta andelar asylsökande som gavs permanent uppehållstillstånd under 80-talet och flera år in på 90-talet. Över en 25-årsperiod är det dessutom rimligt att antalet sökande (efterfrågan) nära speglar hur stor andel som faktiskt får stanna i slutändan (utbudet). Åtskilliga källor anger att idag får nästan alla asylsökande till Sverige får stanna, se tex Merit Wagers blogg. Storleksmässigt är den asylrelaterade invandringen mångdubbelt större, eftersom de flesta invandrare kommer som anhöriga.
** Sverige 58/1000, Schweiz 66/1000, Schweiz har dock radikalt ändrat sin asyllag medan Sveriges politik fortsätter. Dessutom skiljer sig Schweiz invandringsprofil, med mycket färre utom-européer, helt från Sveriges.
*** Data från OECD. Diagrammet visar andelen av alla utlandsfödda som år 2001 fått medborgarskap.

Det här är resultatet utslaget per parti. Ju längre man kommer till höger, desto mindre toleranta blir svaren. Mest toleranta är de som sympatiserar med vänsterpartiet, därefter mp, s, fp, c och kd. Mest intoleranta hos riksdagspartierna är moderatsympatisörer – med nästan dubbelt så hög intoleranspoäng som för v och mp. De högerextrema partierna är i en klass för sig.

Undersökningens resultat är inte på något sätt förvånande, moderata kommunalråd har ju TV-förevigats med uttalanden om att chilenska flyktingar ”är de som Pinochet inte hann med.” På senare tid har Folkpartiet tagit upp tävlingen om populiströsterna. Samtidigt har vänstern alltid verkat antirasistiskt, för internationell solidaritet och generös flyktingpolitik. Sverige är ett av de länder som tagit emot mest flyktingar. Men var är medierna med resultat som dessa? Till skillnad från de maximal-pumpade icke-skandaler som medieföretagen hela tiden försöker fästa vid varenda vänsterrörelse är ju det här breda data som faktiskt är värdefulla för väljarna.