Den ökande brottsligheten i Sverige
I media kan man stundom läsa artiklar som beskriver hur brottsligheten, inte minst våldet, ökar och blir allt grövre. Men en grupp kriminologer med anknytning till Kriminologiska institutionen vid Stockholms Universitet och BRÅ, går gång på gång ut i media och hävdar att brottsligheten, specifikt ungdoms- och våldsbrotten, inte har tilltagit. Många lyssnar på kriminologerna och upprepar deras påstående att det bara är anmälningsbenägenheten som har ökat.
Hur ligger det till egentligen? Har samhället blivit mer brottsligt? Har våldsbrotten ökat? För att försöka avgöra frågan så att vi kan slippa debatten i framtiden, har jag finkammat tillgänglig forskning och statistiska källor om brottsutvecklingen i Sverige. Utvecklingen presenteras här i 12 grafer. Alla grafer finns som pdf.
- Den här artikeln sammanställer därmed det största antalet källor över brottstrender i Sverige som jag har sett, inklusive forskningsöversikter
- De flesta graferna är mycket detaljerade eftersom de innehåller mycket information, för att se tydligt måste man klicka på bilden för att se pdf-diagrammet
- De data jag redogör för är samma som kriminologerna använder, den här analysen använder delvis bättre kvantitativa metoder än vad svenska kriminologer typiskt gör i sina skrifter
- Alla relevanta diagram redogör för trender per capita, alltså med hänsyn taget till befolkningsstorleken
- Jag visar trendlinjer och stora, detaljerade diagram så att alla kan se utvecklingen själv
- Alla datakällor redovisar hela trendserien så långt tillbaka som jag har hittat data
- Resultatet är entydigt när det analyseras rätt
Att avgöra trender visuellt i grafer kan vara svårt när kurvan går upp och ner över åren. Lyckligtvis går det att bestämma om en trend minskar eller ökar matematiskt, med hjälp av regressions- eller trendlinjer. För att göra det lättare att se trenden, finns trendlinjer i alla diagram där det inte blivit alltför plottrigt. De flesta grafer med trendlinjer anger R2-värdet och regressionens formel (typ y = 0,78x + 10). Formeln tolkas (förenklat) så här: om det står ett minustecken framför x-termen så är den trenden minskande. Annars ökar den. Enligt Farrington et al (2004) är en ökande brottstrend att betrakta som stark om den positiva tidskorrelationen är över 0,5 [pdf]. Det motsvarar en R2 på 0,25.
Vi börjar med att se på anmälda brott. Grafen nedan visar det totala antalet anmälda brott per capita för hela perioden enligt BRÅs statistik, 1950-2005 [klicka för pdf].
Det står klart av figuren att anmäld total brottslighet har ökat kraftigt sedan 50-talet. Sedan 1990 har den totala anmälda brottsligheten inte ökat. Men det bror på minskningar endast inom kategorierna bedrägeri- och tillgreppsbrott. Tillgreppsbrott – stölder och rån – är den absolut största brottskategorin, så mindre minskningar i vanliga stöldbrott – tex cykelstölder och snatteri – maskerar ökningar inom de flesta mer allvarliga brottstyper. I nästa graf visas dessa [klicka för pdf].
Diagrammet visar att såväl anmälda mord och dråp, liksom misshandel, narkotikabrott, skadegörelse, rån samt sexualbrott och våldtäkter har ökat. Alla har ökat mer eller mindre konstant oavsett val av period, med undantag för narkotikabrott.
Hur ser det då ut om vi går till andra datakällor än anmälda brott? Antalet fängslade och övervakande per capita visas nedan [klicka för pdf].
Både antalet fångar och medelbeläggningen har ökat som andel av befolkningen. Även antalet brottslingar som dömts till övervakning har ökat per capita sedan 1989. Att vårddygnen per capita inte har ökat i samma takt, indikerar att ökningen inte främst har med hårdare straff att göra. Till nästa källa. En bekräftande datakälla vad gäller våld, är andelen personer som skrivs in på sjukhus för misshandel. Dessa tas upp i patientregister och registreras av Socialstyrelsen. På grund av omläggningar i statistiken mot slutet av 90-talet (97), är siffrorna helt säkra först efter 1997 [klicka för pdf].
Trenden efter 1997 är ökande [pdf]. Tragiskt nog ökar även antalet misshandlade barn som läggs in på sjukhus [pdf]. Men alla som söker vård för misshandel hamnar inte i slutenvården. I och med vårdutvecklingen skrivs färre och färre in på sjukhus för övernattning. Därför krävs data från akutmottagningar för att se om misshandelsfallen verkligen ökar [klicka för pdf].
Södersjukhuset är norra Europas största akutmottagning och en av två för Sveriges huvudstad. Sedan tolv år tillbaka har antalet misshandelsfall på SÖS-akuten ökat med över 30 % [pdf]. Även för Sahlgrenska Universitetssjukhuset rapporteras ökningar, liksom för Norrlands Universitetssjukhus. Så långt sjukhus. En ytterligare källa till brottsdata är offerundersökningar. I Sverige genomför SCB sin Undersökning av levnadsförhållanden med jämna mellanrum. Den innehåller en mängd trygghetsindikatorer för brottslighet [pdf]. Grafen nedan redovisar de mest relevanta av dessa [klicka för pdf].
Samtliga trender är positiva över perioden 1980-2005. Andelen personer som anger att de blivit utsatta för hot eller våld det senaste året har ökat från 5,5 % till runt 8 % av befolkningen, en ökning med 45 %. För vissa indikatorer syns de högsta värdena i slutet av 80 eller början av 90-talet, men alla trender är konsistent positiva förutom andelen utsatta för stöld eller skadegörelse.
Ytterligare en återkommande offerundersökning är BRÅs frågor om brottslighet bland skolungdomar. Brå frågar ett urval niondeklassare dels hur många stölder, hot och våldshandlingar de själva vågar uppge att de begått, dels hur många de har utsatts för. Ett stort problem i den undersökningen är att ungdomar som inte går i skolan begår klart mer brott. I den senaste rapporten av resultaten lägger BRÅ stor vikt vid att andelen ungdomar som själva erkänner brott har minskat [pdf]. Men på frågan hur många brott ungdomarna själva utsätts för, anger niondeklassarna i stort sett lika mycket stölder som tidigare, och en klar ökning av våldet. Rimligtvis är frågor om utsatthet för brott mer trovärdiga än frågor om vilka brott en 15-åring själv erkänner. Diagrammet nedan visar därför trenden för andelen niondeklassare som utsatts för brott [klicka för pdf].
I diagrammet ser vi att andelen niondeklassare som anger att de utsatts för cykel- eller plånboksstöld har minskat starkt, andelen hotade har (tveksamt) minskat något, andelen som totalt utsätts för stöld är oförändrad, liksom andelen utsatta för ”grövre våld”. Andelen ungdomar som utsatts för ”annan stöld” har ökat starkt, och andelen utsatta för ”lindrigt våld” har ökat starkt. Om BRÅ hade sammanfört kategorierna ”grovt” och ”lindrigt” våld – man har gjort motsvarande för stöld – hade även denna undersökning visat på en klar ökning av våldet bland ungdomar.
Men SCBs ULF och BRÅs ungdomsundersökning är inte de enda offerundersökningarna för Sverige. Inom EU genomförs studien European Crime and Safety Survey med några års mellanrum – grafen nedan visar samtliga indikatorer för Sverige [pdf]. Stöldfrågorna har streckmarkerats för att göra grafen tydligare [klicka för pdf].
Både hot och misshandel, rån och sexualbrott har ökat konsekvent i Sverige mellan 1992 och 2005, enligt denna internationella studies mest heltäckande fråga. Ökningen för sexualbrott är extrem, 275 % på 13 år. Däremot har flera typer av stöldbrott minskat, t ex inbrott och bilstölder.
För att vi tydligare ska se att det endast är stöldbrotten som har minskat, jämför jag huvudkategorier av ”totalbrottslighet enligt EU ICS”, stöldbrotten och vålds- och sexualbrotten i nästa graf [klicka för pdf].
Den sammanlagda trenden är att brottsligheten har ökat, dock inte jämnt fördelat över hela perioden. Stöldbrotten har minskat, andelen utsatta för vålds- och sexualbrott har ökat klart – 28 % – över perioden.
Med grund i dessa av varandra oberoende data kan vi redan dra slutsatser. Men för att visa att den här analysen inte är något jag själv kokat ihop, har även ledande internationella brottsforskare – dock inte från BRÅ – analyserat delar av samma data med samma slutsatser. Farrington et al (2004) sammanställer följande data över sex allvarliga brott i Sverige enligt grafen nedan [klicka för pdf].
Notera att de två oberoende måtten register- och offerundersökningar visar ganska konsekventa kurvor och nivåer. Studiens slutsats för Sverige är att redovisade brott som misshandel, rån och våldtäkt har ökat per capita under perioden 1980-1998. Det gäller även antalet mord [pdf].
In general, violent crime increased over the study period. This held for homicide, assault, robbery and rape, and in the case of assault, where survey data are available
Den enda minskningen gäller tillgreppsbrottet inbrott:
Of the studied types of crime, residential burglary is the one that shows most deviation from the general pattern. There is a weak trend of decrease.
Men vi behöver inte nöja oss med det. Det finns ännu fler indikatorer på att brottsligheten ökar generellt. En intressant indikator, som inte har redovisats tidigare, är antalet övervakningskameror. Att sätta upp en kamera kräver tillstånd av Länsstyrelsen, så antalet kameror registreras där. Antalet kameror är både en bättre och sämre mätare än andra mått. Det kan bli fler kameror på grund av lägre priser på elektronik. Men samtidigt är kamerasystem fortfarande dyra investeringar – det finns få skäl att betala för dem om man verkligen inte behöver skydda sig mot ökande brottslighet [klicka för pdf].
Som vi ser har antalet tillstånd för övervakningskameror ökat kraftigt i Stockholms län sedan 2001. Det är konsekvent med all annan data om reella ökningar av skadegörelse och våldsbrottslighet.
En ytterligare indikator – vår sista med eget diagram – på om våldet och hoten ökar i samhället, är antalet personer som lever med skyddad identitet. Att leva under skyddad identitet ställer till med mycket svåra problem med vardagslivet för dem som tvingas till det. Att leva så gör man bara vid mycket allvarliga hot mot sin person. Skyddad identitet finns i tre varianter, sekretessmarkering, kvarskrivning och fingerade personuppgifter. Antalet registeras av Skatteverket [klicka för pdf].
Som vi ser i diagrammet har det totala antalet personer med skyddad identitet i Sverige ökat från 4700 år 1993 till över 11000 år 2007. Det kan tänkas att en del av ökningen beror på ”ackumulering” av brottsoffer eftersom nya fylls på år efter år. Men samtidigt försvinner behovet av en skyddad identitet över tid, eftersom både brottslingar och offer dör och blir äldre.
Därutöver finns ännu fler indikatorer på ökande brottslighet i samhället i stort:
- Klotter, skadegörelse och nedskräpning ökar [pdf].
- Helt nya brott som hedersmord, gruppvåldtäkter och stenkastning mot polis och ambulans har tillkommit.
- Antalet skolbränder ökar kraftigt.
- Våld på arbetsplatser ökar.
- Polisens uppklarningsprocent minskar.
Men ännu intressantare än den deprimerande trenden, är varför brottsligheten ökar. Det ligger egentligen utanför den här artikeln, men jag har ändå gjort en graf över två indikatorer från SCBs ULF: ”hot och våld” och ”avstått att gå ut”. I den sista grafen visas dessa indikatorer tillsammans med några av de vanligaste makrofaktorerna för brott, trender för arbetslöshet, inkomstojämlikhet, och andelarna unga och utlandsfödda [pdf].
Den här artikeln sammanställer minst åtta helt oberoende datakällor och tusentals separata stickprovstillfällen. Utöver tillgreppsbrott är nästan alla trendlinjer positiva, åtskilliga med R2-värden som bör räknas som starka ökningar, enligt litteraturen. Det stämmer inte att det bara är ”anmälningsbenägenheten” som ökar, varken för våld mot människor eller andra brott. I de få fall där separata datakällor pekar år olika håll, till exempel för våldsbrott enligt offerundersökningar de senaste åren, visar de indikatorer som ger det mest tillförlitliga datat på ökningar. Ökningar av antalet misshandelsfall på sjukhusen – en källa som saknar bortfall – kan näppeligen bero på anmälningsbenägenhet. Sverige tycks bli mer kriminellt. Att flera stöldbrott inte ökar trots att människor generellt blir mer kriminella, är inte svårt att förklara som undantag med utgångspunkt i bättre stöldskydd, larm och lås. Ökningarna är sammantaget inte tillfälliga. Det finns fluktuationer i trenderna, men den enda rimliga helhetsbilden är att brottsligheten i Sverige har ökat per capita, oavsett om vi ser till 5, 10, 20 eller 50 år tillbaka. Vilka slutsatser kan vi dra från det här?
- Som helhet sett ökar brottsligt beteende i Sverige
- Undantaget utgörs av de flesta stöld- och tillgreppsbrott, som minskar
- Även våldsbrottsligheten ökar reellt
- Ökningarna av mord, våldtäkter, rån, misshandel och skadegörelse är i stort konsekventa oavsett periodval
Uppdatering:
Jag har lagt till två diagram, ett med data från BRÅs ungdomsundersökning, samt ett med uppgifter om skyddade identiteter. Diagrammet över misshandelsfall på Sahlgrenska är uppdaterat med bättre data. Dessutom har jag skrivit om texten en smula.
mars 19th, 2008 at 16:36
Äntligen rejäl och vederhäftig statistik! Vore intressant att läsa en kommentar av en kriminolog, för detta lär de väl ändå inte kunna slingra sig ur.
mars 19th, 2008 at 16:44
Johan:
Tack. Ja, jag tycker det vore minst sagt intressant att se en kommentar av en kriminolog jag med. Finns det någon därute som vågar ta en debatt om det här med en brottsintresserad och i någon mån påläst ekonom?
mars 19th, 2008 at 17:30
Tack, Ulf P, för din analys. Behovet av väl underbygd statistik är större än någonsin. Utan fakta – inga rimliga motåtgärder.
Sänd denna rapport till diverse kriminologer och be om en kommentar. Fråga också om de ser sig som forskare eller som socialterapeuter.
mars 19th, 2008 at 18:09
Otrolig artikel. Skrev och tipsade om den på vår blogg också. Håller med föregående talare: det här måste spridas till akademiker och media.
mars 19th, 2008 at 21:26
Fast det mesta datat här påverkas ju av mängden anmälningar (utom kameraövervakningen som istället påverkas av sjunkande pris på övervakningsutrustning), så det säger ju fortfarande ingenting om huruvida det är brotten eller anmälningarna som ökar.
mars 19th, 2008 at 22:50
Jag blev intresserad av din blogartikel, men nu känns det som att det gick mig något över huvudet. Jag måste ha missat något. Mer data och bättre mätvärdesbehandling än tidigare står det, men sen är det bara några färgglada grafer. Jag fattar ingenting. Sen kommer slutsatsen att det inte visade sig vara anmälningsbenägenheten som ökat. Vad den grundar sig på förstår jag inte alls, trots att jag läser om och om igen. Har du lust att förklara för en som inte är så insatt i ämnet?
mars 19th, 2008 at 22:53
BRA JOBBAT . . .
. . . som dom säger i Let’s dance.
Beträffande stölder bör cykelstölder separeras, om det är möjligt. De har blivit så vanliga att försäkringsbolagen höjt självrisken. Samtidigt räknar de av 20 % av nyvärdet för varje år. Det innebär att en garagerad cykel i glimrande nyskick bara ersätts med 40 % efter 3 år. Minus självrisken, så klart. Då blir lätt självrisken högre, så att det inte lönar sig att besvära försäkringsbolaget. Därmed är det inte heller någon vits med att åka till polisen, vänta där och fylla i blanketter.
Jag vågar påstå att verkliga antalet cykelstölder är många procent högre än det antal som anmäls.
mars 19th, 2008 at 23:00
[...] Ulf Pettersson har gjort en unik sammanställning av källor över brottsutvecklingen i [...]
mars 19th, 2008 at 23:19
Mina kunskaper i kriminologi är begränsade, men min kommentar är följande:
SCB:s ”Undersökningar av levnadsförhållanden” (ULF) har följt medborgarnas utsatthet för brott sedan 1978 och är av flera anledningar det bästa måttet på brottslighetens utveckling och redovisas även ovan. Undersökningarna visar att förändringarna nationellt sett faktiskt är små.
Från år 1995 har dessutom också Brå en årlig undersökning över ungdomars självdeklarerade
brottsutövning och utsatthet för brott, vilken dock inte redovisats i artikeln ovan. Undersökningarna visar att andelen ungdomar som deltagit i stöld och skadegörelsebrott minskat sedan mitten av 1990-talet, vilket alltså bekräftar bilden från officiell anmälningsstatistik. När det gäller ungdomars självrapporterade våldsbrottslighet framträder däremot inga tydliga förändringar (nationellt sett!).
Sedan förekommer troligen regionala förändringar innebärande att brottsligheten ökat i vissa områden/städer och minskat i andra. Stockholm är ett exempel där brottsligheten ökat kraftigt. (Läs mer: http://fredrik.brunna.se/?p=332)
Sist men inte minst är sexualbrott är ett mycket komplicerat och känsligt kapitel, och där mycket faktiskt pekar på att en stor del av det ökade antalet anmälningarna beror på just ökad anmälningsbenägenhet. Men en viss del av ökningen är också reell – vilket är ett allvarligt problem vars orsaker måste diskuteras.
Tack för en mycket intressant artikel!
mars 20th, 2008 at 1:05
Mån tro vilka kopplingar som kan göras till förändringar inom polis och rättsväsende?
Frågan Charles luftar om ”socialterapeuter” är nog också relevant, man bör kunna hitta en hel del socialpsykologi under ytan också. Framförallt då inom avdelningen ”rädsla föder repressionism” som i än högre grad gäller bland buset än bland hederligt folk. Buset är ju de som i högre grad har anledning att vara rädd och därmed agera på rädsla, ibland med vapen i hand.
mars 20th, 2008 at 1:24
Jag:
På vilket sätt påverkas antalet inlagda i slutenvård av ökande anmälningsbenägenhet? På vilket sätt påverkas antalet inkomna till akutmottagningar av fler brottsanmälningar?
Även när det gäller offerundersökningar är det väl minst sagt tveksamt att de skulle påverkas i större utsträckning av ökad anmälningsbenägenhet.
För fängelsedomar är det mer komplext, å ena sidan finns det förstås ett direkt samband mellan anmälningsbenägenhet och antalet frihetsberövade. Men att fler anmäls ur en konstant grupp som verkligen har begått brott, stämmer inte med de siffror som visar att polisens uppklarningsprocent minskat mycket kraftigt. Sett över hela populationen är brottsoffer genomsnittligt rationella såtillvida att – allt annat lika – de först anmäler brott som det är störst chans att klara upp.
Betänk också att alla grafer ovan (utom Södersjukhuset och kameror, där populationerna inte är avgränsade) är per capita.
mars 20th, 2008 at 1:29
Jonas B:
Graferna visar med få undantag (tillgreppsbrott) att brottsligheten har ökat – kolla själv. Anledningen till att det inte är anmälningsbenägenheten som har ökat beror på att källdatat till diagrammen är oberoende av antalet anmälda brott.
mars 20th, 2008 at 1:52
Fredrik Brunna:
Det kan säkert stämma att viktimiseringsstudier som SCBs ”Undersökningar av levnadsförhållanden” är de enskilt bästa datakällorna. Här redogörs för två sådana, och båda visar att brottsligheten ökar.
Det finns ännu fler offerundersökningar för Sveriges del, bland annat för Stockholms län. Dessutom har man nyligen startat den sannolikt allra bästa offerundersökningen, den ”Nationella trygghetsundersökningen”. Men dessa undersökningar omfattar ännu så länge inga tidsserier att tala om, den Nationella trygghetsundersökningen startade först 2005.
Jag känner till BRÅs undersökning om självrapporterad brottslighet bland ungdomar, däremot har jag inte lyckats hitta dessa data på BRÅs sajt. Visa gärna var de finns, om du vet. Vad jag förstår undersöker BRÅ bara 9:e-klassare, det ger ett ganska begränsat datamaterial. Enligt BRÅ själva så döms en större andel ungdomar idag än tidigare för våldsbrott, medan en mindre andel döms för stöldbrott.
Blanda inte ihop stöld och skadegörelse! Skadegörelsen ökar enligt både anmälningar och faktiskt utförd skadegörelse. I ULF så blandas stölder och skadegörelse ihop i en av frågorna, att trenden där inte ökar betyder inte att skadegörelsen minskar.
Ökningen av sexualbrott är så stark för Sveriges del att det inte finns minsta chans att det bara skulle bero på ökad anmälningsbenägenhet. För bekräftelse skulle man kunna titta på data från sjukhus och från kvinnojourer.
mars 20th, 2008 at 8:39
Jag vet tyvärr inte var du kan finna Brå:s undersökning över 9:e-klassares självrapporterad brottslighet. Men den är särskilt bra av den anledningen att hela populationen tillfrågas med mycket litet bortfall.
mars 20th, 2008 at 10:11
När förändringar i anmälningsbenägenheten diskuteras är frågan alltid om den ökar eller inte. Varför inte lika gärna om den minskar. Undersökningar tycks visa på att folks förtroende för rättsväsendet minskar liksom polisens uppklarningsprocent. Under dessa omständigheter vore det en naturlig reaktion att uppleva en anmälan som alltmer meningslös.
När kriminologer förklarar ökad brottslighet med ‘stigande anmälningsbenägenhet’ måste motfrågan vara: hur vet dom det. Är det någon som sett en verifikation av påståendet?
mars 20th, 2008 at 14:04
Brottsbenägenheten har ökat våldsamt
Somligt behöver man ingen statistik för att bedöma. Jag har bott mer än 30 år i ett villaområde byggt på 20- och 30-talet. De första 20 åren var inbrott sällsynta. Barnens cyklar blev förstås stulna i skolan på 80-talet. Busshållplaterna var hela.
Någon gång på 90-talet blev det annorlunda. Brevlådorna i trakten blev söndersprängda. Vår bil fick en ruta sönderslagen för nio år sedan. I förfjol blev fyra bilar i de närmaste kvarteren också sönderslagna. Grannen tvärs över gatan fick inbrott. Ett halvt dussin inbrott gjordes i de fyra närmaste kvarteren. Närmaste grannens son fick inbrott för mindre än ett år sedan.
Cyklar stjäls nästan varje dag vid vår pågatågstation. Den slås sönder flera gånger om året, liksom busshållplatserna i kvarteren.
Nästan inga av alla dessa incidenter ”klaras upp”.
Det är alltså närmast riskfritt att bryta lagarna.
mars 20th, 2008 at 14:47
Charles:
Väldigt bra poäng och fråga till kriminologerna där. För en situation som liknar Sveriges finns det fler samhällsteorier som är kompatibla med minskad anmälningsbenägenhet än med ökad sådan.
mars 20th, 2008 at 17:26
[...] forebilledlig oversigt af bloggeren og statsvetaren Ulf Petterson: I media kan man stundom läsa artiklar som beskriver hur brottsligheten, inte minst våldet, ökar [...]
mars 21st, 2008 at 17:13
”När kriminologer förklarar ökad brottslighet med ’stigande anmälningsbenägenhet’ måste motfrågan vara: hur vet dom det. Är det någon som sett en verifikation av påståendet?”
Jag mailade BRÅ angående detta och fick svar.
Mitt mail:
Hej,
Jag läste denna artikel på BRÅs hemsida.
http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=55&module_instance=4
och har några frågor om detta stycke:
”Några generella undersökningar av förändringar i anmälningsbenägenheten har inte gjorts. Däremot har man undersökt anmälningsbenägenheten för vissa våldsbrott. Resultaten tyder på att anmälningsbenägenheten för dessa brott ökat under senare år.”
Vilka våldsbrott rörde det sig om?
Hur och när gjordes undersökningen?
Kan man få ta del av undersökningen?
tack på förhand
……………………….
Svar:
Hej,
Det man i detta stycke syftar på är två rapporter som skrivits av Brå. Det är ”Våld mot kvinnor i nära relationer” och ”Barnmishandel” det kan även vara någon mer rapport som jag inte har fått bekräftat. Dessa rapporter handlar inte om anmälningsbenägenhet direkt, men frågan avhandlas som en del i studien. Dessa kan du ladda ner gratis från vår hemsida http://www.bra.se genom att gå in på publikationer och söka på titeln, sedan är det bara att ladda ner rapporten i pdf till din dator.
Vänligen
—————————
m a o, förklaringen som BRÅ alltid går ut med har man ingen som helst grund för. Ingen undersökning har gjorts. Det enda materialet de har rör två mycket specifika brottskategorier som man kan räkna ut med armbågen att anmälningsbenägenheten har ökat i eftersom båda brottskategorierna har varit tabubelagda.
Jag tror alla kan gissa sig till varför inga undersökningar har gjorts angående BRÅs paradförklaring varje gång ökningen av våldsbrott kommer på tal. Bäst att låta bli att ta reda på och fortsätta gissa och vilseleda medborgarna och skriva ”att man har undersökt anmälningsbenägenheten för vissa våldsbrott” utan att specificera vilka våldsbrott det rör sig om.
OM det skulle vara så att anmälningsbenägenheten ökat i den enorma omfattning som BRÅ menar, så kan man med fog fråga sig varför tusentals svenskar på åttiotalet inte anmälde till polisen att de blivit rånade.
mars 23rd, 2008 at 1:29
Mycket bra Ulf!
Men när det gäller just kurvor med mycket stora fluktuationer, och fler inflexionspunkter, så anser jag inte att en linjär (affin) funktion är rimlig för att skapa en regression. Kurvorna ser mest ut som polynom av typen y=f(x)=ax^3-bx^2+cx+m
Man måste också fråga sig om så stora avvikelser från trendlinjen är acceptabla? De absoluta residualerna för fängelse ligger ju ibland på 10 personer, anmärkningsvärt stort med tanke på att koefficienten enbart borde ge mindre. Exakta mått på standardavvikelse har vi kanske inte.
Ja du får ursäkta min petighet, men en proffsig statistiker anställd av J. Sarneckis fakultet skulle med all sannolikhet ställa såna frågor till dig.
mars 23rd, 2008 at 13:27
Leo:
Tack för en bra kommentar. Du verkar mycket bättre på algebra än vad jag är. Dock, jag hävdar förstås inte att linjära funktioner är de som bäst matchar de här brottstrenderna.
Frågan i sammanhanget är om brottsligheten ökar eller minskar, dvs det man uttrycker språkligt är om den linjära trenden är ökande eller minskande. Trendlinjerna är till för att kunna svara på frågan. Poängen med de linjära regressionslinjerna här är alltså inte alls att försöka modellera brottstrenderna realistiskt (med hög R2).
Många av de kriminologer som argumenterar för minskande brottslighet visar upp små och otydliga diagram som gör det svårt att läsa ut trender. På så sätt kan de kollra bort korten.
På Kriminologiska institutionen på SU – Sveriges enda – arbetar inga proffsiga statistiker. Svenska kriminologer är nästan helt kvalitativt inriktade och det är en del av problemet. Jag har läst på den svenska kriminologiska litteraturen en del, och jag vet hur låg nivå den har. En sån här trivial bloggpost kan faktiskt vara en förbättring gentemot den låga statistiska nivån.
Andra är välkomna till ytterligare förbättringar – det är inte särskilt svårt. Jag har tex inte tagit med information om standardfel, eller undersökt systematiskt om regressionslinjerna är statistiskt signifikanta (dock är jag säker på att de är det, i de allra flesta fall). För att göra det måste jag bland annat föra över datan till SPSS, EViews eller Stata, och det är för mycket jobb för en bloggartikel!
Men om någon vill arbeta vidare, mejla mig bara, så skickar jag gärna dataseten (De är i Excel-format).
mars 24th, 2008 at 19:56
Hej
Mycket bra jobbat! Jag undrar hur det ser om man tar med antal flyktingar per capita i det sista diagramet. Håller själv på med en jämförelse med antal flyktingar i kommuner och län kontra röstbenägenhet på sverigedemokraterna. Det jag sett så här långt är att generellt att ju fler flyktingar i ett län destu fler röstar på sverigedemokraterna. Dessutom om man jämför statistiken från val.se i Malmö ser man att de som röstat på sd i de olika valdistrikten i Malmö är det de med flest invandrare som röstat på sd. Dock ej Rosengård där några tiodelar röstat på sd. Men i områdena runt Rosengård ligger sd-stödet på runt 10% (Ett valdistrikt ligger på 18%)
/Luke
mars 24th, 2008 at 23:30
Luke Bloom:
Flyktingar per capita är ett lite vanskligt begrepp. Du tar upp statistiska samband som inte har med brottslighet att göra, men jag har alltid accepterat off-topic kommentarer tidigare, så låt gå.
Det finns redan en mycket omfattande forskning som undersöker det du vill göra. För Sverige finns t ex en D-uppsats av tidigare finansminister Erik Åsbrinks dotter Marika Lindgren Åsbrink. Hon kom fram till att det inte finns något positivt samband mellan utomeuropeisk invandring och röster på Sd. Men annan forskning har gett andra slutsatser.
Marikas uppsats här:
http://www.diva-portal.org/diva/getDocument?urn_nbn_se_uu_diva-7653-2__fulltext.pdf
mars 25th, 2008 at 12:34
Marika Åsbrink struntar i att jämföra flyktingmottagande med tendens att rösta på sd. Om man använder statistik från migrationverket och val.se så finns det ett samband. Titta på Skåne och Örebro
april 9th, 2008 at 19:19
Något annat som man ofta hör är om det stora arbetskraftsbehov som kommer att uppstå i sverige i en snar framtid, är det myt eller fakta,kanske
något för ulf att undersöka.
april 9th, 2008 at 21:41
Luke:
Marika Lindgren Åsbrinks uppsats undersöker bland annat sambandet mellan utom-europeisk invandring och röster på SD. Eftersom utomeuropeiska invandrare kommer via asylsystemet och invandrare aggregeras i samma kommuner så blir det nästan samma sak som att titta på sambandet mot flyktingmottagande.
Men, jag ska tillägga att jag tror att Marika Lindgren Åsbrink har fel, dels så tar hon inte hänsyn till kommunens befolkningsstorlek (av oklara anledningar), dessutom så finns det mycket annan forskning som visar motsatt resultat.
Nog om det nu, håll er till ämnet brottslighet, tack.
.
micro:
Jag antar att du menar ökat arbetskraftsbehov på grund av högre medelålder i befolkningen. Det beror lite på hur man ser på saken, men det är klart att många påståenden som har med den utvecklingen att göra är myter. Produktivitetsökningarna kommer i alla hänseenden att vara större än de ökande kostnaderna, så en åldrande befolkning kommer inte att betyda sänkt levnadsstandard. Däremot kan det betyda långsammare BNP-tillväxt.
juli 17th, 2008 at 10:53
Du missar ett väldigt relevant diagram. Nämligen dödsorsaksregistret. Det är det närmaste ett facit vi kommer när det gäller mord/dråp. Där framgår det att ”dödligt våld” legat relativt stabilt de senaste 30 åren (ca 100/år). Samtidigt har andelen anmälda mord/dråp ökat från 130 till nästan 200. Det har skett en obegriplig ökning av ”överrapporteringen” i anmälningsstatistiken (där ingår alla misstänkta dödsfall, även sådant som t.ex visar sig vara självmord). Det lär knappast vara frågan om att folk lämnar in okynnesanmälan om att de är mördade… Svaret måste finnas i polisens rapportsystem eller eventuellt i deras rutiner. Hursomhellst så tyder det på att anmälningsstatistiken är en mycket tveksam källa och du bör även ta med dödsorsaksregistret om du vill hävda att du visar relevant statistik.
PS: Dödsorsaksregistret har naturligtvis också sina brister, exempelvis måste en person hittas och klassas som dödad. Den kan även klassa dödsfall utanför ”dödligt våld” även om man själv ser det som mord/dråp (Göteborgsbranden verkar t.ex inte synas i kurvorna). Absolutnivån bör altså vara något för låg. Men som tidserie är det förmodligen bättre än anmälningsstatistiken.
juli 17th, 2008 at 12:25
Tjolavipp:
Det stämmer att jag inte har med dödsorsaksregistret. Jag har utgått ifrån att mord- och våldsstatistiken från BRÅ skulle spegla differenserna mellan verklig dödsorsak och anmälningar eftersom BRÅ själva har skrivit flera rapporter om diskrepansen samtidigt som de ansvarar för brottsstatistiken.
Men det är dessutom så att statistiken över hur många som har dött av våld har den stora bristen att den inte tar hänsyn till den kraftiga förbättringen av sjukvården. Att lika många avlider visar inte att det dödliga våldet minskar därför att läkarna blir allt bättre på att rädda liv.
Allt fler överlever efter skottskador: Gun crime survival rates rising
Knivvåld behandlas med allt bättre metoder: Knife victims get street operations
juli 17th, 2008 at 18:17
Nja. Jag förstår vad du menar. Men när du sitter med facit och VET att anmälningsstatistiken för mord/dråp är fel är det dumt att ha med det. Om människor räddas till livet på grund av bättre akutvård så blir det ingen mordanmälning heller. Om din hypotes är att våldet har ökat men folk blir räddade till livet så kommer det att synas i statistiken för misshandel/mordförsök istället. Nu lägger du till en känd felaktighet och det är aldrig bra för trovärdigheten.
PS: så vitt jag vet rensar inte Brå anmälningsstatistiken. Står det i källan att det är anmälningar så är det det. I de ”rensade” specialstudierna redovisar de tydligt att källan inte är anmälningar
augusti 7th, 2008 at 20:34
[...] blir världen hela tiden en allt bättre plats att bo på. Antalet anmälda brott i Sverige ökar förvisso*, men både folkhälsan och levnadsstandarden ökar generellt, och globalt kan konstateras att [...]
oktober 25th, 2008 at 10:35
År 1520 mördades enbart i Stockholm 421 personer.
;))
januari 26th, 2009 at 0:32
Ulf Petterssons till synes seriösa försök att bringa klarhet i frågan om brottsutvecklingen i Sverige visar sig vid en närmare granskning inte vara så seriös. Man kan faktiskt inte undgå misstanken att Petterson avsiktligt väljer statistiska underlag så att de passar hans tes om att brottsligheten i Sverige fortsätter öka. Nedan följer några av de tyngre invändningar man kan ha mot Petterssons framställning.
- Frågeställning: Ingen förnekar att brottsligheten i Sverige har ökat kraftigt mellan 1950 och 1990. Egentligen har ökningen börjat tidigare men statistikunderlaget för perioden innan 1950 är osäkert. Vad diskussionen gäller är brottsutvecklingen mellan 1990 och i dag. Pettersson startar i de flesta fall sina serier tidigare vilket gör att en del av vad han visar är okontroversiellt, nämligen ökningen åren 1980 – 1990.
- Stölder. Den aktuella diskussionen om brottsutvecklingen gäller våldsbrotten. Att stölderna inte har ökat sedan 1990 är uppenbart, där visar både polisstatistiken och andra källor att den dramatiska ökningen sedan andra världskriget har upphört. När det gäller stölder anses polisstatistiken rörande t.ex. biltillgrepp och bostadsinbrott vara mycket tillförlitlig. De alla flesta sådana brott anmäls av försäkringsskäl. Alternativa datakällor bekräftar polisstatistiken i detta avseende. Låt oss därför lämna stölderna åt sidan.
- Våldsbrott. Här visar polisstatistiken och alternativa källor olika utfall vilket leder till kontroverser. Kriminologer anser att polisstatistiken är en dålig källa för uppgifter om det faktiska våldet. Pettersson är av en annan uppfattning. Låt oss granska hans argument.
1. Varför använder sig inte Pettersson av dödsorsaksstatistiken som klart visar att antalet fall av dödligt våld har minskat sedan 1990-talet. Tillfrågad om detta skriver han att denna statistik saknar intresse eftersom minskningen av dödligheten kan bero på sjukvårdens ökade skicklighet att rädda liv på patienter med allvarliga skador. Men varför skulle denna ökade skicklighet slå igenom i statistiken just efter 1990? Inget i den medicinska litteraturen tyder på detta. Däremot borde en sådan effekt ha uppkommit efter Koreakriget och Vietnamkriget då traumavården kraftigt utvecklades. Vi vet att de allra flesta patienter som dör av våld redan är döda vid ankomsten till sjukhus och således aldrig får del av den avancerade vården. Möjligen kan mobiltelefonerna, som inneburit att hjälpen kommer fortare fram, ha en viss men troligen begränsad betydelse. De referenser Pettersson här hänvisar till övertygar inte. En mindre men konstant del av det dödliga våldet i Sverige sker med skjutvapen och några ”street-surgeries” genomförs inte här.
2. Däremot använder sig Pettersson av polisens statistik över anmälda fall av dödligt våld. Detta trots att han måste känna till de studier som visar att denna statistik numera överskattar antalet fall av dödligt våld med mellan 100 och 150 % och är ytterst otillförlitlig. Minst sagt märkligt val av källor om det dödliga våldet alltså.
3. När det gäller patientregistret som är en viktig källa till uppgifter om antalet fall av inskrivning på sjukhus med anledning av (grovt kan man anta) våld startar Petterssons kurva över samtliga fall 1998 och slutar 2005. Han tillåter sig på grund av dessa uppgifter dra sin regressionslinje tillbaka till 1987. Men uppgifter om det faktiska antalet inskrivna finns sedan 1990 (och har vid flera tillfällen publicerats av BRÅ). Även om det har skett en statistikomläggning kan den trendmässiga utvecklingen knappast ifrågasättas. Tittar man på dessa uppgifter visar det sig att Petterssons regressionslinje är fel. I själva verket minskar antalet sjukhusinskrivningar något under perioden. Ok, uppgifterna innan 1998 finns inte i den publikationen som Pettersson hänvisar till. Men där finns uppgifter för 2006 som visar en viss minskning jämfört med 2005 som i sin tur har en ovanligt hög nivå. Varför är inte denna uppgift med? Fuskar karln för att få snyggare regressionslinjer? Som den nu ”råkar bli” så börjar Petterssons redovisning det året som antalet fall är som lägst och slutar när det är som högst (med undantag för mitten av 1990-talet då nivån är ännu högre)
4. Pettersson refererar vidare till statistik från SÖS:s och Salgrenskas akutmottagningar. Salgrenska vet jag litet om men SÖS –statistik har visat sig otillförlitlig vid tidigare granskningar. Kristina Jarres undersökning håller måttet (visar inte på någon ökning) men de siffror som redovisas efteråt är tveksamma. Att något inte stämmer antyds också av den stora nedgången av antalet fall 2001 – 2004. Vad skulle motivera denna kraftiga nedgång av antalet våldsfall bland akutpatienterna och sedan en ännu kraftigare uppgång? Kan det ha något att göra med förändringar av sjukhusets upptagningsområden eller kanske med förändrade mätmetoder etc.? Detta har Pettersson inte undersökt. Inte heller tar han hänsyn till att antalet ungdomar som vanligen råkar ut för våld har kraftigt ökat i Stockholm under den aktuella perioden. Till saken hör att SÖS:s personal alltid hävdar att antalet fall ökar, både när deras egen statistik visar en uppgång och när den visar en nedgång. I motsats till andra ställen redovisar Pettersson här absoluta tal.
5. När Pettersson redovisar SCB:s offer undersökningar (ULF) börjar han 1980 (då undersökningarna börjar). Skulle han börja 1990 skulle ökningarna på de olika indikatorerna inte vara lika entydiga. Men det som gör att jag misstänker att han inte har rent mjöl i påsen är att han missar den viktigaste indikatorn på grövre våld (som påverkas minst av förändrad känslighet för våld) nämligen våld som har lett till besök hos sjukvården. Denna fråga redovisas tydligt och klart av SCB och visar inte på någon ökning. Inte ens sedan 1980.
6. BRÅ:s undersökningar av ungdomarnas utsatthet för brott började 1995. De flesta mått (vilket Pettersson visar, bra!) tyder på en viss nedgång eller stabilitet. Den indikator som är viktig för oss är lindrigare våld som visar på en ökning. Men denna frågas lydelse har ändrats under undersökningens gång. Efter senaste ändringen 1997 är nivån tämligen konstant.
7. Om vi ändå talar om BRÅ:s ungdomsundersökning så innehåller den också s.k. självrapporterande frågor som rör ungdomarnas egen våldsanvändning. Varför redovisar Pettersson inte dessa uppgifter? Är det möjligen därför att de går mot hans tes? Här är länken till ungdomsundersökningen: http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=Ungdomar%E5k9_slutred.pdf&url=/dynamaster/file_archive/061208/63202a038f9769bd307f1044a9026717/Ungdomar%25e5k9%255fslutred.pdf
8. Pettersson redovisar ett antal andra indikatorer som saknar relevans eftersom de handlar mera om lagförändringar och andra samhällsförändringar än om förändringar av brottsligheten. Hit hör antalet domar, antalet skyddade identiteter och övervakningskameror.
9. Slutligen (de finns mera men det får anstå) så är EU ICS synnerligen otillförlitliga. Man har stora bortfall och missar stora andelar av alla ungdomar eftersom den telefonbaserade intervjun inte ringer upp abonnenter med mobiltelefoner. I vissa fall varierar också resultaten från olika undersökningsomgångar för ett och samma land alldeles för mycket mellan åren. Tittar man på vissa resultat, t.ex. när det gäller de sexuella trakasserierna (ett av de områden där svenska forskare, för övrigt, anser att våldet kan ha ökat), inser man lätt att undersökningen inte är så tillförlitlig.
Med endast kunskaper i statistik kommer man inte så långt när det gäller att försöka förklara olika samhällsfenomen. Man måste även ha kunskaper om hur insamlingen av denna statistik gått till samt om vilka olika alternativa förklaringar det kan finnas till olika typer av förändringar över tid. När det gäller brottsutvecklingen har vissa svårt att ta till sig nyanserade budskap. Men om någon t ex skulle hävda att en ökning eller minskning av antalet tandläkarbesök enbart skulle vara beroende av tandhälsan hos befolkningen, och inte t ex av avgiftshöjningar, ekonomin för medborgarna i övrigt osv. så är det nog inte så många som skulle hålla med.
Sista ordet om den svenska brottsutvecklingen har nog inte sagts…
Ulf Petterssons arbete i all ära, men jag skulle ändå vilja rekommendera Brottsförebyggande rådets rapport 2008:23 ”Brottsutvecklingen i Sverige fram till år 2007”.
(Ulf Pettersson har lagt till radbrytningar i kommentaren för att göra den mer läsbar).
januari 26th, 2009 at 7:28
Den fantastiska och mycket seriösa kommentaren ovanför är författad av Helena du Rées. Helena beskrivs som jur. dr och kriminolog av sajten Newsmill. Helena har själv varit knuten till Kriminologiska institutionen vid Stockholms Universitet, som jag kritiserar i en kommentar ovan. Hon skrev nyligen den här artikeln på Newsmill där hon argumenterar för att brottsligheten inte har ökat: Den mediala bilden av brottsligheten – vems är ansvaret?. Jag kommer att svara på Helenas synpunkter mer i detalj.
januari 26th, 2009 at 9:50
hmm, jag argumenterar inte för att brottsligheten inte har ökat. Min artikel på Newsmill handlar i huvudsak om att bemöta ett antal påståenden om VARFÖR brottsligheten har ökat sedan 1950-talet vilka jag anser är felaktiga. Däremot så menar jag, i likhet med de flesta andra kriminologer, att våldsbrottsligheten förmodligen inte har fortsatt öka efter 1990. Försök att vara saklig, annars är diskussionen meningslös. Den viktigaste frågan är inte heller i sig hur mycket brottsligheten ökar under begränsade perioder utan snarare att försöka förstå brottslighetens orsaker och därmed varför den ökar. Att påstå att våldet inte fortsätter att öka är inte heller samma sak som att säga att våld inte utgör ett allvarligt samhällsproblem. Så, för tydlighetens skull, jag tycker i likhet med de flesta andra att den höga våldsnivån i dagens samhälle är ett samhällsproblem. Men för att kunna göra något åt det måste man ha korrekta utgångspunkter.
januari 26th, 2009 at 15:12
Helena:
Jag läste din artikel igen och visst diskuterade du orsaker till brottsutvecklingen, men främst så ägnade du inte artikelns utrymme till det, och artikeln fick ju också rubriken ”Den mediala bilden av brottsligheten…” (jag inser förstås att du kanske inte har satt rubrik själv).
I övrigt så var det ett par påståenden du gjorde i artikeln som inte stämmer överens med en omfattande forskning jag har tagit del av, till exempel att kriminalpolitik inte spelar någon roll. Du har förstås rätt i att det viktigaste är att ta reda på brottslighetens orsaker. Däremot är det lite märkligt att du säger det, när man kan konstatera att ”det svenska kriminologgänget” (från kriminologen på SU och BRÅ), publicerar mycket litet om brottslighetens orsaker. Mitt intryck av svenska kriminologer är att de har ett ringa intresse av att verkligen försöka göra något åt brottsligheten, istället läggs stor energi på att motverka vissa politiska åtgärder och perspektiv som man inte sympatiserar med av ideologiska skäl. Jag har läst flera debattartiklar av kriminologer som argumenterar för att brottsligheten inte är ett samhällsproblem. Om du inte tycker så är det förstås bra, men du argumenterar på exakt samma sätt som resten av ”gänget” gör.
januari 26th, 2009 at 18:09
Så till din långa kommentar:
Du skriver att ingen förnekar att brottsligheten i Sverige har ökat kraftigt mellan 1950 och 1990. Men svenska kriminologer gör ofta påståenden som kan tolkas just så, till exempel Jerzy Sarnecki. Den aktuella diskussionen om brottsutvecklingen gäller våldsbrotten, menar du och det är ju sant, men i den här texten valde jag att även diskutera brottsligheten totalt. Jag har inte skrivit att polisstatistiken är en bra källa för uppgifter om det faktiska våldet, däremot så speglar de ökade anmälningarna reella, fortsatta ökningar av våld även efter 1990 (åtminstone fram till några år in på 2000-talet); reella, kontinuerliga och kraftiga ökningar av våldtäkter och sexualbrott ända fram till idag, och en generell trend där samhället har fortsatt att bli mer kriminellt.
1. Du har rätt i att jag borde gjort en graf efter dödsorsaksregistret. Eftersom diskrepansen mellan det och anmälda dråp/mord fått så stor uppmärksamhet inom BRÅ, kunde jag inte föreställa mig annat än att de siffror BRÅ redovisar för dråp/mord redan var korrigerade. Däremot så har du fel när det gäller den medicinska utvecklingen, det finns flera medicinska studier som beskriver hur dödligheten avseende vård av våld – liksom inom traumafall generellt – har fortsatt att sjunka. För USA finns siffror som bygger på miljontals fall. Mortaliteten för all traumavård i USA minskade från 5,4 % 1994-2000 till 4,7 % år 1999-2003 och till 4,3 % år 2007; alltså hela 20 %. Dödligheten vid vård av specifika typer av våld har minskat i USA den också under 2000-talet; det gäller både slagvåld och skjutvapensvåld (men kanske inte för knivvåld). För Sveriges del syns minskningar i Socialstyrelsens statistik. Finns även studier från Storbritannien och Australien. Det finns flera studier som har genomgått peer-review.
2. Jag kände till att anmälningsstatistiken överskattar antalet döda från våld. Men än sen då? En överskattning spelar ingen roll när det handlar om att avgöra temporala trender, bara vid bestämning av nivåer. Har överskattningen ökat med tiden? Varför skulle den göra det när den är välkänd av statistiker som suttit på polisen och sitter på BRÅ?
3. Heh! Jag ”tillåter mig” verkligen inte att ”dra” någon regressionslinje tillbaka till 1987, det är defaultinställningen i Excel! Att det är så ser du på alla andra diagram. I mitt datamaterial har jag vidare bara siffror fram till 2005. Jag redovisar serien i två delar, eftersom det statistiska systemet byttes år 1997, från ICD-9 till ICD-10. Det gör jag på grund av noter i statistiken som anger detta. Exakt samma invändning som du gör, kan man göra mot de publikationer av BRÅ et al som väljer att inte ta hänsyn till förändringarna i statistiskt system.
4. Jag undersökte det inte noga, men jag har inte hittat någon information om att SÖS skulle ha ändrat upptagningsområde. Om du betalar mig så gör jag gärna en riktig studie där jag kollar allt sådant, liksom andra detaljer. Det absoluta antalet just i detta diagram beror på upptagningsområdet. Men det finns inga skäl att tvivla på vare sig indelningen eller siffrorna, ökningen har bekräftats i studier som tillkommit efter jag skrivit den här texten och som använder samma indelning. Se Storstadsvåld.pdf. Om du tittat noga på diagrammet så hade du vidare sett att minskningen 2002-2004 inte är särskilt dramatisk; den är inte större än 12 %. Att Södersjukhusets personal alltid hävdar att antalet fall ökar är ganska fjantigt argumenterat, man kan lika gärna hävda samma sak om kriminologskrået. Skillnaden är att läkarna har siffrorna på sin sida. Du har siffrorna emot dig.
5. Jag ”missar” inte alls indikatorn för våld som leder till sjukhusbesök, eftersom den inte finns med i SCBs databas på http://www.scb.se. Jag har konsekvent tagit med alla indikatorer jag har hittat. För övrigt så inkluderas den indikatorn i ”våld med kroppsskada” som finns i SCBs databas och som jag därför naturligtvis tog med. Jag har gjort separata regressioner på våldsserierna i ULF, de har positiva koefficienter även efter 1990. Ska man vara ärlig måste man därför säga att våldet ökade med utgångspunkt i ULFs indikatorer i Sverige mellan 1990 och 2005.
7. Jag redovisar detta i texten. Hur trovärdiga är 15-åringars uppgifter om antalet våldsbrott de själva begår? Varför gömmer BRÅ systematiskt undan den del av studien som redogör för upplevt våld för att istället gång på gång hänvisa till egenredovisat våld? Varför redovisar inte BRÅ någon indikator för totalt våld, en sådan indikator finns ju för stölder? En siffra på totalt upplevt våld skulle visa att våldet har ökat bland unga. Detta försöker BRÅ dölja. BRÅ är en statlig myndighet med mångmiljonbudget, jag är en privatperson som gör detta ideellt; vem är det rimligt att ställa krav på?
8. Varför skulle folk köpa dyra övervakningskameror år efter år om det inte fanns efterfrågan av sådana? Varför skulle antalet skyddade identiteter öka år efter år om det inte fanns behov av detta? Varför är just inte en ökad andel dömda en rimlig indikator på ökad brottslighet? Dömda personer genomgår en hel rättsprocess som är betydligt mer omfattande, detaljerad och reglerad än den insamlingsprocess som ligger bakom någon annan indikator. För övrigt så har jag nyligen blivit varse att diagrammet från kriminalvården underskattar, eller åtminstone inte tydliggör på rätt sätt, hur mycket andelen dömda de facto har ökat i Sverige efter 1998.
.
Jag har inte endast kunskaper i statistik. Jag är samhällsvetare och har kunskaper i sociala förändringar, ekonomisk och sociologisk teori med mera. Inklusive kriminologi. Om man tittar på sociala makroprocesser som har påverkat Sverige efter 1980 så borde många av dem ha gett upphov till ökad brottslighet, enligt en rad teoretiska perspektiv. Om det är någon som är skyldig till onyanserade budskap så skulle jag säga att det är de kriminologer som ständigt och jämt går ut i media och ibland vilseleder allmänheten grovt.
Du inser väl att analogin för detta avseende brott vore att ökade straff (avgiftshöjning) borde leda till mindre brott? Men ändå skriver du att ”kriminalpolitiken inte kan påverka brottsligheten”… Inte helt lätt att vara konsekvent när man är kriminolog, tycks det…
januari 27th, 2009 at 12:51
Jag har med intresse läst igenom artikel och den efterföljande debatten. Dock har jag inte detaljgranskat diagrammen, men det jag slås av är en genomgående populistisk hållning i argumentationen, och en genomgående känsla av att målet inte har varit att göra en objektiv belysning, utan att bevisa en tes.
För mig får det motsatt effekt mot den avsedda, jag kollar, och hittar graverande brister.
Vad gäller dödligt våld. Att använda sig av anmälningsstatistik för att visa på hur det dödliga våldet förändras kan inte vara riktigt, då rutinen är att polisen skriver en anmälan även om det är osäkert om det är dödligt våld. Detta för att en utredning ska inledas.
Dessutom ingår i anmälningsstatisktiken även dödligt våld som skett utomlands. 1998 innehöll anmälningsstatistiken ca 20 fall där Pinochet anmäldes för personer han ansågs ha märdat under sin tid vid makten.
http://www.bra.se/extra/pod/?module_instance=2&action=pod_show&id=5
Och att använda USA som måttstock känns krystat, då de har en helt annan nivå på våldsbrottsligheten, och där 70% av morden sker med skjutvapen(DN 20070925)
Intressant är också att USA är det land i världen som har störst andel av befolkningen internerad
Vad gäller övervakningskameror så har priset sjunkit rejält, du kan idag skaffa ett datorbaserat system billigt.
Och om man studerar den ganska graf du visar som avser ökningen av tillstånd och ansökning så sammanfaller den väl med när Taxi och tunnelbanan kraftigt ökar sin användning.
februari 21st, 2009 at 21:14
Ulf:
Ett tipps. Gör en seperat graf med butiksrån per capita. Du kommer att se att det har ökat markant. Jag tror att det är ett av de typer av brottslighet där det är svårast att påstå att bara “anmälningar” ökat. Inte minst på grund av försäkring anmälde folk nästan alla butiksrån likväl 1970 som nu.
februari 21st, 2009 at 22:45
Kommentaren från signaturen Barista här ovanför är skriven av en Peder Nordenstad. Vem är då denne Peder Nordenstad?
Nordenstads webbsida: http://tangoportalen.com/Kerrik
Jo, det visar sig att bakom den enda skeptiska kommentaren – förutom den från Helena du Rées, en av de kritiserade kriminologerna – gömmer sig sannolikt en släkting eller sambo till, håll i er nu… Helena du Rées!
Helena du Rées hette nämligen tidigare Helena du Rées-Nordenstad. Google är din vän: Helena du Reés Nordenstad
Men inte nog med det: du Rées (signaturen Helena) är bosatt på norra Lidingö bara ett stenkast från Peder Nordenstad (signaturen Barista)! De bor båda längs med samma gata…
Har Helena du Reés sagt till en släkting, sambo eller före detta att skriva anonyma kommentarer som försvarar henne?
Hur som helst så är det ett ganska dålig debattstil att skriva anonyma kommentarer där man försöker dölja en personlig relation till en skribent man försvarar. Och med sådana här metoder har du Rées med kompisar mage att prata om ”populism” och att anklaga andra för att vara ”oseriösa”!
I övrigt tvingas jag konstatera att det Peder Nordenstad / Barista framför saknar betydelse, alla hans argument har redan diskuterats eller saknar relevans för frågan.
februari 22nd, 2009 at 1:53
Vad I helvete har det faktum att USA har flest fångar med förändring i mortalitet i trauma att göra?!? Ärligt talat, det måste finnas några krav på stringens i tänkandet även för er. Kriminologi har tydligen blivit ytterligare ett akademiskt fält som totalt kollapsat när det gäller kvalitet, bara ideologi och flum.
“Datorer har blivit snabbare genonm ny teknologi.
Nej, det finns ingen svensk forskning som visar detta.
Ja men det finns amerikansk forskning, här är en refrens.
Nej, USA har ingen allmän sjukförsäkring!”
Ulf visar att modern teknologi I vården, som även finns i Sverige, och där utveckligen KNAPPAST bara gäller skjutvapen, har gjort att färre dör, givet samma våldsnivå.
Det är för övrigt rent logisk mer trolit att förbättrad sjukvård minskar mord I ett land där mord oftare handlar om grov misshandel/knivdåd som gått över styr än ett land där det handlar om avrättningar med skjutvapen.
I stället för logisk argumentation är Baristas reaktion en irrelevant reflexrefrens till antal fångar.
När det gäller fångar så finns två poänger:
USA har mycket högre underliggande brottslighet än Sverige.
USA hade ökad brottslighet under en period när antal fångar minskade (1960-1970), men halverad brottslighet efter och under en period med fler fångar (åren runt 1990). Det är alltid svårt med orsak och verkan, men man kan med ganska stor säkerhet säga att metoden att anställa fler poliser och låsa in 0.7% av befolknigen fungerade, I bemärkelsen att ökningen I brottslighen avbröts, och våldsbrott som mord och våldtäkterr I USA halverades, för att idag ligga på en normal (men fortfarande hög) nivå, från att ha legat på extremt hög nivå. Ett land med USAs extremt höga underliggande brottslighet och mild svensk politik hade liknat Sydafrika.
Sverige liknar alltmer USA när det gäller underliggande brottslighet, men tack vare extrem ideologisk hållning gör eliten ingenting åt saken, förutom att alltmer absurt påstå att brottsligheten inte ökar. Tro inte på era ögon, eller på statistiken! På samma sätt som USA begås hälften eller mer av alla brott av etniska minoriteter. I Sverige står invandrare för ca 50% av mord och våldtäkter (enligt brå 2005). I USA begås 70% av alla mord av svarta och ‘hispanics’, (amerikanska vita har samma brottslighet som Europeer). I takt med att Sverige demografisk liknar USA mer har brottsligheten också börjat likna USA mer.
Låt oss också notera att välfärdstatspolitik tycks totalt oförmågen att minska brottlighet. Sverige hade världens stösta expansion av välfärdstaten 1950-1990, men markant ökad brottslighet. Ändå är det mer dagis och fritidsgård som kriminologerna vill ha mer av. (jag påstår naturligtvis inte att fler dagis orsakade mer brott, däremot att välfärdstaten och socialpolitik inte lyckades sänka brottslighet)
februari 22nd, 2009 at 2:12
krimologer är ett roligt släkte, om t.ex farbror polisen släpper allt och bara kollar rattfylla i hela sverige under en månad så får de svart på vitt att svenska bilförare super som svin och kör bil.
att sitta på lidingö och tycka om saker och ting där det största bekymmret är högljudda skator när de ska dricka eftermiddaskaffet på altanen betyder på en saknad av verklighetsförankring.
låt dagens krimologer följa med piketstyrkorna under ett halvår så de kommer ut lite.