Det goda samhället ställer krav på medborgarna

Så här i juletider kanske mångas tankar stannar upp vid det goda. Men hur bör vi handla för att nå detta goda? Och hur ska vi göra för att nå det goda samhället? Det kan man förstås inte svara på i bloggpost på några hundra ord, men jag tänker ändå säga något om det.

Sverige har på rekordkort tid blivit ett mycket splittrat land. Från att vara ett av världens mest enade samhällen, med det största förtroendet mellan medborgarna, har vi på några decennier fallit till en långt mörkare motpol. Tilliten, det som samhällsvetarna kallar socialt kapital, har sjunkit som en sten. Brottsligheten har ökat kraftigt. Den ekonomiska ojämlikheten befinner sig på nivåer vi inte har sett på decennier. Känslan av gemenskap är allvarligt skadad och den identitetsmässiga förvirringen är för många total.

I många skolor råder våld. Som helhet sjunker resultaten och fler och fler lärare upplever våld och hot i vardagen. Flera hundra skolor bränns ner varje år – av allt att dömma av sina egna elever. En vandring genom en svensk storstad idag är en mer skrämmande upplevelse än det varit under någon svensks samtid. Klotter överallt. Skräp i mängder pryder inte bara ödsliga hörn utan även gator, torg och parker. Ungdomsgäng härjar och dominerar ”sina” områden. Vissa grannskap undviks av alla utom de som tvingas bo där: Sverige har fått riktiga ghetton. Tiggare drar fram där de för några år sedan var okända fenomen. Våra gemensamma miljöer skriker mot oss: vi bryr oss inte, vi har ingen gemenskap, vi struntar i varandra, vi gör vårt och skiter i de andra.

Bland de allvarligaste tecknen på grava sociala patologier i Sverige är de allt vanligare attackerna på den medborgerliga hjälp som kanske mer än något annat representerar fungerande gemenskap och det goda samhället: vår räddningstjänst, ambulans och brandkår. I allt fler områden angrips ambulanser och brandbilar med stenkastning och trakasserier när de rycker ut i syfte att hjälpa. Det är svårt tänka sig någon starkare mätare på splittring och misstro än när de som bara gör gott blir angripna.

Det är i många stycken inte en vacker bild, bilden av vårt samtida Sverige. Det är inte en bild vi vill ta med oss till värmen framför julgranen i morgon. Hur ska vi då nå ett samhälle med gemenskap igen?

Jag tror en del av svaret, en liten del förvisso, finns i samhällsdiskursens fetisch för ytlig tolerans och förakt mot varje form på krav på medborgarna. En ideologi av laisseiz-faire-populism har spridit sig; den missriktade tanken att tolerans är samhällets enda mål. Så länge alla följer lagarna har ingen rätt att ställa moraliska krav på andra. Varje grupp eller individ får sköta sitt och ingen annan har rätt att lägga sig i. Genom att på så vis maximera sin frihetliga tolerans maximerar man sin godhet, enligt detta sätt att tänka.

I en tid av splittring tror jag inte det är väg som leder till det goda samhället.

Tolerans är viktigt och en förutsättning för själva rörelsen mot ett gott samhälle. Men enbart tolerans är samtidigt en mycket låg ambitionsnivå. Det innebär bara passiv acceptans, inte aktiv medverkan i en diskussion om hur vi bör leva tillsammans. Tolerans är ett första steg, inte ett slutmål. Enbart tolerans bygger på tanken om isolering, snarare än på tanken om gemenskap. Jag vill hävda att det goda samhället aldrig kan nås med bara tolerans. Det goda samhället förutsätter mycket mer än att vi bara struntar i vad andra gör. Ja, jag tror faktiskt att det är precis tvärt om: det goda samhället förutsätter att vi bryr oss. Det förutsätter faktiskt att vi lägger oss i. I det goda samhället vågar vi ta konflikter på kort sikt för att skapa gemenskap och omtanke i det långa perspektivet. De moraliska kraven måste gå långt utöver att bara följa den moral som vi klarat av att pränta på papper. För vi som bor tillsammans är alla delar i samma ömsesidiga beroende, vare sig vi vill det eller inte.

Ja det goda samhället förutsätter mycket mer. Det förutsätter att vi har en öppen debatt, där vi vågar pratar om precis alla problem. Att vi vågar kritisera varandra, så att vi inte undandrar oss att tala om allt som förtrycker eller begränsar oss. Att vi inte hycklar med gemensamma regler, utan låter dem gälla för alla och hela tiden, utan ursäkt och undantag. Att vi tar jämlikhet och demokrati på allvar: så att vi inte nyttjar dessa dygder i blotta undantagsfall utan kräver dem konsekvent. Att vi nogsamt reflekterar över konsekvenserna av våra handlingar och beslut – inte bara för oss som bor här idag, utan även för framtiden.

Det goda samhället bör omfatta starka rättigheter. Men för att upprätthålla starka rättigheter, behövs starkare krav på medborgarna, inte svagare. Det goda samhället förutsätter att vi ställer krav. Det goda samhället är att ställa krav.

13 Responses to “Det goda samhället ställer krav på medborgarna”

  1. emma Says:

    Själv upplever jag det som precis tvärt om — att våld osv inte ökar utan toleransen är det som sjunker. Märks inte minst när man sitter över fikaborden och snackar med folk, då hårdare tag förordas dagligen, om saker som vi inte hade några problem att leva med tidigare. Faktiskt precis så som du förordar i din postning ovan. Känner mig väldigt ensam om åsikten att man överdriver ”faror” i vardagliga diskussioner.

  2. Ulf Pettersson Says:

    emma,
    Det du ger uttryck för är vad, när det gäller brottslighet, somliga ‘experter’ i TV brukar säga, att det är anmälningsbenägenheten och folks krav som har höjts.

    Tyvärr stämmer det knappast. En lång rad olika källor visar samma sak;
    - de anmälda våldsbrotten har ökat kraftigt
    - offerundersökningar visar att den befolkningsandel som varje år utsätts för hot eller våld har ökat med 40 % sedan 1980-talet
    - enligt sjukhusen kommer det in fler misshandelsfall och fallen blir allt grövre, anledningen till att antalet döda inte har ökat beror på att läkarna kan rädda många fler till livet idag

    Det man snarare kanske bör fråga sig är varför media och personer som Jerzy Sarnecki fortsätter att hävda att personbrottsligheten inte ökar. Här är några källor:
    http://www.bra.se/extra/faq/?module_instance=2&action_question_show.5.0.=1
    http://www.scb.se/templates/PlanerPublicerat/ViewInfo.aspx?publobjid=1832

  3. Grue Says:

    Som vanligt ett högklassigt inlägg från dig. Dock vill jag tillägga att jag tror att det hade funnits stora problem i dagens samhälle oavsett vilken grad av tolerans som funnits, givet den stora invandringen. T ex Frankrike har ju inte varit lika tolerant och de har också stora problem. (Sen kan ju däremot hävda att den alltför liberala invandringspolitiken också är ett uttryck för denna tolerans – det tror jag det ligger en del i.)

    Sarneckis alltmer patetiska bortförklaringar är ett stående tema på min blogg. Detta är mitt senaste inlägg:

    http://gruegranskar.blogspot.com/2007/12/knivbrott-skolbrnder-och-sarneckis.html

    Finns länkar till tidigare inlägg i frågan där.

    Försökte ge en förklaring till varför de försöker snacka ner den ökade brottsligheten här:

    http://robsten.blogspot.com/2007/10/krimonologer-och-journalister-sknmlar.html

    ”Varför har då journalister och kriminologer intresse av att ge en annan bild än den statistiken om anmälda brott ger om den skenande brottsligheten? Rebas (Karin, ledarskribent på DN) artikel ger en del nycklar till hur de tänker:

    ”Statistiken är skrämmande – och triggar fantasin. Det är lätt att skylla våldet på något slags underliggande problem i samhället: våldsamma datorspel, sena öppettider på krogen, för få poliser.

    Men här bör man nog hålla huvudet kallt. För det är inte givet att Sverige är på väg att bli mindre tryggt.”

    Vad hon är rädd för är alltså de åtgärder folk skulle vara beredda att ta till om de trodde att brottsligheten ökade. Då skulle de kunna ta till en del antiliberala mått och steg. Rebas nämner ”våldsamma datorspel” och ”sena öppettider på krogen” men alla som hört hur tongångarna brukar gå i debatten kring brottsligheten vet att insatserna är betydligt högre än så – de som oroar sig över den ökade brottsligheten brukar tala om höjda straff och minskad invandring (eftersom invandrare är väldigt överrepresenterade i brottsstatistiken).”

    Det skulle vara intressant att höra dina egna förslag på politiska lösningar i senare inlägg. Du har gjort skarpa analyser av problemens natur, vilket lovar gott inför eventuella sådana förslag.

  4. God Jul..! | Marthins Blogg Says:

    [...] God Jul..! Arkiverat under Övrigt av Marthin den 23 december, 2007 Nu då julefriden infinner sig; Må gott tillsammans med era nära och kära, men glöm för allt i denna värld inte alla dem som inte är lika välsignade. Sverige är i förändring, och nutida svaret tolerans innebär inget annat än att passivt acceptera förloppet. Sverige har på rekordkort tid blivit ett mycket splittrat land. Från att vara ett av världens mest enade samhällen, med det största förtroendet mellan medborgarna, har vi på några decennier fallit till en långt mörkare motpol. Tilliten, det som samhällsvetarna kallar socialt kapital, har sjunkit som en sten. Brottsligheten har ökat kraftigt. Den ekonomiska ojämlikheten befinner sig på nivåer vi inte har sett på decennier. Känslan av gemenskap är allvarligt skadad och den identitetsmässiga förvirringen är för många total. (Ulf Pettersson) [...]

  5. Mats Says:

    Jag har glömt om det var räven eller igelkotten som enligt Isaiah Berlin visste en enda stor sak, men du vet i alla fall detta: att för att kunna skriva som du gör så måste allt kunna backas upp av ovedersägliga fakta gärna saxade ur vetenskapliga artiklar från stora internationella tidsskrifter och med länkar till den ursprungliga källan. Och inte ens det hjälper förstås, men du slipper i alla fall bli bekylld för att vara reaktionär.

    Jag skulle önska att du hade tid att skriva litet oftare. Som det är nu är du på samma gång en av Sveriges viktigaste opinionsbildare och samtidigt en av de mest irrelevanta, vilket är litet trist.

  6. Ulf Pettersson Says:

    Mats,
    Att människor ska handla rätt, respektera varandra och bidra till att alla kan leva i en fungerande och trygg gemenskap är knappast reaktionärt, jag tycker att det är ytterst progressivt.

    Jag kanske kan bli beskylld för många brister, men att vara dåligt påläst i samhällsfrågor tror jag inte är en av dem. Låt oss ta de empiriska påståendena i artikeln och visa vilket stöd de har:

    1. Det sociala kapitalet har sjunkit kraftigt i Sverige
    Källa: Holmberg & Weibull (2005). Svenska trender 1986-2005. SOM-Institutet, Göteborgs Universitet.
    - SOM-institutet betraktas som den främsta institutionen i Sverige som forskar på opinioner och Sören Holmberg är en av Sveriges mest citerade statsvetare. Källan visar att förtroendet för polisen, domstolarna, kungahuset, försvaret, kyrkan, bankerna, fackföreningarna, storföretagen, riksdagen och regeringen har sjunkit. För de flesta institutioner har fallet varit särskilt kraftigt under 2000-talet. Endast ett litet antal institioner har jämnstarkt förtroende: FN, partierna och EU. Blott kommunstyrelserna åtnjuter ökat förtroende. Vad gäller ”mellanmänsklig tillit” är trenden mycket svagare, men även där minskande. Vad gäller revealed-preference-måttet ”andelen som är medlem i politiskt parti”, så har den halverats jämfört med 80-talet. Okej, det är en överdrift att säga att det sjunkit ‘som en sten’, men som en totalbedömning har det helt klart minskat.

    2. Brottsligheten har ökat kraftigt
    Se länkar, ovan.
    Källor: BRÅ (2003). Brottsutvecklingen i Sverige 2001-2003. Brottsförebyggande rådet.
    SCB (2004). Offer för våld och egendomsbrott 1978-2002. Statistiska Centralbyrån.
    - Undantaget är stölder/tillgreppsbrott som inte har ökat.

    3. Den ekonomiska ojämlikheten har ökat kraftigt
    Källa: SCB (2007). Inkomstfördelningen 1975 – 2005.
    - Gini har ökat från ca 0,21 år 1975 till ca 0,29 år 2005.

    4. Identitetsmässig förvirring är total
    Notera hur vanligt argumentet att ”det inte går att definiera vad som är svenskt” har blivit i politiska debatter.

    Övriga källor när jag hinner…

  7. esac Says:

    Äckligt bra skriven artikel måste jag säga, helt korrekt enl mig.

  8. Mats Says:

    Det var ju det jag sa. Du måste ha tolkat mig precis tvärtom mot vad jag avsåg.

  9. fg Says:

    Du går som katten kring het gröt U.P. Sanningen är att vi importerat i stort sett rubbet av denna jävelskap, och den enda politiska kraft som öppet erkänner det, ja det vet vi ju alla vilka jätte-kompetenta politiker-wannabees det är. Är det då konstigt att förtroendet för det mesta rasar. Alla har inte råd eller möjlighet att flytta till Stockholms innerstad eller till alternativet någon fortfarande socialt fungerande mindre kommun betydligt längre från storstadsghettona.

  10. Björn Says:

    Intressant blogg som vanligt. Den intressanta frågan, som du inte besvarar, är vad vi gör med de som inte klarar kraven?

    En annan sak beträffande identitetsförvirringen. Jag tillhör det samhällsskikt som kan antas vara det mest förvirrade. Jag är student. Vi på lärarutbildningen indoktrineras enligt linjen att det inte finns något svenskt, men att vi ska ta hänsyn till andra kulturer. Jag är ense med den rådande linjen när det gäller att ta hänsyn till andra kulturer, men vad är andra kulturer? Om svenskar inte har en gemensam kultur så borde väl inte heller andra folkgrupper ha det?. Inte intressant motsägelse som jag fortfarande inte får besvarad. För min del handlar det knappast om att ifrågasätta värdegrundsarbetet på de svenska universiteten, utan snarare att ifrågasätta uttryck och argument som snarare liknar PK-klyschor än något annat. Det är otroligt farligt, i synnerhet när Kalle Anka-partier som SD samlar röster även i storstäderna.

  11. Björn Says:

    fg; Beror det ”importerade rubbet”s beteende på importen i sig eller hur vi behandlar godset? Beror det det på kultur, genetik eller social status? Nu har inte jag någon statistik att visa, men jag tror inte att jag behöver det när jag påstår att majoriteten av den formen av brottslighet Ulf beskriver i sitt blogginlägg utförs av socialt utsatta människor. Är inte den bästa och enda lösningen att minska klyftorna i samhället för att i sin tur minska brottsligheten?

  12. json Says:

    Studier har visat (Jag tror det var BRÅ:s statistik som Carlos Rojas lyfte fram) att socioekonomiska faktorer inte förklar den stora brottsligheten hos vissa invandrargrupper. De faktorer som Rojas nämnde var snarare kulturella. Själv tror jag att det är en kombination av många olika faktorer så som allt för många flyktingar/invandrare, på för kort tid, med för lite kompetens, för stor kulturell skillnad på en och samma plats. detta leder till ghettofiering, marginalisering och ökad brottsligthet. en kedjereaktion med sitt ursprung i en oansvarig invandrings- och integrationspolitik.

  13. Björn Says:

    jason: Har du en länk till denna undersökning? Låter som en intressant läsning.

Leave a Reply


ett × 5 =

Bloggen tar paus, men återkommer i framtiden.