This entry was posted lördag, december 8th, 2007 at 10:32 and is filed under citat, politik.
You can leave a response, or trackback from your own site.
Jag är inte förespråkare av oinskränkt yttrandefrihet – i vissa sammanhang kan ord vara att betrakta som handlingar. Men utanför den sfären tycker jag det är mycket problematiskt att inskränka yttrandefriheten.
Du säger att det är självklart att ord kan skada. Men när det gäller ord, är ”skadan” så gott som helt subjektiv. Den skapas av de föreställningar och tolkningar som mottagaren gör. Den möjliga skadan kan svårligen avgöras på annat sätt än att lita på mottagarens påståenden. Det är alltså långt ifrån självklart när en ”skada” faktiskt föreligger.
Bör det verkligen vara en rättighet att kunna hindra sådana subjektiva skador, dvs bör en mottagare ges makt att inskränka andras yttrandefrihet därför att han själv säger sig bli kränkt?
Och om det införs en generell rätt att hindra ”kränkning” – vad hindrar då vilken missdådare som helst att – med statlig makt i ryggen – strypa all kritik just med hänvisning till kränkning?
Alexander, vilka yttranden som är skadliga kan ju prövas i domstol genom våra lagar om förtal och uppvigling.
Det är som Ulf skriver här ovan. Överlåter vi på mottagaren att rent subjektivt bestämma vad som borde vara en olaglig kränkning är det lika bra att vi alla sätter på oss munkavle på en gång.
december 9th, 2007 at 13:01
Märks att det är en amrikansk filosof då de ofta har ganska konstiga värderingar i den här frågan.
Det är ju självklart att man kan skada folk med ord liksom man kan skada dem med handlingar.
december 10th, 2007 at 0:26
Alexander:
Tack för din kommentar.
Jag är inte förespråkare av oinskränkt yttrandefrihet – i vissa sammanhang kan ord vara att betrakta som handlingar. Men utanför den sfären tycker jag det är mycket problematiskt att inskränka yttrandefriheten.
Du säger att det är självklart att ord kan skada. Men när det gäller ord, är ”skadan” så gott som helt subjektiv. Den skapas av de föreställningar och tolkningar som mottagaren gör. Den möjliga skadan kan svårligen avgöras på annat sätt än att lita på mottagarens påståenden. Det är alltså långt ifrån självklart när en ”skada” faktiskt föreligger.
Bör det verkligen vara en rättighet att kunna hindra sådana subjektiva skador, dvs bör en mottagare ges makt att inskränka andras yttrandefrihet därför att han själv säger sig bli kränkt?
Och om det införs en generell rätt att hindra ”kränkning” – vad hindrar då vilken missdådare som helst att – med statlig makt i ryggen – strypa all kritik just med hänvisning till kränkning?
december 10th, 2007 at 10:45
“What is freedom of expression? Without the freedom to offend, it ceases to exist” – Salman Rushdie
Förresten så har Ulf Petäjä skrivit en mycket intressant avhandling om yttrandefrihet som heter ”Varför Yttrandefrihet?”
december 11th, 2007 at 15:25
Alexander, vilka yttranden som är skadliga kan ju prövas i domstol genom våra lagar om förtal och uppvigling.
Det är som Ulf skriver här ovan. Överlåter vi på mottagaren att rent subjektivt bestämma vad som borde vara en olaglig kränkning är det lika bra att vi alla sätter på oss munkavle på en gång.
december 12th, 2007 at 0:30
Ulla Marianne:
Som så ofta bland mina läsare mina läsare säger du samma sak men mycket klarare.
Mathias:
Tack för tipset! En tredje tänkare som konsekvent försvarar yttrandefriheten är den brittiske författaren George Orwell:
”If liberty means anything at all – it means the right to tell people what they do not want to hear.”