Så finansieras kulturen
De flesta av mina gamla, återkommande läsare (alla 4 st ;) hittar säkert hit på grund av mitt intresse för upphovsrätten och engagemang för friare information. Inte minst är bloggen kopplad till den utmärkta portalen Gnuheter. Jag har under en tid inte skrivit så mycket om upphovsrättsfrågor så det är hög tid att göra det. En intressant fråga är hur mycket av kulturproduktionen som egentligen finansieras via upphovsrätten. Upphovsrättsmaximalister målar ofta upp scenarier där all kulturproduktion påstås försvinna om upphovsrätten liberaliseras. Men hur ser det ut egentligen?
| Utgift | Miljoner SEK | Andel, % |
| - | ||
| Skatter | 17 433 | 24,0 |
| Licensavgifter | 6 265 | 8,6 |
| Socialförsäkringar | okänt | - |
| Sponsring | 245 | 0,3 |
| Stipendier och priser | 65+ | 0,1 |
| Reklam | 16 741 | 23,0 |
| Egeninsatser | okänt | - |
| - | ||
| Maximalt upphovsrättsberoende | 31 954 | 44,0 |
| Totala utgifter | 72 703+ | 100 |
Källor: Kulturrådet (2003), Kulturdepartementet (2001), IRM (2006), Berggren och Tydén (2001), Föreningen Kultur och Näringsliv (1999), egna beräkningar med utgångspunkt i KLYS (2005).
I min uppsats Upphovsrätten som incitament [pdf] diskuterar jag upphovsrättens roll för kulturfinansieringen. Tabellen ovan kommer därifrån. Under vissa antaganden angående reklam visar tabellen att den maximala andelen svenska utgifter för kultur och media som finansieras via upphovsrätt är 44 % (en betydande omsättningspost saknas dock i datamaterialet, det är datorspel). Alltså, en klar majoritet av intäkterna har inte med upphovsrätt att göra och kommer inte att påverkas även om upphovsrätten helt tas bort, vilken nästan ingen föreslår. Egentligen är den andel som är beroende av upphovsrätt betydligt mindre, tabellen kan bara visa maxandelen. Väldigt betydande subventioner som egeninsatser och a-kassa är inte medräkande, bland annat.
Anledningen till att upphovsrätt inte finansierar så mycket, och inte kan finansiera så mycket av många kulturslag, är att marknaderna för kulturproduktion präglas av ovanligt många marknadsmisslyckanden. Enligt ekonomer på området blir kultur därmed en gåvoekonomi. Vissa typer av marknadsmisslyckanden är tämligen specifika för just kulturmarknader, t ex superstjärneeffekten (som jag borde blogga om i framtiden). Därför är det nödvändigt med subventioner.
juli 23rd, 2007 at 9:30
Väldigt intressant sätt att bemöta subventionsfrågan på. Kanske har du läst den här artikeln på SVD:
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_13639671.asp
ännu ett exempel på att subventioner står för merparten av intäkterna. Tillåt mig att citera;
”När den svenska filmen Doxa hade biopremiär förra året fick besökarna betala 85 kronor per biljett. Men i själva verket hade filmen Sveriges dyraste biljettpris. Räknar man in de pengar Doxa fick i förhandsstöd från staten kostade varje biljett hela 3 451 kronor.”
PS:
”De flesta av mina gamla, återkommande läsare (alla 4 st ;) hittar säkert hit på grund av mitt intresse för upphovsrätten och engagemang för friare information.”
Jag skulle vilja räkna mig dit (till ”återkommande läsare”), det är av den anledningen; dina inlägg om upphovsrätt, som jag började följa din blogg.
juli 23rd, 2007 at 15:30
Tack för tipset, Jon!
En av de viktigaste frågorna för oss som vill se friare informations- och kulturutbyte är helt klart att den kultur som vi redan har betalat med skatten, inte ska betalas en gång till med upphovsrätten!
För skattesubventionerad kultur ska upphovsrätten antingen förhandlas ner, eller tas bort. Jag kan inte se några hållbara argument emot detta.
juli 23rd, 2007 at 15:45
Här är källorna till siffrorna i tabellen:
Berggren, Katarina och Hans Tydén. 2001. Arbete för nöjes skull – var finns de nya jobben inom upplevelsenäringen? Stockholm: Arbetsmarknadsstyrelsen.
Föreningen Kultur och Näringsliv. 1999. Kultursponsring i Sverige 1999.
IRM. 2006. Totala reklaminvesteringar i Sverige 2004 och 2003. Institutet för Reklam- och Mediestatistik.
KLYS. 2005. KLYS Stipendiekatalog.
Kulturdepartementet. 2001. Radio och TV i allmänhetens tjänst 2002-2005.
Kulturrådet. 2003. Kulturens pengar 2002. Örebro: SCB Tryck.
juli 24th, 2007 at 0:05
Finns det inte en risk för att det statliga inflytandet över kulturen ökar om inkomsterna från upphovsrätten minskar? Då skulle det kunna bli så att endast kultur som passar dom styrande produceras (OK, hårdraget).
juli 24th, 2007 at 1:47
Grue:
Det jag föreslår i det här inlägget är bara att den kultur som redan är finansierad av oss medborgare skall vara fri att kopiera. Vem som har inflytande över kulturen kommer inte att påverkas av det.
Det behöver inte vara dåligt med offentligt inflytande över kulturen. Om man inte har politiker som bestämmer över kulturen så får man direktörer istället. Skillnaden mellan direktörer och politiker är att direktörer inte är demokratiskt valda och inte har något ansvar mot samhället i stort.
Det finns brister i inflytandet över kulturen. Enligt min uppfattning är det dock inte för lite demokratiskt inflytande som är problemet, utan snarare tvärt om: kulturens producenter har i många fall för stort inflytande.
juli 25th, 2007 at 19:53
”Det jag föreslår i det här inlägget är bara att den kultur som redan är finansierad av oss medborgare skall vara fri att kopiera.”
Jaha, ja det är ju en rimlig tanke.
Vad gäller offentligt inflytande vs direktörsinflytande så är jag inte särskilt förtjust i någondera. För mig som har konservativa uppfattningar som radikalt skiljer sig från det politiska etablissemangets står det klart att den statliga kulturpolitiken gynnar vissa politiska intressen på ett otillbörligt sätt.
Vad jag skulle önska är en tredje väg, där medborgarna själva, små kulturproducenter, ideella föreningar, etc. får en större roll – en tredje väg som varken är statens eller marknadens utan civilsamhällets. Om du kan visa att förändrad upphovsrättlagstiftning kan främja en sån utveckling vore det verkligt intressant.
juli 16th, 2009 at 22:12
[...] forskat i ämnet. ”Upphovsrätten som incitament — en inkomstanalys av kreativa yrken” , ”Så finansieras kulturen” och ”Ny uppsats avslöjar Makten över kopieringen”. Spara / dela med [...]
september 3rd, 2010 at 7:57
Ett sätt att få mer pengar kan faktiskt vara att inte slösa pengar. När jag var liten så fick vi i skolan läsa om Slösa och Spara, då lärde vi oss att spara. Vilket var trevligt, fast pengar måste ju spenderas, man kan inte bara spara.