Låg utbildning, IQ och religiös tro

En diskussion efter inlägget om Jesus Camp blev överdrivet livlig. En anonym religiös kommentator kritiserade filmens bild av evangeliker, med påståenden som jag uppfattar som ovanligt okunniga bland besökare på den här bloggen. Kommentatorn försvarade ”intelligent design”, påstod att ”Vatikanen” ”stod för” Big Bang-teorin, och kom snabbt med grova, grundlösa personanklagelser. Hur kan det komma sig att religiösa personer ofta resonerar så?

Vi skall respektera den troendes önskan att vara anonym, även om det vore bättre om han vågade stå för sina påståenden. För diskussionens skull är det dock väsentligt att veta att han, efter fem minuters Googlande, visat sig vara son till en kyrkoherde i en mindre stad i Skåne. Kommentatorn har alltså med all säkerhet fått en religiös uppfostran, där han, innan han kunde tänka kritiskt, lärdes att tro på att guden som kallas ”Yahweh” existerar, att ”Gud” utgör den enda grunden för moralen osv.

Den religiöse kommentatorn var väldigt skeptisk till ”vetenskapen”, som han betraktar som en enhet. Ett anknytande argument var att religiösa personer inte har lägre utbildning än icke-religiösa. Även tidigare religiösa kommentatorer här på bloggen har påstått att det saknas samband mellan utbildning, IQ och religiös tro. Jag hade tänkt skriva om just det ändå, och gör det därför nu.

Det är viktigt att förstå att det följande inte är menat att provocera någon. Att en viss grupp har lägre utbildning eller begåvning betyder inte att det gäller varje ingående individ i gruppen. Utbildning och intelligens är inte de främsta förklaringarna till varför folk tror/inte tror. Enligt forskarna Pippa Norris (KSG, Harvard) och Ronald Inglehart (Michigan), är den viktigaste förklaringen till religiös tro osäkerhet. I samhällen som är säkra, som skapar ekonomisk trygghet och jämställdhet, som t ex har god offentlig sjukvård och tillgång till bostäder, tenderar folk att inte tro på gud (Norris & Inglehart 2004a,b). Religion är alltså ett slags ”andlig snuttefilt” som folk tar till för skapa trygghet och ordning i en otrygg, kaotisk värld. Det finns också andra väl belagda teorier om varför vissa är eller blir troende. Trots det är utbildning och intelligens en delförklaring till varför religiösa personer, som grupp, tror som de gör.

Varför är frågan väsentlig? Den är väsentlig därför att religiösa debattörer själva, i tid och otid, lyfter fram enstaka exempel på forskare, högutbildade och mycket intelligenta personer – som tror på en gud. På så sätt försöker de ge en felaktig bild av, dels att forskning och tro går ihop, dels att det saknas samband mellan utbildning och tro.

Tvärtemot vad de troende säger, finns det finns mycket starka samband mellan utbildning, IQ och religion. Det visas konsekvent av en lång rad studier.

Ekonomen Burnham Beckwith sammanställde över 30 av dessa studier i tidskiften Free Inquiry 1986. En koreansk ingenjörsprofessor listar flera av studierna. Om vi lägger till några nya studier som tillkommit efter Beckwith, visar det sig att av mer än 46 studier utförda sedan 1927 angående sambandet mellan religiös tro och utbildning/intelligens, har samtliga utom fyra funnit ett negativt samband (jfr Bell 2002).

Viss nyare forskning förtjänar att nämnas lite mer ingående. Många bloggar har t ex rapporterat om psykologen Helmuth Nyborgs färska dansk-amerikanska undersökning som beskrivits i Jyllands-posten. Den visar att ateister i genomsnitt har 5,8 punkter högre IQ än troende. Nyborg:

Min hypotes är, att människor med låg intelligens i högre grad tilltalas av religioner, som ger säkra svar, medan människor med en hög intelligens är mer skeptiska.

Så långt intelligens i sig. Men religiositeten tilltar inte bara med lägre intelligens, gudstro har även ett samband med låg utbildning. Att både utbildning och IQ i sig är starkt korrelerade med (a)teism är inte förvånande eftersom IQ har ett tydligt samband med utbildningsnivå, i genomsnitt har personer med högskoleexamen en IQ på 120. Befolkningsgenomsnittet är 100 (Simonton 2006).

Bland forskarna i National Acadamy of Sciences, som samlar de främsta amerikanska forskarna, saknar 93 % tro på en personlig gud (Edward & Witham 1998). En helt ny studie har på ett liknande sätt undersökt brittiska forskare. Den fann att 86 % var icke-troende. Endast 3.3 % av forskarna höll starkt med om att en personlig gud existerade (Cornwell & Stirrat 2006). Undersökningar av nobelpristagare visar att de är ”anmärkningsvärt icke-religiösa”, endast en enda av 700 tillfrågade trodde på en personlig gud (Beit-Hallahmi & Argyle 1997).

I en studie av 34 i-landsbefolkningar finner Miller et al (2006) att utbildning i sig, liksom kunskap i genetik, är starkt signifikanta faktorer när det gäller att förutse om befolkningen tror på evolution genom naturligt urval. Förnekande av evolutionen kan också förutsägas väl av effekten från fundamentalistiska religiösa föreställningar. Påverkan från fundamentalistisk tro är dubbelt så stark i det religiösa USA som i Europa. I USA förnekar kring 30 % av befolkningen evolutionen, medan bara 40 % accepterar den. USA hamnar därmed näst sist av undersökningens alla länder, endast före Turkiet. I USA har även högerpolitiska preferenser ett samband med förnekande av evolution och dålig kunskap om vetenskap. Bäst kunskaper har islänningar, danskar och svenskar, som till 80-85 % accepterar evolution genom naturligt urval.

Jag har kollat en smula efter liknande svenska studier. Ett problem är att i Sverige verkar det bara vara religiösa som undersöker religiositeten. Bibelsällskapet (2007), en svensk pro-religiös organisation, låter göra återkommande SIFO-undersökningar av Bibelanvändandet i Sverige. Men de frågar på fel sätt för att det skall gå att dra slutsatser om utbildning och tro. Magnus Hagevi (2004), en religiös statsvetare, har skrivit om ”Religiositet i generation X”, men liksom Anders Sjöborgs (2003) licentiatavhandling, sponsrad av Svenska Bibelfonden, har dessa texter stora brister: Hagevi undersöker bara personer i Västra Götaland, en av Sveriges mest religiösa regioner. Sjöborgs avhandling har genomgående flummigt låg kvalitet. Varken Hagevi eller Sjöborg frågar efter tro på gud/gudar utan om ”kontakt med Bibeln” (Sjöborg) eller ”bön till gud”, ”frälsning viktigt”, ”besök på religiösa möten” (Hagevi).

Det finns skäl att kopplingen mellan låg utbildning/IQ och gudstro inte syns lika starkt i Sverige, eftersom Sverige är världens minst troende land, med kanske bara 10 % religiösa och upp till 85 % ateister (Zuckerman 2005). Men tills vi vet bättre, får vi rimligen utgå ifrån att sambandet gäller även här.

Alltså: ju högre en persons intelligens eller utbildningsnivå är, desto lägre sannolikhet att den personen, på något sätt, är religiös.

Och tvärtom.

Referenser

Sambanden ses som kontroversiella och tas säkert känslomässigt av många, det ger anledning att vara lite mer noggrann med referenser i det här inlägget:


Beckwith, Burnham (1986). ”The Effect of Intelligence on Religious Faith”, Free Inquiry,
Spring 1986.
Bell, Paul (2002). ”Would you believe it?”, Mensa Magazine, Feb, 2002, 12-13.
Beit-Hallahmi, Benjamin & Argyle, M. (1997). The Psychology of Religious Behaviour, Belief and Experience. London: Routledge.
Bibelsällskapet (2007). Bibelbarometern 2007. Svenska Bibelsällskapet/SIFO.
Cornwell, Elisabeth och Michael Stirrat (2006). kommande, se Dawkins, R (2006). The God Delusion.
Gallup (2006). ”Who Believes in God and Who Doesn’t?”, Gallup, June 23, 2006.
Hagevi, Magnus (2004). Religiositet i generation X.
Larson, Edward J. & Witham, Larry (1998). ”Leading scientists still reject God”, Nature, Vol. 394, 313.
Miller et al (2006). ”Public acceptance of Evolution”, Science, Vol 313, 765-766.
Norris, Pippa & Inglehart, Ronald (2004a). ”God, guns, and gays: Religion and Politics in the US and Western Europe”, Paper for APSA Conference, Wednesday September 1st 2004, University of Illinois, Chicago.
Norris, Pippa & Inglehart, Ronald (2004b). Sacred and Secular: Religion and Politics Worldwide. New York, NY: Cambridge University Press.
Simonton, D K (2006). ”Presidential IQ, Openness, Intellectual Brilliance, and Leadership: Estimates and Correlations for 42 U.S. Chief Executives”, Political Psychology, Vol. 27, No. 4.
Sjöborg, Anders (2003). Bibeln i Nya Medier. Licentiatavhandling, Teologiska institutionen, Uppsala universitet.
Zuckerman, Phil (2005). ”Atheism: Contemporary Rates and Patterns”, i Martin, M (red) Cambridge Companion to Atheism, Cambridge University Press.

18 Responses to “Låg utbildning, IQ och religiös tro”

  1. John Nilsson Says:

    Jag är själv ateist, och läser håller just nu på med en kandidatexamen, för att nästa år fokusera på en magisterexamen. Min ”bias” ligger alltså åt det vetenskapliga hållet.

    Jag vill bara påpeka att det är lite arrogant att påstå att religion och vetenskap inte går ihop. Visst det finns påståenden i religionen som i visst mån falsifieras med det idag vedertagna teorier som vetenskapen bygger på. Men att påstå att det vi ”vet” idag på något sätt skulle vara mer sant än något annat är bara att lura sig själv.

    Vetenskap handlar om att forma modeller och teorier som kan beskriva de fenomen vi upplever tillräkligt bra för att vi skall ha nytta av kunskapen. Men vetenskapen kan inte, och försöker inte, göra anspråk på vad som skulle vara ”sant” om världen.

    Vi kan inte veta om världen uppstod i liten punkt för 18 miljarder år sedan, eller om den uppstod förra veckan och bara ser ut som om den vore äldre t.ex. Inte heller behöver vi veta det för att ha nytta av hur vi beskriver vår upplevelse av den.

    En gång i tiden ”visste” vi att världen var platt. I dag har vi en annan bild. Jag utesluter inte möjligheten att liknande paradigmskiften i framtiden av vår förståelse av världen och dess beskaffenhet kan förena vetenskapen med delar av relifionen som idag verkar ligga i konflikt.

  2. jonas Says:

    Kognitiv dissonans

    En annan aspekt på religionen och intelligens som jag tycker är relevant är religionens inverkan på ovanstående.

    Det är enbart med hjälp av en doktrin (och gärna religiös) man kan få en bildad människa att acceptera påståenden som ingen ”vettig” människa skulle acceptera. Detta i synnerhet om människan vuxit upp med doktrinen (indoktrinerats, ja). Småbarn är biologiskt programmerade att acceptera det som stipuleras som sanningar av vuxna auktoritetspersoner. Detta är en ren överlevnadsmekanism: om barnet empiriskt skulle testa om allt de vuxna sade var farligt verkligen var det skulle det, naturligtvis, inte leva särskillt länge.

    Alla dessa subjektiva sanningar blir en integrerad del av människans kognitiva filter, varemot alla nya budskap silas. Rent psykologiskt fungerar vi alla så att man letar information som stämmer med förutfattade meningar, kunskaper och beteenden. Detta för att undvika vad som kallas för kognitiv dissonans. http://sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_dissonans

    Detta leder till att en person som är hårt förankrad i en doktrin som uppenbarligen innehåller motstridigheter med antingen sig själv, omvärlden eller båda delar, sitter i en psykologiskt knepig situation.
    Den enda försvarsmekanismen i ett sådant fall (förutom att överge doktrinen, vilket är_oerhört_svårt) är att hitta en sanning som kan slå undan de hotfulla, utmanande tankarna/faktan.

    Detta är i religionens fall enastående enkelt- Man vänder sig till gudomen (Bibeln, Koranen etc) i fråga och finner i skriften lämplig förklaring. Att förklaringen i sig ofta borde vara otillfredsställande och i regel bara föder fler frågor (hos det kritiskt/analytiska sinnet) är egalt. Huvudsaken är att svaret finns där och återkapar homeostasen, eller balansen i människans sinne.
    exempelvis-
    Q:Varför? A:”Därför att gud säger det” är 100% acceptabelt.
    Q: -Varför inkonsekvent? A: ”Därför att du inte kan förstå Guds avsiker/vägar” blir även det tillfredsställande.

    När man beaktar det fundamentala plan som religion levererar svaren inom i_samband_med nivå av resonerande som krävs för att skapa en fullkomligt godtagbar argumentation kan man spontant känna en viss tveksamhet.

    En starkt troende människa kan förväntas göra sitt ytterta för att infria sin guds vilja. Viljan är utan undantag tolkad från en gammal text av antingen den troende själv, eller (vanligare) av en religiös auktoritetsfigur, typ präst (eller, hos barn, föräldrar). Har man frågor kring tolkningen (som ju är likställt med Guds ord i ett starkt religiöst sammanhang) blir man antingen straffad med sociala sanktioner som ogillande, aga eller liknande, eller given en mer eller mindre sofistikerad variant på ovanstående A’s.

    Så påverkar detta den mentala arenan_utanför_religionen? De religioner som stammar från gamla testamentet lämnar dessvärre ganska smala fält ”fria”. Allt vi ser kan hos en religiös människa på något vis återknytas till religionen. Allt detta leder till att en starkt religiös människa kan fås att acceptera religiösa argument inom i princip alla områden, vilka i sin tur kan vara i princip hur ogrundade som helst.

    Därför att om man är tillräckligt djupt rotad i sin religion blir själva ifrågasättandet av imamen eller pastorn lika med kätteri. Ställs frågan på ett naivt och undenådigt vis kan svaret bli ett vänligt leende, ett huvudskak och en ”förklaring”, men om den (o)troende står på sig hårdnar diskussionen snabbt. Därför att en dogma som inte är menad att bli ifrågasatt (exempelvis den som är stipulerad av en GUD) kan inte både behålla sitt grepp_och_ en öppenhet för analys. Se bara på svenska kyrkan och jehovas vittnen- det är ingen slump att den kyrka som har hårdast grepp kring sina medlemmar även är den som mest rynkar på pannan åt ifråggasättare inom de egna leden. Aldrig omvänt.

    Så vart för allt detta oss?
    Man kan se ett samband mellan a) religiös uppfostran b) religiös intensitet c) krav på reson d) auktoritetsgranskning.

    I USA_kan_man inte få en tung politisk befattning om man öppet säger sig vara ateist. Gör detta att vi kan placera in världens i många avseenden mäktigaste nations politiker i ovanstående rubriceringar och få fram en människa som, teoretiskt sett, är kapabel till handlingar som inte kräver rättfärdigande i någon verklig bemärkelse? Med andra ord ett land som kan göra vilka galna utfall som helst, förutsatt att presidenten har tillräcklig kyrklig förankring för att accepteras som en religiös auktoritet?
    Nej, naturligtvis inte- men det kan vara intressant att fundra på vart det är på väg och hur önskvärt/troligt det är.

    Och är intelligensfågan då den mest relevanta när det kommer till ”ointelligent beteende” och gudstro? Jag tycker (desvärre) att det lutar åt att svaret är nej. Vilket gör problemet både mer svåråtkomligt och mer allvarligt. För det betyder att människor uppfostras i vanföreställningar som slår på alla aspekter i deras liv, inte kan resoneras bort eller överbevisas i någon subjektiv mening och heller inte rättfärdigas mot någon intuitivt riktig moralisk skala.

    Hade intelligens varit en bärande faktor, borde följdaktligen även reson vara det. Då hade det varit enkelt att angripa problemet med utbildning och upplysning. Men när roten ligger i cementerade, psykologiska försvarsmekanismer och socialt arv är det oerhört svårt att komma åt. Självklart är det lättare att vilseleda dumma outbildade människor, så överrepresentationen är naturlig, men den kritiska klicken är trots allt de som har intellektuella och materiella medel att sprida doktrinen…

    Ber om ursäkt för långrandighet och ”fladdrande”- tycker dock att den här aspekten är värd att belysas och funderas kring i sammanhanget.

  3. jonas Says:

    John: ”En gång i tiden “visste” vi att världen var platt. I dag har vi en annan bild. Jag utesluter inte möjligheten att liknande paradigmskiften i framtiden av vår förståelse av världen och dess beskaffenhet kan förena vetenskapen med delar av religionen som idag verkar ligga i konflikt.”

    -Och det är den öppenheten inför bevisning som religion så effektivt dödar. Vilket försvårar brogyggandet mellan ett sinne som vilar på empiri och upprepade experiment med samma utslag som metod, kontra det som vilar på vad dess gud säger-rakt upp och ner.

    ”Jag vill bara påpeka att det är lite arrogant att påstå att religion och vetenskap inte går ihop.”

    -Kände du till att det finns ett_universitet_i USA som har tretusen år gamla dinosaurieskellettbitar? Ett ganska talande exempel på ett av de sätt som religion och vetenskap förenas idag! Så det beror på vad du menar med ”religion”. Är det själva moralfilosofin så kanske du har en poäng, men om du tittar på det vis som religiösa människor förhåller sig till vetenskap (i praktiken) är jag inte så säker på att jag håller med.

    P.S. När jag skriver ”religiös” får ni förresten läsa fundamentalist- mina resonemang är ju naturligtvis grova generaliseringar, som syftar att föra fram vissa symptom. Sry och grattis till alla som inte känner igen sig i symptombilderna ;)
    Det kanske känns löjligt att skriva om denna fundamentalistiska aspekt av religion när man sitter här i svedala, men jag tycker att det är viktigt. För moderata religiösa kommer aldrig starta några krig, begå terroristdåd, driva indoktrineringsläger, etnisk utrensning eller allt det andra som religionen på ett så galant sätt_kan_motivera och faktiskt används till att motivera. Och jag tycker inte att fundisarna är så få i antal och inflytande att man kan bortse ifrån dem för att diskutera ”myskristnas” varande och förhållningssätt som ju i allt vesäntligt är helt förenligt med vilken vettig människas verklighet som helst.

  4. Ulf Pettersson Says:

    John:
    ”lite arrogant att påstå att religion och vetenskap inte går ihop”
    Det är verkligen inte meningen att vara arrogant, åt något håll. Varför tycker du det är arrogant? Många starkt religiösa håller ju med om att vetenskap och religion inte går ihop.

    ”vetenskapen kan inte, och försöker inte, göra anspråk på vad som skulle vara “sant” om världen”
    Varför kan den inte det? Och vad försöker den göra istället, menar du?

  5. jonas Says:

    John:
    Visst det finns påståenden i religionen som i visst mån falsifieras med det idag vedertagna teorier som vetenskapen bygger på. Men att påstå att det vi “vet” idag på något sätt skulle vara mer sant än något annat är bara att lura sig själv.

    Mm- de finns ju de som vill hävda att detta leder till ett falsifierande av religionen: En fullkomlig gud har inte fel-bibeln är guds ord-bibeln har fel-etc. Bristen med det resonemanget är att man så desperat söker finna reson där ingen står att hämta.

    Så har du just parafraserat att vi kan vända oss mot vilka tusenåriga skönlitterära källor som helst för högre sanningar? och att teorier som man varken kan falsifiera eller styrka med upprepade tester till samma resultat väger lika tungt som empirisk fakta? Nej, såklart inte! Men det är precis vad en kreationist gör.

    Och vi ”vet” strängt taget ingenting- men det finns ju indikationer och samband som gör att vissa saker förefaller mer troliga. Och det är väl det som är tilltalande med vetenskap- att ingenting bara är draget ur en hatt och stipulerat som sanning tills motsatsen bevisats. Jag förstår att du bara försöker mana till ett öppet sinne och lite ödmjukhet inför alltings varande, vilket är sympatiskt. Men religion är knappast ett rimligt håll att öppna inför- inte någon av dem som florerar idag i alla fall.

  6. Mikael Lagerkvist Says:

    I det näst sista stycket så hävdar du att det finns upp till 85% ateister i Sverige. Det är en högst anmärkningsvärd siffra, som nästan garanterat inte stämmer. Det är mycket viktigt att väl definiera begreppen här:
    – Ateism är tron på att det inte finns någon gud/gudom.
    – Agnosticism är tanken att man inte kan veta något om en eventuell gud/gudom.

    Exempelvis så är det enligt en av de undersökningar Zuckerman refererar till 17% som identifierar sig som ateister. Jag skulle tro att det är mycket fler än 15% i Sverige som tror på ”Gud”, ”Allah”, Oden, Brahma, eller någon anan icke-personlig ej definierad högre makt.

  7. Ulf Pettersson Says:

    Mikael:
    ”upp till 85% ateister i Sverige. Det är en högst anmärkningsvärd siffra, som nästan garanterat inte stämmer”

    Jag använde ateist synonymt med icke-troende, i sista stycket. Skillnaden mellan ateism och agnosticism är i praktiken inte så stor. Det är snarare samma kategori, än två olika.

    Ateism har också blivit ett laddat begrepp, det gör att många inte vågar kalla sig för ateister, även när de är det. Att gå på själv-identifiering fungerar inte.

    Enligt en nationalekonomisk teoribildning är det bästa sättet att avgöra vad folk verkligen tycker, inte att gå på vad de säger, utan att observera vad de faktiskt gör. Det kallas revealed preference. Observerar man agnostiker, ser man att de beter sig på ett sätt som om de inte tror på gudar.

    Den väsentliga skillnaden mellan agnostiker och ateister är nog snarare att de senare är mer explicita och kognitivt konsekventa. Ateister behandlar alla gudar lika: finns det inga observationer av en gud/ett fenomen, då är det inte rimligt att utgå ifrån att det finns. Uppenbarligen är det så vi gör i förhållande till andra gudar: Tror du på Tomten? Om svaret är ”nej” – då är du ”aTomtist”. Likaså är vi alla ateister gentemot Vishnu, Oden, Buddha, Baal, Mithras, Athena, osv, osv.

  8. Jocke Says:

    Mikael Lagerkvist skriver:
    ”- Ateism är tron på att det inte finns någon gud/gudom.”

    Ateism är inte en *tro* på att det _inte_ finns någon gud. Det är en *brist på tro* att det finns en gud. Hårklyverier kan tyckas, men jag vill ändå klargöra detta vanliga missförstånd.

  9. Magnus Hagevi Says:

    Min artikel om Generation X och religiositeten behandlar data både från ett nationellt urval och ett urval som är representativt med befolkningen i Västra Götaland (båda urvalen rör personer mellan 15-85 år). Datan om frälsningens viktighet gäller det nationella urvalet. Det kan vara svårt att läsa innantill när man är så intelligent som du.

  10. Ulf Pettersson Says:

    Magnus:
    Det jag intresserar mig för ovan är samband mellan utbildning/intelligens och tro på gud, det är bara det jag talar om angående din artikel. Det borde jag formulerat tydligare.

    Jag utgår från tabell 5 i artikeln: ”Andel personer mellan 15-29 år i Västra Götaland som regelbundet besöker religiösa möten, ber och mediterar samt de som anser att frälsning är mycket viktigt respektive inte alls viktigt, efter olika egenskaper år 2000 (procent)”. Tabellen är den enda som jämför mot utbildningsnivå och handlar enligt din egen rubriksättning om Västra Götaland.

    I artikeln är det rent allmänt ganska otydligt vad som gäller Västra Götaland och vad som gäller Sverige. I övrigt tycker jag den är intressant och ovanligt välformulerad.

  11. Mikael Lagerkvist Says:

    Ulf:
    Jag accepterar din definition av ateism för den här presentationen.

    I allmänhet håller jag dock inte riktigt med om att agnosticism och ateism är så lika som du säger. Själv skulle jag identifiera mig som agnostiker, och tycker inte om att bli kallad ateist…

    En följdfråga: Hur beter man sig som om man inte tror att det finns en gud? Jag har ingen aning om vad som skulle kunna mäta det.

    Jocke:
    Jag använde avsiktligt ordet tro när det gäller ateism, då jag anser att ateism förnekar en möjlighet utan någon riktigt grund. Din alternativa definition -avsaknad av tro på en gud- anser jag kan vara mycket olika saker, bland annat ateism.

    Jag håller med om att det är hårklyverier, men jag tror inte att det går att avgöra med mer än tycke och smak :)

  12. Ulf Pettersson Says:

    Mikael:
    Tror du det finns en gud/gudar? Om inte, varför har du så något emot att bli kallad ateist?

    Du är inte ensam, i vilket fall. Religionssociologen Zuckerman skriver så här om motviljan att kalla sig själv ateist, trots att man inte tror:

    ”Even in open, democratic societies without pervasive governmental coercion, individuals often feel that in order to make themselves appear as decent, upstanding citizens, it is necessary to say that are religious( i ) — or deny being an atheist — simply because such a response is deemed socially desirable or culturally appropriate.

    For example, the designation “atheist” is highly stigmatized in many societies; even when people directly claim to not believe in God, they still eschew the specific self-designation of “atheist.” Greeley (2003) found that 29% of Latvians, 41% of Norwegians, 48% of the French, and 54% of Czechs claimed to not believe in God, but only 9%, 10%, 19%, and 20% of those respondents self-identified as “atheist,” respectively.”

    Att mäta om och hur starkt folk tror, är uppenbarligen svårt. Det märker man när man läser statistik och forskning på området. Olika texter tenderar att använda egna, sinsemellan olika frågor.

    Några sätt att mäta om folk beter sig religiöst är att undersöka om de ber eller går i kyrkan, som SOM-institutet gör i Hagevis text. Men där finns förstås också problem; man kan gå i kyrkan även om man inte är troende. Bön kanske är ett bättre mått.

  13. Jocke Says:

    Mikael Lagerkvist,
    Jag är lite sen att svara, hoppas du har överseende och läser mitt inlägg iaf.
    Jag vill bestämt hävda att ateism säger ingenting om vad jag tror på, bara om vad jag *inte* tror på.

  14. Fredrik Bendz Says:

    Om man som John utger sig för att vilja vara vetenskaplig bör man undvika att sprida myter som den att man på medeltiden trodde att jorden var platt – det trodde man inte.

  15. Christian Says:

    Jag undrar om Howard Gardners åtta intelligenser är inräknade i undersökningarna? Det finns ju fler intelligenser än bara den matematiska/logiska intelligensen som man ska vara bra på när man utbildar sig. Människor kan vara intelligenta på flera olika sätt.

  16. Jakob Munthe Says:

    Ville börja med ett inlägg i diskusionen angående definitionen av ateism/agnosticism.
    Jag anser att man bör införa ett tredje begrepp för att reda ut diskussionen; gudsförnekelse.
    Här är definitionerna som jag har lärt mig dem:
    1: Gudsförnekelse är åsikten att det inte finns eller kan finnas några gudomligheter
    2: Ateism är avsaknad av personlig tro på en Gud.
    3: Agnosticism är åsikten att det är omöjligt att ha någon form av kunskap om Gud, antingen generellt, i dagsläget eller för individen själv.

    Notera att medans gudsförnekelse och agnosticism är metafysiska/intellektuella ställningstaganden, är ateism ett trosmässigt/religöst ställningstagande. Det är alltså fullt möjligt att vara både agnostiker och ateist, vilket strängt taget de flesta agnostiker, enligt min subjektiva åsikt, nog är, samtidigt som det är fullt möjligt teism och agnostiker (som jag själv delvis är). Däremot är det i det närmaste omöjligt att vara både agnostiker och gudsförnakare, då de kräver två diamtretalt olika förhållanden till människans möjlighet att bedöma en eventuell gudsexistens.
    Jag tror personligen att anledningen att att så få agnostiker vill kalla sig ateister, är för att de flesta ateistiska förbund och debattörer i Sverige och utomlands, återigen självfallet enligt subjektiva åsikt, de facto även är gudsförnekare, och denna starka koppling gör att agnostiker undviker etiketten.

    Förövrigt skulle jag även vilja kommentera själva artikeln. För det första måste jag påpeka att uttalandet att religion är en ”andlig snuttefilt”, med författarens egna ord, både osakligt samt ovärdigt, och förringar både författaren och en i övrigt tänkvärd text. Förhållandet mellan intelligens och religion lämnar jag ansars lite åt sidan, då båda begreppen är såpass svår definierade att jag anser att det är omöjligt att utröna, däremot köper jag kopplingen mellan traditionell trosutövelse och IQ.

    När det gäller religion och utbildning, eller rättare sagt diskussionen om en eventuell antagonism mellan religion och vetenskap. Låt oss börja med att konstatera att naturvetenskapens framväxt i Europa gick hand i hand med religionen, om än inte med de olika kyrkosamfunden. Flera av de tidigaste moderna naturvetarna, t. ex. Ockham, var präster och munkar, och även senare större namn, så som Newton och Leibniz, anses väl alltjämt fortfarande ha varit teister (orkar tyvärr inte ta fram källor).
    Dock anser jag själv, som tidigare student av ekonomi( Handelshögskolan i Sthlm), och samhällsvetenskap och teoretisk filosofi(båda Lunds Universitet),. och aktivt troende, idag teologistudent, att det finns klara gudsförnekande drag i dagens vetenskapliga diskurser, speciellt inom nationalekonomin, där i stort sett alla spirituella och andliga preferenser mer eller mindre behandlas som anomaliter mot idén om den ”rationella”(läs: materialistiskt eogoistka) människan, och i samtliga fackulteter upplevde jag att sökandet efter andlig utveckling helt enkelt inte ingick i världsbilden.

    Slutligen vill jag kommentera kopplingen mellan inkomst och kristen tro(det här blev långt:) med att det fatkiskt kan finnas en direkt intressekonflikt för en kristen mellan sin och en hög inkomst, dvs att kristen faktiskt inte VILL käna för mycket. Jag anser att detta Bibilcitat säger det bäst: Ni kan inte tjäna både Gud och mammon(Matt 6:24 )

  17. Ulf Pettersson Says:

    Jakob; tack för ditt inlägg,

    Religion som ”andlig snuttefilt”
    Det jag menar är att en av de främsta anledningarna till att vissa tror är att de söker trygghet. Det framgår av en hel del forskning, och har observeras inte bara på makronivå som av Norris och Inglehart utan också i psykologiska studier, tex av Ara Norenzayan. Det är således inte osakligt.

    Däremot har du rätt i att ”andlig snuttefilt” är ett dåligt ordval, jag borde kanske ändra det.

    Religion och vetenskap
    Under en viss period gick den naturvetenskapliga utvecklingen hand i hand med religionen, det är rätt. Men det berodde inte på att tankesystem som grundar sig på dogmer och irrationella, magiska eller övernaturliga krafter är disponerade mot att systematiskt och kritiskt undersöka omvärlden. Snarare berodde det på att religionens grepp om samhället var så starkt att det inte fanns några alternativ. Utöver adelsmän var munkar de enda personer som hade tid och råd att studera världen. Dessutom var icke-troende, ytterst, straffbart med döden. Forskare kunde inte göra annat än uppge sig som troende.

    Du har en ny använding av orden andlighet och spiritualitet som jag inte sett tidigare. För dig tycks de handla mer moral. Intressant. Jag håller med om att det finns mycket att kritisera i nationalekonomin. Men när du talar om ”sökandet efter andlig utveckling”, så förstår jag inte vad du menar. Vad är andlig utveckling? Och varför skall universitet ägna sig åt det?

  18. Søren Ferling Says:

    Hej Ulf

    Jeg kom ind på din blog via et tilsendt link om den nyeste artikel om
    Sveriges flygtningepolitik – det er en udmærket artikel, omend jeg venter på at man også i Sverige begynder at stille spørgsmålstegn ved den underliggende præmis, at det er godt, generøst osv. at flytte folk om på den anden side af Jorden, når de har problemer med og i deres land, men det kommer nok. – det er jo netop den falske præmis, der gør indvandringsdebatter lidt håbløse mange gange.

    Nå, det jeg egentlig ville spørge dig om handler om et par andre artikler, jeg faldt over om religiøs indoktrinering og det er hvorfor du ikke er til sinds at blive klogere, når du møder nye oplysninger, som det er tilfældet med formuleringen af teorien om Big Bang.

    Det synes jeg er en beklagelig tendens hos tidens nyvakte ateister og den er jo så meget desto mere beklagelig, eftersom de hævder at stå for rationalitet frem for dogmatisme og blind tro.

    Derfor kan jeg ikke forstå at du ingen steder jeg kan få øje på indrømmer at din modpart i debatten har ret og at du tog og tager fejl i dette spørgsmål og jeg kan se at du endda har oprettet en ny debat, hvor du anfører at ‘religiøse’ hævder at Big Bang formuleredes af en katolisk præst – underforstået at det er så latterligt at man ikke behøver forklare hvorfor de tager fejl.

    Jeg vil derfor spørge dig helt klart:

    Er du (fortsat) af den opfattelse at Big Bang-teorien IKKE blev formuleret af Lamaitre ? – og hvis ikke, hvem formulerede den så ?

    Jeg mener spørgsmålet er ret principielt, fordi det peger på at ateister i mindst lige så høj grad som ‘religiøse’ er præget af deres verdensanskuelse og i det her, for ‘videnskaben’ meget centrale spørgsmål, gjorde heftig modstand mod den nye teori i over 40 år, indtil observationer gjorde det nødvendigt for ateisterne at forkaste et af deres mest centrale dogmer – at verden ikke er skabt, men altid har ‘været der’ – til fordel for noget der til deres rædsel og skræk er kompatibelt med både kristendommens og de fleste andre religioners skabelsesberetninger.

    Kan du ikke selv se problemet, som du jo på ingen måde er alene om – det er en zeitgeist, men vel at mærke ikke en rationel én – rationel er bare noget man kalder anskuelsen…

    Med venlig hilsen
    Søren Ferling

Leave a Reply


sex × 6 =

Bloggen tar paus, men återkommer i framtiden.