Samtidens 10 mest överskattade samhällstänkare
En topplista över världens tio mest överskattade intellektuella, som lever idag eller som dog hyfsat nyligen, men alla vars idéer är starkt aktuella. Subjektivt men i mitt tycke, välmotiverat. För rättvisans skull tar vi lika många från höger som från vänster. Att jämföra med, tex den här rankningen.
1. Robert Nozick
Död, men samtida. Ger, med nyliberalt anhang, den filosofiska och moraliska reduktionismen ett ansikte. Torgförs i varianter av antidemokrater och eliter i alla omöjliga sammanhang.
2. Michel Foucault
Död, men samtida. Har, med postmodernt anhang, orsakat enorma mängder intellektuellt snurr och oreda. Rolig anekdot: Foucault lär ha försökt doktorera vid Uppsala Universitet, men avhandlingen blev underkänd. Tog samma material till flummets Paris, och resten är samtidshistoria. Säger lika mycket om Uppsala som om Foucault.
3. Antonio Negri / Michael Hardt
Levande men fängslad / levande. Vad säger de egentligen? Finns det ens något innehåll här? Nån som verkligen fattar, utom några sektmedlemmar vid NYU, Berkeley, Duke och Sorbonne?
4. Francis Fukuyama / Tom Friedman
Levande, lite mindre samtida. Lite för ”lättviktiga” för att platsa bland de övriga, ändå tas de på sådant allvar och är så citerade att de förtjänar sin plats.
5. Usama bin Laden [Muhammad bin 'Awad bin Laden]
Levande eller död, mycket samtida. Listad utan jämförelse med de andra i övrigt. Är ändå mycket mer intellektuell än folk tror (läs [1] hans [2] tal [3]). Talar, enligt arabspråkiga bekanta, en särskild form av lärd arabiska som är lite att jämföra med hur Latin brukade uppfattas i väst. Är därför vansinnigt lyssnad på av miljoner muslimer. Ändå ärkereaktionär och paranoid. Hamnar inte längre upp eftersom han trots allt bara har mindre betydelse.
6. Anthony Giddens
Levande. Samhällsforskare blir inte alltid bra som politiska konsulter.
7. Benedictus XXVVMMII [Påven - Joseph Alois Ratzinger]
Levande död. Alltid aktuell i sammanhanget.
8. Den fjortonde reinkarnationen av Dalai Lama [Tenzin Gyatso]
Återfödd/odöd. Dalai Lama är överdrivet lyssnad till både i asien och i väst. Religiös skogsmulle som undgår all kritik för intellektuellt snömos genom att framstå som from.
9. Gary Becker / Richard Posner
Levande. Teknokrater in excess.
10. Manuel Castells
Levande. Värd att läsa. Ateoretisk.
11. Eric Raymond
Levande, oerhört samtida.
Bubblare: Milton Friedman, Judith Butler, Samuel Huntington, Jean Baudrillard, Julia Kristeva, Naomi Klein
mars 5th, 2007 at 1:39
Den störste samhällstänkaren i modern tid var Marx.
Groucho Marx. :–D
mars 5th, 2007 at 15:12
Jag noterar med viss förtjusning att du tydligen inte ens anser att Chomsky är en sammhällstänkare, eftersom han tveklöst annars skulle komma med på listan. :-)
mars 5th, 2007 at 15:57
Lennart: Jo, Chomsky är en samhällstänkare, även om han är påtagligt konkret och icke-teoretisk.
På den länkade listan ovan, där man har frågat allmänheten om världens mest betydelsefulla intellektuella, hamnar Chomsky först. Det skulle i sig kunna motivera att man betraktar Chomsky som överskattad. Dessutom tenderar Chomsky att upprepa sig en del.
Men faktum kvarstår att de fakta som Chomsky tar upp i diskussionen om globala krig, förtryck och västvärldens ansvar för detta, är oerhört centrala för en rimlig förståelse av hur världspolitiken fungerar. Samtidigt förtigs dessa självkritiska data i våra västliga medier, även i Sverige. Det gör Chomsky såpass viktig att det är svårt att betrakta honom som överskattad.
mars 5th, 2007 at 23:48
Att dom fakta han tar upp på nåt vis skulle förtigas är helt enkelt fel, och Chomskys problem är att han drar komplett felaktiga slutsatser dom få gånger han överhuvudtaget gör nåt annat än att svamla.
Det är svårt att underskatta Chomsky som samhällstänkare.
http://lennartregebro.blogspot.com/2006/07/chomsky-ljuger-om-konflikten-i.html
Jörgen summerar anledningen till att folk lyssnar på Chomsky i en kommentar här:
http://lennartregebro.blogspot.com/2005/11/noam-chomskys-educational-status.html
mars 6th, 2007 at 0:36
Lennart:
1. Dina anklagelser mot Noam Chomsky i den första länken är falska. Läser man inlägget, framgår det enbart ur inläggets egna text. Du rubricerar tex, ”Chomsky ljuger”, men senare medger du själv i texten att Chomsky hade rätt om ‘doktorn och hans bror’. Därefter orkade jag inte läsa mer utan skippade till slutet…
…Där avslutade du ut med ett personangrepp på en kommentator som argumenterat sakligt: ”Kan du inte tänka själv?” skrev du…
Suck… Det här är en seriös blogg, som syftar till att höja nivån på diskursen i bloggvärlden mer än en aning. Om du börjar köra samma stil här kommer det att raderas direkt.
2. Din andra länk citerar en känt falsk intervju i The Guardian, med förfalskade citat från den intervjuande journalisten, Emma Brockes. The Guardian har dragit tillbaka intervjun: ”The Guardian has now withdrawn the interview…” Och bett om ursäkt till Chomsky: ”No question in that form was put to Prof Chomsky”.
3. Även om vi godtar citatet från den förfalskade intervjun har din kommentator Jörgen fel i sin karaktärisering av vad Chomsky säger enligt citatet; han påstår att Chomsky ger uttryck för en ”damned-if-you-do-damned-if-you-don’t” attityd. Men det framgår av texten att Jörgen feltolkar (möjligtvis avsiktligt): han struntar i ordet anything i meningen ”I tell him that most people I know don’t believe anything they read”.
mars 6th, 2007 at 8:10
1. Suck. Jag visar på hur Chomsky i en artikel konsekvent ljuger,och du tar upp en sak som var sann (som jag aldrig påstod var en lögn, utan det jag påpekad var att det var inkonsekvent med andra saker han sa) och så säger du ”Därefter orkade jag inte läsa mer utan skippade till slutet…”.
Jaha, men orka mer då och läs hela artikeln. Gärna kommentarerna också, dom är mycket upplysande.
2a. Om det är omöjligt att se skillnad på det Chomsky säger, och nån som hittar på dumheter åt Chomsky, så är det inte ett faktum som är positivt för Chomsky.
2b. Dom klagomål Chomsky framförde till den artikeln gällde vissa formuleringar som fick det att framstå som att Chomsky förnekade massacern i Srebrenica. Han klagade INTE på dom saker jag citerade.
3. Nej, Jörgen har rätt i sin karakterisering av citatet. Och det är en rätt typisk grej för Chomsky, att säga emot sig själv eller just köra attitydn ”alla har fel oavsett vad dom tycker”. Samma attityd finns i artikeln om doktorn och hans bror. ”Ingen vet nåt utom jag, vill du få reda på sanningen måste du tro på mig”. Du verkar ha gått på det, vilket är synd. Slå på din textkritik och läsa honom igen så kanske det löser sig.
mars 6th, 2007 at 14:47
Ulf Pettersson:
En alldeles utmärkt lista som jag tycker tydligt illustrerar diskursens ordning i den intellektuella utarmningens tid. Tack.
mars 6th, 2007 at 15:41
H Palm: Ja, det var liksom tanken. Tack själv.
mars 6th, 2007 at 16:45
Du verkar inte vara förtjust i postmoderna tänkare.
mars 6th, 2007 at 17:49
Jonas: Det är rätt uppfattat. Det finns i och för sig stora poänger med en djupgående språkkritik och det är intressant att koppla ihop språk och makt som postmodernisterna gör (borde vara intressant för dig, som kognitivt intresserad psykolog). Lyotards ”The Postmodern Condition” är träffande och ganska duktig, redan 1979, på förutsägelser om hur samhället kommer att se ut, men den är också väldigt olik senare postmodernism.
Men bristerna med postmodernismen är mycket större: intellektuell meningslös geggamoja, oförmåga att enas kring begrepp vilket gör att man aldrig kommer någon vart kunskapsmässigt, överdriven identitetsfixering, extremt dålig förståelse av natur- och samhällsvetenskap. Postmodernister (som tenderar att vara kulturvetare) skriver ofta om samhället, men ignorerar typiskt sett den (rationella) samhällsvetenskap som intresserat sig för, och ofta avgjort många av frågorna sedan tidigare.
Det värsta är den totala kunskapsrelativismen, inte sällan förnekar man definitioner som sådana. Man förstår inte att använda språket som ett verktyg. Oklarhet och mångtydighet görs till en dygd, istället för ett problem.
Det gör det möjligt att fly undan kritik genom märkliga, vaga formuleringar. Det är mycket likt det sätt teologer och religiösa personer använder språket på, i syfte att komma undan.
mars 6th, 2007 at 17:51
Dessutom är den postmodernistiska estetiken ofta vanvördigt ful. Särskilt svensk samtida postmodern arkitektur.
mars 6th, 2007 at 20:46
Vad är en ”samhällstänkare”?
mars 6th, 2007 at 21:01
Attila: En person som funderar över hur samhället fungerar och bör fungera. Dessutom krävs att personen uttrycker dessa funderingar på ett sånt sätt att vi andra får reda på vad hon tänker, tex i böcker eller artiklar. Ett ord för samma sak är intellektuell.
mars 6th, 2007 at 22:37
Intressant lista. Bra med jämn viktning höger och vänster, på så viss kände man varannan gång att ”gud den här killen är ju bara alldeles för vänster som sågar min stackars Robert” för att nästa seknd tänka att ”Ha! Han har ju helt rätt!”
Däremot borde Chomsky definitivt vara med. Karln är ju för sjutton språkvetare och kan ändå tydligen uttala sig om vad som helst. Att han blir hedersoktor vid Uppsala både i kraft av sin lingvistiska kvaliteter och sin vänsterkritik av USA känns… märkligt.
http://www.ordfront.se/ForeningenOrdfront/Nyheter/chomskyhedersdoktor.aspx
Det vore intressant med en lista över de mest överskattade svenska samhällstänkarna, någon som har en idé kring hur en sådan skulle se ut?
Läs vår bok: germania.blogg.se
mars 6th, 2007 at 22:46
Att Robert Nozick ”torgförs i varianter av antidemokrater” var en nyhet för mig, men jag gissar att ditt försvar för Noam Chomsky ger att din demokratisyn inte är den vedertagna.
mars 6th, 2007 at 23:31
Germania:
Visst kan man argumentera för att Chomsky bör vara med. Men; när man skall bedömma om en författare som skriver om internationell politik har rätt eller inte spelar det ingen roll om författaren jobbar som skogsarbetare, lindansare eller vad som helst. Det enda som är väsentligt är deras argument. Även om man menar att auktoritetsargument är giltiga, talar det inte direkt till någons nackdel att vara världens mest citerade professor i lingvistik (vissa delar av lingvistiken hamnar mycket nära sociologin) och verksam vid MIT, om man skall kommentera sociala, ofta språkbundna processer i politik. Det är åtminståne mer relevant än att kommentera politik som naturvetare (jfr Richard Dawkins, som jag trots det uppskattar, mfl).
Skall fundera över de mest överskattade svenska samhällstänkarna, och tack för tipset.
C.L.K:
Inser du inte hur du gör bort dig när skriver sånt där:
1. Du tycker tydligen det är fel att försvara vissa personer, bara på grundval av att de inte tycker som du (upplysningsvis är CLK aktiv Moderat)
2. Att försvara en person som blir felaktigt anklagad (ingen har i den här tråden visat på något annat), går inte ihop med din ”demokratisyn”
3. Det finns bara en demokratisyn, ”den vedertagna”, som är rätt (gissningsvis den som Moderaterna har)
mars 7th, 2007 at 18:56
”Att försvara en person som blir felaktigt anklagad (ingen har i den här tråden visat på något annat), ”
Du kanske skall läsa dom dägg bloggposterna jag skrev som du inte orkade läsa innan? Hmm?
”är man skall bedömma om en författare som skriver om internationell politik har rätt eller inte spelar det ingen roll om författaren jobbar som skogsarbetare, lindansare eller vad som helst. Det enda som är väsentligt är deras argument.”
Fullständigt korrekt. Och Chomsky har inga argument. Det han skriver är intellektuell meningslös geggamoja med en oförmåga att använda begrepp konsekvent, vilket gör att han aldrig kommer någon vart kunskapsmässigt. Hans överdrivna identitetsfixering och kompletta okunskap om natur- och samhällsvetenskap gör att hanofta skriver om samhället, men ignorerar typiskt sett den (rationella) samhällsvetenskap som ofta avgjort många av frågorna sedan tidigare.
mars 11th, 2007 at 6:06
Alltså, Ulf — ett vänskapligt råd: Börja inte tjafsa med Lennart Regebro. Han kommer alltid att hellre tro på Die Völkisches Parteis propaganda mot Chomsky än på dig, eller Chomsky själv. Skälen härtill är lätt insedda: Dumma Chomsky säger elaka saker om USA, och det får man inte för Lennart, för hans pappa är starkast i hela världen och dessutom snäll, så det så. Citat:
”2a. Om det är omöjligt att se skillnad på det Chomsky säger, och nån som hittar på dumheter åt Chomsky, så är det inte ett faktum som är positivt för Chomsky.”
Jadu, Lennart, vi var ganska många som fattade att intervjun var fejkad, redan när den kom. Men vi är något mera insatta än du också, och inte så litet intelligentare.
Lennart börjar i regel diskutera litet löst sådär, men strax är det så att alla i hela världen utom han är oförmögna till ”logiskt” tänkande. Alla utom Regebro (har du studerat logik förresten, Lennart? Argumentationsanalys? Eller är det du som bestämmer vad som är ”logiskt”?) är ”feelers”. Samtidigt med sina egna, allteftersom allt krångligare, utvikelser, och klumpiga och tjatiga personangrepp, beskyller han i regel alla andra för att varken kunna hålla sig till ämnet, eller hålla sig från personangrepp.
Jaja.
En svensk lista vore intressant tycker jag, och gärna med fler än tio. Mitt förslag till förstaplatsen– om man med ”överskattade” menar som tänkare just, och inte i förhållande till genomslag på den praktiska nivån — är makarna Myrdal. På andra plats Herbert Tingsten.
(P. S. Hyfsad stavas just så.)
mars 11th, 2007 at 8:32
Ingenting P säger ovan är sant. (Utom det om makarna Myrdal).
mars 19th, 2007 at 11:39
Men Ulf. Det du säger om postmodernism är både sant och inte sant. Tänk att vi tar bort postmodernismen från den mänskliga utvecklingen. Och går tillbaka till 1970 och modernismen. Då blir vi utan problematiseringar om språket. Foucault, Derrida och andra tänkare har ju gett oss verktyg att analysera och förstå värden utifrån fler och annorlunda ramar än modernismen tillät. Genusteori, individperspektiv och diskussioner om diskurser inom alla sociala sammanhang skulle gå förlorade. Kunskapsrelativism är tyvärr ett vidare fenomen än bara gälla postmoderna tänkare. Vi lever i kunskapsrelativismens tidevarv men det är därför att vi inte lyckats formulera en vettig balans mellan modernismens och postmodernismens sanningar. Vi behöver både och. Inte bara det ena eller det andra. Angående postmodern geggamoja: det är sant till en del men samtidigt är det ju inte hela sanningen. Jag har svårt att se hur Manuell Castells trilogi om nätverksåldern skulle ha kunnat komma till utan att använda sig av postmoderna tankar. Trilogin är otänkbar att skriva utifrån ett modernistiskt synsätt. Och det vore ju en brist för mänsklighetens intellektuella framåtskridande.
mars 20th, 2007 at 7:58
Jag är ingen expert på 1900-tals filosofi, men existerade verkligen inte språkkritik innan post-modernismen?
Det post-modernister har rätt i är ofta självklarheter som ingen egentligen säger emot. Det är möjligt att dom sakerna inte var självklara innan post-modernismen. Men jag tvivlar på det.
mars 24th, 2007 at 15:36
Självklart var språkkritiken livlig långt före postmodernismen. Shakespeare, till exempel, är en stor språkkritiker. Sedan finns ju dåra de andra filosofiska skolorna.
Det lustiga, eller beklämmande, med postmodernisterna är deras totala yrvakenhet. Ingenting har de läst av vad de andra sysslat med. De tänker att ”Men — tänk! Ordet ”jag” betyder ju olika saker beroende på vem som uttalar det!” (Derrida) och tror att de är något på spåret. Sedan blir de varma i kläderna och börjar misstro vetenskapen — förståeligt eftersom deras uppfattning om vetenskap börjar och slutar med marxismen. Rymdraketer låtsas man inte om. Eller påstår att de inte skulle finnas om ingen döpt dem till ”rymdraketer”. Till slut blir höjden av postmodernistisk ”vetenskapskritisk” spetsfundighet att hävda att egyptiska faroner inte kunde ha dött i tuberkolos, eftersom varken mycobacterium tuberculosis eller mycobacterium bovis var kända på deras tid (Latour).
Både de postmoderna och alla vi andra skulle vinna stort på att strunta i alla dessa pinsamheter. Snart är hela saken glömd, och man kommer att skratta litet generat när den kommer på tal.
mars 24th, 2007 at 15:49
”Genusteori, individperspektiv och diskussioner om diskurser inom alla sociala sammanhang skulle gå förlorade.”
Eh … Nej. Du har inte hört talas om anarkismen till exempel? Hela den nya, postvänsterorienterade, anarkismen är fullständigt oanfrätt av postmoderna griller och lyckas ändå alldeles utmärkt (bättre, faktiskt) med att analysera den moderna världen och det industriella kontrollkomplexet utifrån alla tänkbara utgångspunkter. (Utom de, då, som förutsätter att vi skapar världen med ord.) Faktum är att snart sagt alla moderna anarkister är oförsonliga motståndare till postmodernismen, vilken de, korrekt, betraktar som ett högerfenomen. Läs till exempel John Zerzan.
Det finns andra exempel än anarkisterna. Men för att upptäcka dessa krävs kanske att man intresserar sig för världen utanför litteraturinstitutionerna.
april 11th, 2007 at 16:43
P jag tror du har satt huvudet på spiken. Anarkismen är oanfrätt av postmoderna griller, säger du. Det tror jag stämmer. Och därför får ju anarkister svårt att förstå och analysera den värld vi lever i. Vi ser ju få anarkistiska samhällen växa fram varken på global eller lokal nivå och det har ju att göra med att dess analys av världen blir för enkelspårig och idelaistisk. Anarkismen har varit en bra motpol till den statsfokuserade vänstern och marxismen som ALLTID sätter staten före individen. Att anarkister betonat individperspektivet ska de ha all cred för. Men naiviteten i anarkismens positiva individsyn gör ju också att det är så svårt att tänka sig ett land, en region eller att hela världen skulle styras efter anarkistiska principer. Realismen saknas. Slutsatsen måste bli att anarkismen måste lägga till ytterligare aspekter för att bli en möjlig framtidsprojekt, inte dra ifrån.
Det verkar vara en oerhörd missuppfattning vad postmodernism är för något här i kommentarerna. Såklart finns det många puckade åsikter som framförts av postmodernister, på samma sätt som tidigare modernistiska tänkare, tyckare har hamnat fel många gånger. Poängen är att postmodernismen har givit oss värdefulla verktyg att förstå och problematisera en modernistisk, positivistisk världsbild. Men utvecklingen är inte slut med det. Vi lever idag i höggrad i ett postmodernt samhälle där äldre modernistiska uppfinningar lever sida vid sida. Eller i lager på lager. Men vår tid har inte förmått att formulera en godtagbar integration av dessa båda riktningar. Och i den strävan att hitta en jämvikt eller balans för att förstå vår tid, vill många gå tillbaka till det som var innan, dvs. ett modernistiskt samhälle. Gamla modernistiska lösningar på dagens problem och utmaningar. Det kommer inte att fungera eller bli framgångsrikt.
Till Lennart: I dagens samhälle anno 2007 uppfattas mycket av den postmoderna kritiken på 70-talet som självklar, just för att samhället förändrats och anammat en del perspektiv. Idag är det självklart att språket är föränderligt, godtyckligt och dynamiskt. Det var det sannerligen inte 1970. Postmodernism är inte lika med språkkritik. Det är ett paradigm av tankar om hur vår värld ser ut.
april 12th, 2007 at 11:49
OK, så det är möjligt att den postmodernistiska språkkritiken var ny och segrade så totalt att den nu har blivit självklar. Men dom du säger är ju inte postmodernism bara språk-kritik. Det är ett oaradigm, och såvitt jag (och tydligen även Ulf) kan bedöma är det paradigmet att man skall svamla på så mycket som möjligt om ingenting. Du är välkommen att upplysa mig i frågan om jag har fel. För postmodernisterna själva har då inte lyckats upplysa mig isåfall.
juli 14th, 2007 at 15:39
En liten kort tanke angående bin Ladin:
Betyder inte ”poaranoid” att man känner sig förföljd när man inte är det? Bin Ladin är väl i allra högsta grad förföljd, eller?
juli 14th, 2007 at 15:54
Björn:
Jo, det har du rätt i, Bin Ladin är naturligtvis i högsta grad förföljd. Om han fortfarande lever, det vill säga… Intressant med Bin Ladin är att han inte är eftersökt i samband med flygplansattentaten 9/11.