Upphovsrättens ideologiska språk
I två artiklar kommer jag att diskutera fildelningens och upphovsrättens retorik och ideologiska språk. Den här, första artikeln, handlar om de starka orden ”pirat” och ”stöld”. Den andra artikeln kommer att ta upp lite mer tekniska begrepp som ”skydd”, ”upphovsrätt” och ”DRM”.
Begreppet ”pirat”
Med det flitigt använda ordet ”pirat” försöker rättighetshavare likna personer som delar med sig av information med lömska skurkar som organiserat stjäl andras ägodelar. De försöker ge en bild av kulturdelandet som en centralt organiserad och planerad verksamhet grundad på ekonomisk vinning hos ”piraterna” själva. Det är, förstås, fullständig mytbildning. Alla möjliga personer fildelar material med kopieringsförbud; men de är oftare unga och har i genomsnitt lägre inkomster. Rimligtvis skapas i stort sett alla kopior av upphovsrättskyddad underhållning för enskilt bruk och hemma i vardagslag. I själva verket är det fildelarna själva som betalar för att överföra till andra.
Den retoriska strategi som upphovsrättsindustrin använder sig av när de inför begrepp som pirat kan vi kalla avlegitimering*. Det är en oerhört effektiv metod, men också en djupt odemokratisk och lömsk sådan. Avlegitimering går ut på att försöka göra motdebattören så oacceptabel som möjligt. Retoriskt sett är det ett angrepp på motståndarens ethos. Syftet är att motståndaren ska uppfattas som så omoralisk eller orealistisk att det inte är acceptabelt för oss andra att ens höra hans argument eller debattera med honom. Det underliggande antagandet är att vissa personer eller idéer är så hemska att det inte är rätt att föra fram dem offentligt.
För att förpassa sin motståndare till denna status av oberörbarhet försöker retorikern demonisera eller förlöjliga; han söker fästa så starkt negativt värdeladdade eller förlöjligande begrepp det går att hitta på motståndaren. Om han lyckas, och den andre debattören blir avlegitimerad i allmänhetens — eller framför allt, medias — ögon, kan motdebattören helt uteslutas från samtalet. Sådan avlegitimering fungerar även vid demokratiska debatter. Metoden tar ingen hänsyn till de faktiska argument som framförs utan har istället förmågan att helt blockera vissa idéer från det demokratiska samtalet. Därför är avlegitimering en mycket, mycket odemokratisk metod.
Trots det är avlegitimering oerhört vanlig som retorisk strategi, metoden används överallt i politiken. Framför allt används den dock av ekonomiska eliter, främst mot människor som protesterar mot förtryck, förespråkar mer demokratiskt spritt inflytande eller jämnare fördelning i ekonomin — jämför med det starkt avlegitimerande uttrycket ”kommunist”. På senare år används ”liberal” på ett liknande sätt i USA. ”Terrorist” har en högkonjunktur för tillfället, medan ”fascist” minskar i popularitet. Upphovsrättsindustrin med hantlangare har — helt följdriktigt — försökt klistra fast såväl ordet ”kommunist” som ”terrorist” på människor som önskar se mindre restriktiva upphovsrättsmonopol.
Vad gäller begreppen ”pirat” och ”stöld” (nedan), har strategin lyckats mycket bra vad gäller faktisk legitimitet i politiken. Det framgår klart av min uppsats Makten över kopieringen [pdf]. Däremot har avlegitimeringen bara delvis lyckats i den offentliga debatten.
På den offentliga arenan har informationsanvändarna — intressant nog — på ett mycket smart sätt lyckats vända ordet ”pirat” till sin fördel, lite på samma sätt som ”bögar” och ”blattar” har gjort. Att det lyckats med pirat beror säkert på att ordet också omsluter många positiva värderingar. Piratens ethos är inte bara negativt värdeladdat, utan har gradvis fyllts med fler och fler positiva värdeladdningar. Piratromantiken har exploderat på senare år i mängder av filmer, böcker och datorspel där piraten är hjälten. Pirater är vilda och spännande, de är fria och de sätter sig upp mot systemet. Pirater är snälla skurkar — i slutändan har de hjärtat på rätt ställe.
Men ordet pirat har ändå mycket klara begränsningar. Pirat kan man kalla sig om man önskar få uppmärksamhet i media eller samla många yngre, upproriska eller humorglada människor. Ordet pirat omfattar positiva värderingar hos unga — vi som konsumerar populärkulturens Johnny Depp som flimmer till frukostfilen. Men för den äldre generation som i hög grad innehar den politiska och byråkratiska makten i samhället är termen inte lika positiv. Organisationer som beskriver sig som pirater, kan aldrig bli legitima nog att accepteras av offentliga instanser. Detta bör alla pirater inse. Om man vill nå verkligt inflytande måste man välja andra begrepp att samlas under.
Begreppet ”stöld”
”Stöld” är ett ord som används tillsammans med pirat, också det i avlegitimerande och smutskastande syfte. Men framför allt är begreppet ett fascinerande sätt att försöka blanda bort korten på. Jag har tidigare visat varför kopiering aldrig är stöld och kommer därför inte diskutera stöldretoriken vidare. Vi kan nöja oss med att konstatera vad som visas av den mängd människor som helt okritiskt accepterar att kopiering är stöld: hur framgångsrik piratdiskursen och ideologin om upphovsrätt är.
* Jämför med demonisering eller utdefiniering.
februari 10th, 2007 at 1:40
I tend to disagree. Minns att Jan Guillou själv var en av startade (och är delägare i?) Piratförlaget.
Att man inte når den äldre generationen med debatten tror jag snarare på att de inte förstår frågeställningarna, för de lever inte i världen där frågorna existerar.
februari 10th, 2007 at 19:24
Nja, som Rick säger anser jag att det är för att de inte brytt sig om att ta reda på vad vi står för/vad vi tycker, tan går på fördommar.
Pirater är vårt namn, inte vår åsikt. Vi har faktiskt ett program, och det har inget med stöld att göra. Om folk inte orkar ta reda på vad vi tycker är det bara tragiskt, det finns gott om exempel (t.ex. bög som du nämner) på grupper som vänt ett öknamn till något som sett som positivt (min favorit är nog den kristna rörelsen Metodismen, där kan man tala om en nästan total begreppsomvandling).
Om jag börjar kalla en penna för ”bok” så har ju pennan inte slutat vara en penna, utan det är språket som ändrat sig. Självklart kanske, men ibland ger debatten sken av att namnet förklarar vad vi tycker och att namnet självt skulle vara det viktigaste. Man måste se saker för vad de faktiskt är.
Vi har åsikter, de står vi för! Om sedan medialobbyn väljer att kalla oss pirater, visst då är vi väl det då, men det är i sådana fall något vi är stolta över!
februari 11th, 2007 at 19:26
Visst är ordvalet viktigt, men man ska vara medveten om att dessa metoder används av båda sidor i debatten. Ta ordet ”kulturdelande” som du använder ovan, här tar du två positivt laddade begrepp (kultur och att dela med sig) och använder det för att beskriva något som faktiskt är en kriminell handling enligt gällande lag. Du talar om kopieringsförbud istället för upphovsrätt, också ett tydligt exempel på hur man kan beskriva något med negativa termer istället för positiva.
Så länge bara ena sidan använder dessa ord så tror jag att de har en ganska begränsad betydelse. Om man däremot lyckas få en majoritet av folket att använda ens egna begrepp så är mycket vunnit, helst vill man naturligtvis tvinga även motståndare att använda dem.
februari 12th, 2007 at 11:42
Rick: Piratförlaget – än sen då, ett förlag bedriver inte politik eller opinionsbildning. Det handlar förstås inte bara om åldersskillnader. Om inflytelserika personer inte ”lever i rätt värld”, alltså inte förstår ens budskap, då bör man ändra sitt sätt att kommunicera så att de förstår.
Jag vet hur lätt det är att fästa sig vid sådant som man själv har kommit på eller är starkt arbetsmässigt/känslomässigt/osv investerad i. Men det viktiga när det handlar om politik är politikens innehåll, idéerna i sig – dessa ska man inte ändra lättvindigt! Hur dessa idéer kommuniceras är däremot en annan sak.
Det väsentliga är att inte att tala till de som redan sympatiserar, utan till de som (ännu) inte håller med: annars kan man ju inte öka sitt stöd! Att övertyga de som inte håller med är oerhört svårt, därför är det absolut nödvändigt att man kommunicerar på rätt sätt. Partier/organisationer som kallar sig pirat[nånting] uppfattas totalt oseriöst. Kolla runt på nätet för åtskilliga exempel.
Jag trodde själv PP var ett skämt när jag hörde om det första gången. Jag tycker skämtbilden är mycket synd, därför att jag kan se att ni gör seriösa förslag och för mycket insatta diskussioner om informationsfrihetens villkor.
februari 12th, 2007 at 12:00
Lars: Självklart har du rätt i att allt kan presenteras i negativa eller positiva termer beroende på perspektiv.
I sammanhanget är det dock oväsentligt vad som i dagsläget är ”en kriminell handling”. Det är ju vad som bör vara en kriminell handling som är själva frågan.
Just nu är alla tvingade att använda ord som inte beskriver vad kopieringsdebatten på ett riktigt sätt, eftersom upphovsrättsindustrin har lyckats göra sina egna propagandabegrepp till självklara.
februari 12th, 2007 at 12:21
”Att övertyga de som inte håller med är oerhört svårt, därför är det absolut nödvändigt att man kommunicerar på rätt sätt.”
Kan jag väl till viss del stämma in i, däremot tror jag att du gör det enkelt för dig om du menar att det enbart handlar om namn. Visst jobbar vi på sätt och vis i uppförsbacke, men vad är lösningarna? Namnbyte? Skulle bögarna ha slutat kalla sig bögar? Det är ju att säga att de man blir anklagad för stämmer och något man skäms för! Vi är de vi är, om någon (upphovsrättslobbyn) vill kalla oss pirat, ändrar det inte vilka vi är. Då är vi väl pirater, men det är vi stolta över.
Som sagt att vi inte går hem hos äldre; det handlar om oförstånd och fördommar. Om vi sakligt och på ett för dem anpassat sätt berättar vad vi vill tror jag det går. Om de sedan hör, förstår, men fortfarande avfärdar oss är de en tragiska (dessa tror jag finns inom alla åldersgrupper men de är i minoritet).
februari 12th, 2007 at 22:05
Björn:
”om du menar att det enbart handlar om namn”
Jag menar verkligen inte att det bara handlar om namn. Alla delar spelar roll: argument, språk, symboler, representanter, kanaler man väljer att tala i, osv.
”Namnbyte?”
Ja. Take it from me: det är nödvändigt.
”Skulle bögarna ha slutat kalla sig bögar?”
Nej, det är inte fel att använda ”bögar”, eller ”pirater” i vissa sammanhang. Precis som jag skriver ovan kan det vara mycket smart. Däremot går det inte som namn på ett parti. Observera att bögarna inte kallar sig för ”Bögföreningen” – bögarnas organisation heter ”Riksförbundet För Sexuellt Likaberättigande”.
”Om vi sakligt och på ett för dem anpassat sätt… tror jag det går.”
Problemet är dagens medieklimat med 10 000 budskap per dag. Det gör att folk tar minsta anledning till att stänga av öronen, helt enkelt därför att de måste solla i all information. Om man då ger dem en anledning gratis: ”de där är ju bara oseriösa tokar, det hör vem som helst på namnet” så finns det inga skäl att lyssna: man klickar vidare, vänder blad eller byter kanal.
februari 13th, 2007 at 3:09
Jag är inte övertygad, men du har oavsett poänger, det medges, frågan är om dina analyser är korrekta.
Men; har du något förslag på namn? Kanske kunde man lägga till något efter Piratpartiet (som Folkpartiet – Liberalerna)
Piratpartiet – Informationsreformisterna ???
februari 13th, 2007 at 4:53
Björn:
”frågan är om dina analyser är korrekta”
Nu får det inte plats med så mycket till ‘analys’ så här i kommentarerna. Det blir förenklat.
Innan jag började plugga, (med huvudämne företagsekonomi, där alltså marknadsföring är en del), jobbade jag som kreatör på en (webborienterad) kommunikationsbyrå. Där såg jag hur svårt det kunde vara för våra [mindre] kunder att släppa ett symbolspråk som de har lagt till sig med, ovsett hur dåligt det kommunicerar.
Jag är säker på att om ni gick till en pr- eller reklambyrå så skulle ni få liknande råd.
februari 13th, 2007 at 7:43
Äh, kom igen nu, kan du inte kommentera namnförslaget eller komma med ett eget, fegis
(altså menar inget illa med ”fegis”, det var bara på skämt, gillar dina skriverier skarpt)
februari 14th, 2007 at 17:39
Ethos beror ju på målgruppen, och frågan är väl om den grupp som du pekar ut är vår målgrupp.
Vårt (piratpartiets) mål är ju inte att övertyga makten, det är ju att erövra den (i demokratiska val, kanske jag ska förtydliga). Vår målgrupp är ju då främst den miljon svenskar som redan fildelar och de tillhör inte i så hög grad den äldre generationen.
Enligt min erfarenhet lönar det sig sällan att fega med sina symboler när man redan står utanför den etablerade diskursen. Genom att erövra piratbegreppet och placera oss som extremister i förhållande till den rådande diskursen öppnar vi ett utrymme där andra organisationer kan placera sig. De är inte lika extrema som vi (extremisterna) är men kan ta positioner som vore extrema om vi inte fanns. Som miljöpartiet gjorde i upphovsrättsfrågor där de nästan kopierade vårt program.
Mitt mål med att vara engagerad i Piratpartiet är inte att komma in i riksdagen (även om det förstås vore trevligt att sitta där på ett piratmandat) utan att ändra politiken.
februari 15th, 2007 at 1:43
Mårten: Målgruppen för argumentationen bör inte främst vara sådana som redan sympatiserar.
I sammanhanget är ”äldre” inte särskilt gamla, gränsen kanske går vid 35-40, kanske lägre. Om man vill åstadkomma förändring är det är nödvändigt att övertyga folk som faktiskt bestämmer. Annars är alla ansträngningar meningslösa.
”fega med sina symboler”
Så är det ju inte, läs ovan.
”De är inte lika extrema som vi (extremisterna) är”
Men ni är inte extrema! Jag har inte tagit del av era förslag i detalj, men har läst en del av dem, inklusive resonemang på ert forum. Att behålla men korta ner upphovsrättens skyddstid är fullt rimligt. Att sända ut en bild som ”extrem” när man bara vill reformera, är fullständigt idiotiskt. Sämsta möjliga kommunikationsstrategi.
Piratbyrån och Pirate Bay har redan skapat det utrymme som du talar om. Att konkurrera med dem i samma nisch är dumt, även om man bortser från det omöjliga i att försöka få folk att ta en pirat-beteckning på allvar.
Du skriver några bra saker, men sedan motsäger du dig själv: ”Vårt (piratpartiets) mål är ju inte att övertyga makten, det är ju att erövra den” slutar i att Piratpartiet inte ens skall försöka nå politiskt inflytande.