Officiella upphovsrättsargument
Så här svarade förre justitieministern för ett år någon månad sedan på en fråga från den socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg, som ville begränsa upphovsrättens skyddstid. Bodström försöker motivera att upphovsrätten skall fortsätta att gälla efter upphovsmannens död. Tyckte svaret var lite intressant:
Svar på skriftlig fråga 2005/06:1923
den 10 augusti
Svar på fråga 2005/06:1923 om Stims kulturpolitiska roll och skyddstiden i upphovsrätten
Justitieminister Thomas Bodström
Carina Hägg har frågat utbildnings- och kulturministern om han har vidtagit någon åtgärd för att begränsa skyddstiden för upphovsrättsliga verk till dödsår plus något ytterligare år under en övergångstid Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Upphovsrätten är en förmögenhetsrätt. Sådana rättigheter gäller normalt under obegränsad tid och kan ärvas. För att upphovsrättsligt skyddade verk så småningom ska ingå i den allmänna kulturskatten och fritt kunna användas av vem som helst har dock denna rättighet begränsats i tiden. Skyddstiden regleras i internationella konventioner och i ett EG-direktiv. Att tiden ska vara just 70 år efter upphovsmannens död följer av EG-direktivet (dir. 93/98/EEG av den 29 oktober 1993).
Det ligger i hela samhällets intresse att författare, kompositörer och konstnärer kan erhålla ett fullgott upphovsrättsligt skydd. Därigenom skapas goda förutsättningar för litterärt och konstnärligt skapande. Genom att upphovsrätten gäller relativt lång tid efter upphovsmannens död blir rättigheten förutsägbar. Om upphovsrätten upphörde vid, eller kort efter, upphovsmannens död skulle det vara svårare för upphovsmän att överlåta eller upplåta sin ensamrätt till någon annan och därigenom också svårare att leva på sin skapande verksamhet.
Av dessa skäl har jag inte vidtagit några åtgärder för att begränsa skyddstiden.
Inkom: 2006-07-17
Överlämnad till Justitieminister Thomas Bodström (s).
Fördröjt svar: 2006-07-21
Besvarad: 2006-08-10
november 14th, 2006 at 21:07
Om skyddstiden i stället räknades från en känd tidpunkt, tex publiceringsdatum, så skulle väl föreutsebarheten öka markant?
november 14th, 2006 at 23:52
Det visar sig att Carin Hägg (s) la en motion i precis det här ärendet under den allmänna motionstiden i år. Den heter ”Ersättningsreglerna för musikverk” och finns på http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&typ=mot&rm=2006/07&bet=N251 (just nu, men länkarna till årets motioner tycks inte nödvändigtvis vara stabila ännu).
I motionen yrkar hon att regeringen ska göra en översyn av reglerna och korta skyddstiden till livstid plus något eller några år.
Det skulle i och för sig strida mot Bernkonventionen och därmed Trips, men det är ändå positivt med en riksdagsman som intresserar sig för frågan.
november 15th, 2006 at 23:23
Kalle: Naturligtvis har du rätt. Förutsägbarheten är ett desperat argument för en skyddstid som inte går att försvara.
Christian: Man ska inte ta _för_ allvarligt på att saker finns i internationella konventioner. Det finns massor av konventioner som olika länder väljer att inte stödja eller följa. I slutändan är det fortfarande demokratiska stater som beslutar om vilka lagar som skall gälla deras medborgare. Häggs nya var intressant.
november 17th, 2006 at 9:19
”Om upphovsrätten upphörde vid, eller kort efter, upphovsmannens död skulle det vara svårare för upphovsmän att överlåta eller upplåta sin ensamrätt till någon annan och därigenom också svårare att leva på sin skapande verksamhet.”
Det är ju just överlåtelserna av upphovsrätterna som är problematiska i mina ögon. Det är ju då som ”kapitalet” sätter tänderna i musiken och gör den till en vara på ”marknaden”. I det läget blir den ursprungliga upphovsrättsinnehavaren som en potentiell fiende till varan, och får inte använda sina egna alster fritt… han/hon bör då helst vara en reklampelare för varan på ett ”godkänt” sätt…
I själva verket är ju ovanstående citat just motivet till varför jag som tonsättare VILL korta upphovsrättstiden. Det skulle minska ”marknadens” makt och musiklivet blev friare – MER skapande. Jag skulle t.ex få tillgång till fler visor att sjunga – under creative commons!