Ulf Pettersson

För något år sedan skrev jag tre längre poster om jämvikten mellan utbud och efterfrågan på kreativa marknader: konst, musik, litteratur och så vidare. Utgångspunkten var en egen idé om att det borde råda utbudsöverskott, jag baserade det på lite olika observationer men utan att veta vad forskarna egentligen säger.

För min uppsats om upphovsrättens inkomster och incitament skrev jag ett kort stycke som går igenom en del av den akademiska forskningen på området. Det visar sig att åtminståne de allra flesta kulturekonomer och sociologer håller med om att det råder utbudsöverskott på kreativa marknader. Jag tog i slutändan bort texten för att uppsatsen skulle bli mer fokuserad, men jag kan lika gärna publicera den här.

Jämvikt på kreativa marknader

Ett centralt förhållande vid en ekonomisk värdering av upphovsrätten som incitament är utbuden på kreativa marknader. Om det råder brist, kan det finnas skäl för att stärka incitamenten från upphovsrätten, eller andra incitament. Om det råder överskott är det tvärt om.

Litteraturen på området är konsekvent med att beskriva utbudsöverskott på kulturmarknader (Abbing 2002). Det råder strukturell obalans mellan tillgång och efterfrågan på konstnärliga yrken framhåller ERICarts (2001). Ekonomer använder allt mer termen utbudsöverskott för artister och konstnärliga yrken (Abbing 2003; Towse 2001). Utbudet av musikartister såväl som skapare i andra kreativa branscher är flexibelt och informellt, med många individer som deltar på deltid. Därför är utbudet på kreatörer större än efterfrågan (Strobl och Tucker 2000). Konstnärliga verksamheter uppvisar överskott på människor med kreativa ambitioner (Hirsch 1972; Peterson och Berger 1975). De kreativa ambitionerna har ökat på senare år: 1999 ville en av 19 brittiska studenter läsa antingen konst eller design, en ökning från en av 61 fem år tidigare (Heartfield 2000).

Utbudsöverskotten gäller såväl konst och musik som litteratur. Marknaden för artister lider av kroniskt överskott och av en högre andel fattiga än i genomsnitt (Menger 1999). I en historisk återblick till det forna Viens upphovsrättslösa musikmarknad argumenterar Tschmuck (2002) för att det vid varje given tid råder utbudsöverskott [på musik] på grund av människors stora kreativitet. Med bara små förändringar i specifikationen av bokmarknadsmodeller skapas ett utbud som kan bedömas som överskott (Maxwell 2004). Hjorth-Andersen (2000) betraktar det som ett ekonomiskt faktum att utbudet på manuskript för böcker är obegränsat. Chansen att en förläggare accepterar en bok är extremt låg; Caves (2000) beräknar den till en på 15 000 för romaner. Ytterligare ett tecken på utbudsöverskott är det faktum att ytterligare investeringar i humankapital inte tycks ha någon effekt på konstnärliga yrkesutövares inkomster (Rengers och Plug 2001; Towse 1996).

För den Svenska kreativa marknaden delar regeringen forskningslitteraturens uppfattning om utbudsöverskott: i propositionen Konstnärernas villkor beskriver Regeringen en ”strukturell överetablering på konstnärernas arbetsmarknad” (Prop. 1997/98:87). Kulturarbetsmarknader präglas av korta anställningar med återkommande perioder med arbets- eller inkomstlöshet (SOU 2003: 21). På samma sätt beskriver KLYS, en organisation som ”företräder de konstnärliga och litterära yrkesutövarna i frågor av gemensamt intresse”, hur arbetsmarkanden ser ut för kreativa yrkesutövare. Arbetslösheten är mycket omfattande: 75-80 % av musikerna i Musikförbundet kompletterar ständigt med A-kassa. För frilansande popmusiker kännetecknas arbetet av kortare jobb med mellanliggande arbetslöshetsperioder. För nyutbildade tonsättare är möjligheterna till snara tonsättaruppdrag obefintliga. Regissörer arbetar med uppdrag om två-tre månader och däremellan mellanliggande arbetslöshetsperioder (KLYS 2000).

Enligt Arbetsmarknadsstyrelsens statistik för april 2006 har de teaterverksammas och musikernas A-kassor de tredje respektive femte högsta öppna arbetslöshetstalen av alla A-kassor. Musikerna har den ojämförligt största andelen deltidsarbetslösa, de teaterverksamma den näst högsta. Totalt är 38,4 % av musikerna och 22,9 % av de teaterverksamma antingen arbetslösa helt, delvis eller satta i ”konjunkturberoende program” (AMS 2006a). I AMS rapport Var finns jobben år 2006? uppvisar kategorin ”Journalister, författare och informatörer” det största överskottet av alla yrken i sin kategori och totalt det sjätte största överskottet inom alla yrken (AMS 2006b).

Referenser

This entry was posted måndag, oktober 16th, 2006 at 21:02 and is filed under idéekonomi, politik, upphovsrätt. You can leave a response, or trackback from your own site.