När är övervakning rätt och när är det fel?
En fråga som får mycket uppmärksamhet är den kraftigt ökade övervakningen i alla möjliga former: kameror, lagrad e-post, avlyssningar, RFID-taggar, identitetshandlingar, biometri, DRM (som även det bygger på övervakning). Övervakningen införs som ett efterspel till den skogstokiga paranoia som drabbat världen efter terrordåden den 11 september 2001 i New York. Utan utnyttjande av irrationella rädslor för terrordåd och utan manipulation hade mycket av den nya övervakningen knappast accepterats. I en nylig rapport beskriver t ex Oscar Swartz hur Bodström förtigit hur långtgående myndigheternas nya befogenheter verkligen är i det nya Bodströmsamhället.
Frågan är; när är denna övervakning rätt och när är den fel? Vissa tycks mena att mer övervakning alltid är fel. En bättre utgångspunkt är att övervakning är rätt om nyttan (fördelarna) med övervakningen är större än kostnaderna (nackdelarna). Om man kan hindra brott eller övergrepp till rimlig kostnad är övervakning rätt. Om informationen missbrukas utan att skapa några nyttor är övervakning fel.
En viktig åtskillnad jag tror man måste göra är mellan privata och offentliga sammanhang. Övervakning är nästan alltid fel i privata sammanhang. Där blir integritetskränkningarna snabbt stora. I personliga miljöer skapas sociala incitament för att utnyttja privat information: risken är stor att information om vad andra gör utnyttjas av övervakarna för egen vinning eller hämnd. Även arbetsplatser är privata sammanhang. Arbetsgivare eller chefer har nära personliga relationer till medarbetarna. Det är alltså ofta fel av t ex en arbetsgivare att övervaka sina anställda, förutom i grova fall om anställda stjäl eller liknande.
Däremot kan övervakning ofta vara rätt i offentliga, publika sammanhang. På offentliga platser finns ingen rätt att hindra någon från att observera vad andra gör. Det är samtidigt mindre risk för att informationen missbrukas: personliga, sociala incitament att utnyttja informationen saknas (förutom vid politisk övervakning, som är speciellt — jag tar upp det i nästa post). En kameraoperatör som ser en pinsam handling på en tunnelbaneperrong har inget att vinna på informationen: han kan inte använda den för personlig utpressning. Konspirationer utöver detta tror jag inte på: myndigheterna är inte ute efter att förfölja folk (förutom vid politisk övervakning, igen).
Övervakning av offentliga platser kan också skapa stora nyttor genom att det förhindrar grova eller mindre brott. Sociologisk forskning visar att ökad brottslighet i samband med industrisamhällets urbanisering till stor del beror på minskad social kontroll. När människor kan undvika konsekvenserna av att stjäla, slå sönder saker, misshandla, råna eller våldta andra så begår de mer av dessa handlingar. Folk är ögontjänare. I ett nyligt experiment testade psykologer vid University of Newcastle ärlighet versus övervakning. Vid en kaffeautomat där betalning var frivillig ökade betalningen 2,7 gånger när enbart bilden ovan — av övervakande mänskliga ögon — sattes upp bakom den.
Empiriskt har det också visat sig att kameraövervakning är effektivt. Den omfattande kameraövervakningen i Storbritannien har lett till statistiskt säkerställda effekter i form av minskad brottslighet [pdf 1] [pdf 2] [pdf 3]. Det finns också många enskilda men viktiga exempel: Anna Lindhs mördare kunde gripas delvis med hjälp av övervakningskameror och i London identifierades tunnelbanebombarna efter att ha fångats på bild. I det sammanhanget är det larvigt att klaga på om en operatör kan se på när du petar i näsan. Personligen är jag därför klart för kameraövervakning av offentliga platser.
augusti 18th, 2006 at 22:33
Du står vid busshållplatsen och talar med en god vän, bredvid dig står en okänd person med ansiktet vänt åt motsatt håll som ditt, den okände står ca 1 meter närmare kameran 15 meter bort. I kameran kan det således se ut som om du talar med den okände, det är dock inget varken du, din vän eller den okände reflekterar över. Bussen kommer, den okände, du och din vän kliver på. Tiden går, shit happens.. Två år senare söker du nytt jobb på en statlig myndighet, du får inte jobbet. Någon med mycket lägre kvlifikation får det istället, de mumlar något om överkvalificerad och andra känsliga saker de inte vill gå in på eftersom myndigheten ibland sysslar med känsliga saker. Du sväljer förtreten, söker och får andra jobb. Tiden går, more shit happens.. 10 år efter bussturen har en grävande journalist hittat en ”deep throat” som läcker info om olaga politisk övervakning. Journalisten publicerar register där ditt namn förekommer som en medlöpare till en ”politiskt oliktänkande” som bedömts som mycket farlig (den okände busspassageraren).
augusti 19th, 2006 at 20:28
Steelneck, det är ju ett fall av politisk övervakning du beskriver där, den sort som nästan alltid är fel per definition (jag skriver ”nästan” mest av en diffus känsla av att det kan finnas fall där den är berättigad).
Men annars är nog Ulf helt rätt ute, det som alltmer tydliggörs är behovet av att grundligt analysera alla nya förslag på övervakning från båda håll, alltså inte bara en teoretisk fördel (möjligheten att man kan avslöja ett planerat terrordåd vid ett visst scenario) utan även sannolikheten för att fördelen ska uppstå (är det öht troligt att terroristerna ringer varandra och pratar klartext om sitt dåd) och framförallt nackdelarna – hur många oskyldiga kommer att få problem pga att information läckt ut och hur många vågar inte skvallra om oegentligheter på arbetsplatsen eller kritisera regeringen?
Övervakning i sig är inte alltid fel och givetvis inte heller alltid rätt, det är som vanligt avgörande var vi riktar sökarljuset, vad vi gör med informationen vi får in och vem som bevakar att övervakarna följer spelreglerna. När Bodström kör över lagrådet så sätter han en mycket viktig kontrollpunkt i systemet ur spel. Den 17 september har vi chansen att trycka på resetknappen.
augusti 20th, 2006 at 0:50
Steelneck: Det är klart att det är fel. Det är åsiktregistrering och politisk övervakning, det skall självklart inte accepteras.
Richard: Istället för att vara rabiat emot all ytterligare övervakning bör man fråga sig, som du gör, var riskerna verkligen finns. Det är lättare att få gehör för protester mot felaktig övervakning om man inte ropar varg i onödan. RFID, tror tex jag är en form av övervakning som man borde oroa sig mer över.
augusti 20th, 2006 at 8:33
Mycket intressant och inte alls självklart med svaret. Butiksövervakning av kassorna exempelvis för att förebygga rån.
Sen börjar det komma privat övervakning i hemmen också, blev lite chockad när jag såg en kameraskylt på en villa i somras, men det är alltså sant att Aroundio börjat sälja hemlarm med kamera till folk och att de köps! http://www.aroundio.se/Default.aspx?tabid=539&Level=&parentId=536&rootId=534
augusti 20th, 2006 at 14:58
Bara det faktum att övervakningen finns, ovsett dess syfte, bäddar för scenariot jag beskrev.