Havererad fildelningsdebatt
Har just kommit tillbaks efter ett Seminarium om musik på nätet och konsumenters rättigheter, som jag vänligen tipsats om. Debatten ordnades av Sveriges Konsumentråd och samlade bland andra Håkan Selg och ytterligare en forskare från projektet Music Lessons på KTH, ordföranden för skivbolagsorganisationen IFPI Ludvig Werner, rättsvetaren Daniel Westman och Jens Henriksson från Sveriges Konsumentråd.
Ett 40 tal personer lyssnade. Publiken verkade bestå mest av folk som engagerar sig i olika konsumentsammanhang, två aktiva frågare var en journalist från Råd och Rön och en norsk konsumentrepresentant. Bara jag och två till såg ut att vara under 30, eller i den ålder där folk fildelar i större utsträckning. Konsumentföreträdarna var påtagligt lama, de delade helt skivindustrins grundperspektiv.
KTH-forskaren Selg framhöll fildelare som avancerade konsumenter av digitalt stoff och redogjorde för forskning på hur fildelning hade små effekter på musikförsäljningen. Han var definitivt vettigast i debatten. Nån snubbe snackade om att konsumenter inte accepterade för hård/restriktiv DRM. Därefter tog skivbolagsdirektören Ludvig Werner till orda. Han etablerade en retorisk strategi där han ”inte ville prata fildelning” eftersom det ju var avgjort att fildelning var olagligt. Han påstod att ”alla tycker lika” om upphovsrätt. ”Vi skall vara så oerhört stolta över copyright” eftersom vi värderar skapande högt. Man kan ju inte ”ge bort musik gratis”. Legal fildelning kräver, påstod han i sin första lögn; ”helt avskaffad copyright”. Han ställde den retoriska frågan: Varför ska just musik vara gratis? Jag ville svara: på grund av utbud och efterfrågan men höll snällt klaffen.
Werner menade att branschen inte ville begränsa utbudet på musik. Nej, visst inte, en prisfixande oligopolbransch är ju inte en prisfixande oligopolbransch ifall en av dess egna direktörer definierar saken annorlunda. Han visste också att ”DRM inte är ont” eftersom DRM egentligen bara innebär ytterligare information om musiken. Det finns inga egentliga problem med DRM, ett problem var däremot att skapa ”acceptans” för DRM: det ”sker ju inte över en natt”. Han anförde den högst vetenskapliga studie som skivbolagen genomfört bland 13-åringar på Lunarstorm som argument mot KTHs forskning. Han ljög igen när han påstod att kopiering drabbar alla artister lika.
Skivbolagsdirektören var ändå mycket bra retoriskt och tog klart hem debatten, särskilt mot de grå KTH-forskarna och de vaga och förvirrade konsumentpersonerna. Han låtsades hålla med alla så mycket som möjligt utan att ge några koncessioner. Så är det ofta med näringslivspersoner på högre nivå. VD:ar är vana att hålla föredrag och de högre lönerna drar till sig rapphet, självsäkerhet och vassare armbågar. Motintressen i liknande debatter är ofta mycket idealistiska och faktiskt mer retoriskt ovana.
Därefter höll konsumentföreträdaren fegt med i nästan hela världsbilden, folk skall naturligtvis inte ”stjäla” musik. Han köpte felaktigt en retorisk jämförelse mellan utsläppsrätter på koldioxid (negativ externalitet) och upphovsrättsmonopol på musik (positiv externalitet). Han vågade sig som mest på att senare säga: ”man skulle kunna tänka sig att artister arbetar mot andra inkomster”.
Juristen Westman, en flitigt använd mediakommentator i frågan, tror inte heller på problem med DRM. Dessa kommer ”marknaden” att lösa. Vilken marknad? Upphovsrättsekonomier grundar sig på monopol och omfattar marknadsmisslyckanden i strömhopp: icke-rivalitet, skalfördelar, imperfekt information, vertikal integration, adaptiva preferenser, nätverksexternaliteter och så vidare… Westman menade att ”det viktiga var att slå vakt om själva upphovsrättssystemet” (medhåll av LW). Ingen oberoende forskningsansats av juristen där inte, alltså. Westman vill mentalt förbereda konsumenter på en ond tid: de rättigheter som vi har haft i en fysisk värld kan man inte förvänta sig digitalt. Acceptans för dessa minskade rättigheter skall lösas med ”information”. Vi har propaganda att vänta, med andra ord, och av auditoriet att döma har den redan kommit långt.
mars 8th, 2006 at 6:01
Det var ju både synd och bra att detta seminarium inte fick större uppmärksamhet. Synd eftersom flera debattörer kanske kunde ha satt saker och ting rätt, bra eftersom så många lögner tydligen fick framföras oemotsagda.
Vad gäller copyright, om det ordet verkligen användes, så är det ju symptomatiskt att ett ord som fullständigt saknas i svensk lagstiftning, men som är flitigt förekommande i copyrightens högborg här i världen, USA.
När det sedan gäller att ge bort musik gratis, så undrar man ju om ingen av dessa bolagsdirektörer någonsin har varit på en glad fest, där någon av gästerna har förgyllt tillvaron för de övriga genom att plocka fram en gitarr eller sätta sig vid pianot. En RIKTIG musiker älskar naturligtvis att dela med sig av sin musik — helt gratis.
mars 8th, 2006 at 7:44
[...] Ulf Petterson: Havererad fildelningsdebatt [...]
mars 9th, 2006 at 11:27
En synd och skam att du inte deltog som mer än åhörare!
mars 9th, 2006 at 13:30
Björn: precis.
Kristoffer: Jag borde åtminståne ha protesterat lite, det är inte helt likt mig, jag brukar kunna göra bort mig genom kritiska frågor ;D.
Efter seminariet pratade jag med en av konsumentsnubbarna om att ordna någon grej där folk som har lite check på frågan och står närmare fildelningskollektivet kunde utbilda dessa arma konsumentriddare, men han var tämligen avfärdande. Det är klart att han inte kunde veta att jag har ett lite mer seriöst intresse av upphovsrätt, men han hade ju kunnat visa lite intresse när någon erbjuder sin hjälp. Inte minst eftersom det hela inte var hans område (det sa han).
mars 10th, 2006 at 18:26
Tjäna Ulf. Jag fick en artikel publicerad på tidningen ETC där jag nämner din blogg:
http://etc.se.loopiadns.com/artikel/350/copyrighten-aer-doed-naer-skall-besten-begravas
Hoppas att du gillar den. Finns det någon möjlighet att ta en öl någon dag?
0704242562
mars 11th, 2006 at 0:29
Mika: Tack så mycket. Bra artikel, helt riktigt att betona att kultur och information måste få mer spridning. Det är ju just det som syftet med kulturpolitiken. Öl finns det alltid möjligheter till ;).
mars 12th, 2006 at 7:51
”Han anförde den högst vetenskapliga studie som skivbolagen genomfört bland 13-åringar på Lunarstorm som argument mot KTHs forskning. Han ljög igen när han påstod att kopiering drabbar alla artister lika.”
Att ha detta som ett argument är också ett skämt enligt min mening
Jag tycker du borde ha sagt som det var att det är bara handlar om en sak det är pengar lagen är ett skämt som bert Karlsson sa
Ja du trycker du borde varit mera aktiv i debatten och ställt skoppet där det ska stå och sagt det
Det här tycker bara på en sak dom stor skivbolagen vill styra konsumeternas musik smak dom vill ha ett oligopol på musiken som säljs jag har en kanke begränsad musik smak men det hela tycker jag är på minner om Sovjetunionen
Ja tycker mer och mer att ver börjar bli en kommunistiskt diktatur med Göran Persson som diktator och det vill jag inte om det inte redan är så därför ska jag rösta emot det system som har fört denna politik i mer än 10år
”Visst låter det vackert! Oj, vad vi kommer spruta ur oss kultur! Lika effektivt som en sovjetisk stålfabrik, lika glänsande, lika glatt. För nog påminner upphovsrättsfundamentalismens lovsånger lite om när Stalin presenterade Sovjetunionens andra femårsplan”
mars 12th, 2006 at 21:47
Christopher: Du har rätt i att jag borde ha sagt något, men jag var bara där som lyssnare och det var många andra som ställde frågor de med.
Att Sverige skulle vara en ”kommunistisk diktatur med Göran Persson som diktator” är däremot struntprat. Det är den typen av smutskastningsretorik jag inte vill se på den här bloggen. Jag tycker inte om just Göran Persson personligen men han har knappast haft något alls med upphovsrätten att göra. Det är inte heller så att de borgerliga partierna skulle ha fört någon annan politik i frågan. Problemet med upphovsrätts-politiken ligger inte i olika partiers i (grund)idéer, utan mer praktiskt i medieindustrins inflytande över både allmänna föreställningar och lagstiftning.
mars 16th, 2006 at 22:46
As an inventor I see – delicate qestions about the future and the property rights inside the digital domain.
The need of DRM and rightholders for copyright makes me go to into the steps where you can ask what the next technological evolotion will bring, vs the strict copyright laws that nearly goes over to the term of control of the media streams and where and how they shall be allowed to be consumed.
from my point of view DRM also threnths the way of the global memory. When things goes digital – tracks over our cultural history is at risc, at a certain step – information and its value must come first the right of erning at a given point, else information will erodate and be forgotten.
So when the right of use goes before – right of the global memory – you have a problem One have to figure and think that the digital lifestyle do not go over the the materialistic thinking, adding then the net and that the technology will come close to our nervoussystem and that records and information that will pass thrugght our brain and that the technology will come so close that this will be a qestion of the very human rights. I will not be allowed even to visel a song I have heard – or from my human memory be able to visualise a song – someone else have done.
–
It is also clear that a mediastandard is also for people to store information. With that I would like to say that -To write a standard and on perspective where only the biggest companies have the right to write in a given format is suposed to fail, when a mediastandard also are for people with other objectives, than comersial. A media standard must be seen as a general communcation transport/level. And on top of that its also of intrest that information can´t erodate foor future reflection. The Right of of use vs the right of reflection for generations to come is at the two arguments to each other a conflict. Not accepting systems like for instance filesharing as a natural part of a collective brain, can be described as using a knife unvice against the same unit – yourself and what you shall be allowed to remember for the future. Like a girl that do inherent juveliry from her mother, and for the generation coming.
mars 17th, 2006 at 9:25
När man läser vad som skrivs på internet så får man lätt uppfattningen att det finns ett starkt stöd för en mjukare upphovsrätt. Men folk som tillbringar mycket tid på internet är inte representativa för den breda allmänheten. De flesta svenskar är troligtvis ganska ointresserad av upphovsrättsfrågor, så länge deras tillgång till kultur från etablerade kanaler inte hotas. Man saknar kunskap både om vilka teknologiska möjligheter som finns och historiken bakom nuvarande lagstiftning. Om kopyfajten ska kunna vinnas så gäller det att övertyga den breda allmänheten om att de faktiskt har ett starkt intresse av en mjukare upphovsrätt, eftersom en större andel verk då skulle bli public domain, dvs allmän egendom. Ett steg på vägen vore att först övertyga konsumentorganisationerna, eftersom de från sina plattformar sedan skulle kunna föra budskapet vidare. Därför blir jag lite besviken över hur du blev bemött av konsumentföreträdaren, men hoppas samtidigt att du inte ger upp. Något hopp måste väl finnas eftersom Sveriges Konsumentråd trots allt valde att anordna det där seminariet.
mars 17th, 2006 at 11:51
Tor: Jag tror du har väldigt rätt. Folk som befinner sig sig mycket på nätet är inte alls särskilt representativa för allmänheten – något många tyvärr antar.
I allmänhet är det svårt för folk att skapa eller hålla helt självständiga ståndpunkter i frågor som betraktas som givna av alla andra, upphovsrättens egenvärde t ex, även om det skulle ligga i de enskildas långsiktiga egenintresse.
Till konsumentnissarnas försvar så har de fler frågor att bevaka, dessutom är konsumentrådet en mycket bred paraply-liknande organisation, då är det mycket svårt att ta ställning för sådant som kan uppfattas som radikalt. Trots det blev jag också klart besviken på konsumentnissen.
maj 3rd, 2006 at 16:14
Två månader sedan senaste inlägget nu. Vart har du tagit vägen Ulf, vi saknar dig!
augusti 9th, 2006 at 9:50
”den där jävla kinesen ska skämmas ihjäl!”
”han har våldtagit ett barn!”
”han är schizofren!”
– Ulf Henriksson (KTH)