Dessutom: för privat bruk har man enligt 8 § upphovsrättslagen rätt att kopiera offentliggjorda verk i enstaka exemplar. Så om du bara skall använda texten i privata sammanhang är du fullständigt fri att göra det.

Steelneck: om du läser detta, skicka ett mejl till mig så kan jag förmedla dig till Lars.

Edit: Rättade e-mail adressen

Jo, men att göra det till norm, skulle i stora drag föstöra internet, tänk bara på en sån sak som sökmotorer. Detta eftersom material då blir antingen helt fritt, eller måste avtalas med kontrakt innan man kan ta del av det. Jag skulle t ex. inte lägga ut många foton större än tumnaglar helt fritt. Ett tråkigare internet och ett himla klickande på godkännande av avtal. Långt drivet skulle varje internetsurfare först behöva gå en kurs i juridik och avtalsrätt (du vet ju hur avtal brukar formuleras…). Idag är det enkelt, det du kommer åt utan att göra datorintrång får du ta del av, men du får inte själv vidare offentliggöra något av det om inte upphovsman gett sitt tillstånd.

Tänk också på reklamen du får i brevlådan, eller ser på stan i TV osv. (den fysiska, inte mail), eftersom du inte godkänner ett kontrakt så skulle de bilderna vara fria. Vilket då innebär att fotografer helt plötsligt måste ta hundrafalt (bokstvligen) mer betalt (idag sätts pris efter upplaga). Mycke reklam skulle visserligen försvinna, skönt, men också innebära färre fotouppdrag = färre som livnär sig som fotografer. Den reklam som ändock finns kvar blir då givetvis betydligt dyrare att producera, en kostnad som tas ut av kund. Tänk dig in i fotografens situation; om ett företag vill ha bilder till en reklam i en upplaga på endast 1000 st, eller om ett företag vill köpa lös bilderna helt och hållet och dessutom släppa dem fri för alla. I vilken situation kräver du mest betalt för att få fotografverksamheten (resor, material, utrustning, din lön, skatter m.m.) att gå runt? I reklamens fall kan man ju inte avtala och då blir verken fria. Tänk också på fotografens modellkontrakt i samband med reklam där avtal inte kan slutas med mottagaren av reklamen.

Hur blir det på biografen? Försmaken ser vi ju redan när filmerna ofta börjar med en ”förbudstext” – äckligt.

Om den idéella upphovsrätten behålls (vilket jag tycker, oavsett vad man gör med den ekonomiska) blir det lätt att förankra kontrakten i denna. Det finns också speciella regleringar i dagens upphovsrätt för olika medkreatörers rätt, dessa kan kanske omvandlas till regleringsförhållanden för kontrakt för att säkerställa musikers rätt mot skivbolag, tex. Transaktionskostnaderna kan bli större med kontrakt än med automatisk upphovsrätt. Men det går att lösa, man kan standardisera kontrakt.

Steelneck: så krångligt vore det förstås dumt att göra saker. Men det behövs inte heller. Att underteckna något för att komma åt delar av sajter, på ett enklare sätt, är ju mycket vanligt på dagens internet.

nros: Samma resonemang gäller för alla. ‘Rätt’ till betalt för specifikt arbete finns inte. Däremot håller nästan alla med om att det måste finnas någon form av rätt till inkomst generellt. Se ovan. Det spelar ingen roll om någon ‘utnyttjar’ ett arbete eller inte.

Om personen som reser med SJ inte upptar någons plats, stör någon eller kostar något på annat vis (exakt allt tänkbart måste räknas med), så är det på ett sätt att jämföra med piratkopiering – båda är icke-rivaliserande. Skillnaden är att SJ är ett begränsat naturligt monopol medan det råder utbudsöverskott på kreativa marknader, samt att SJ får en större del av sina intäkter från resande medan kreatörer betalas på andra sätt (skatt, reklam, berömmelse, kring-försäljning etc).

Jag tycker det är moraliskt riktigt att planka på SL/SJ om personen har för lite pengar för att kunna betala och om nyttan med resan är högre än samhällets marginalkostnad (inklusive kostnaden för lagbrott). Dock gäller detta inte i praktiken för de flesta som är med i tex planka.nu, varför jag tycker planka.nu är fel.

Man kan ju också fundera på hur det skulle funka med verken (i regel bilder) i skräpreklamen man får i brevlådan… Kanske söka statligt fotograferingstillstånd innan man får använda en kamera osv..

Vi skriver nu 2006 och det enda stora bolag som faktiskt seriöst försökt sig på en ny distributionsmetod för underhållning är Apple(!) med sitt iTunes. Den förste är dock sällan den mest lyckosamme, andra kommer senare och lär av den förstes misstag, undviker dem och för därmed utvecklingen vidare, detta då under förutsättning att vi inte har skapat lagar som sätter krokben för utvecklingen (det lobbas hårt för sånt av multinationella företag som vill behålla ett status quo). Jösses.., Apple är ju inte ens ett företag inom ”rätt” branch och får betala extremt ruskigt stora pengar (musikköparnas pengar) till nuvarande oligopol inom underhållningsbranchen. Apple är ju bara relaterade till tekniken. Detta om något säger nåt om ledningen inom de klagande företagen som ropar på polis och ändrad lagstiftning för att upprätthålla en affärsmodell som den almänna teknikutvecklingen sprungit ifrån – de har inte ens försökt, bara reagerat på utvecklingen med protektionism.

Det handlar egentligen inte om artisters försörjning, utan om kontrollen av vårt moderna kulturarv. Tycker man att det ska kontrolleras av storföretag så gillar man den nuvarande juridiska utvecklingen. Vill man att den ska vara tillgänglig för alla på ett sätt som hela samhället har nytta av så anser man att upphovsrättslagarna gått för långt. Lagstiftningen inte skall dikteras av multinationella storbolag i vinstmaximerings-syfte med en affärsmodell som teknikutvecklingen sprungit ifrån på det vis som sker idag. Lagen bör vara ett försök till att skapa rättvisa för samhällets bästa. En väl avvägd balansgång där man skall vara mycket försiktig med förändringar och inte klampa omkring som en elefant i porslinsaffär som dagens politiker gjort.

Medieföretagen får helt enkelt ta betalt för det de kan ta betalt för, utan att begära lagstiftning som riskerar kränka människor, framdtida upphovsmän och nya affärsmetoder. Om medieföretagen bara byter attityd, inte ser kunderna som fiender som ska bekämpas med resultat att betalningsviljan sjunker i samma takt som man tar friheter ifrån dem, utan som människor som är beredda att betala för det som de vill ha. Om de håller hela utbudet tillgängligt från nätet (inte bara det senaste), och tar typ. tjugofem cent per låt (bara ett lösryckt exempel på ”billigt”), så kommer det att finnas massivis med folk som kommer att föredra detta framför att ta risken att få virus och skit från en piratsajt, för att inte tala om folks moral..(de flesta vet att de gör fel), det kommer att gå att tjäna massor med pengar på det viset, folk kommer antagligen tom. att ”råka” köpa samma låt flera gånger.

Idag sägs ofta att upphovsrätten behöver förändras pga. Internet. Jag ser inte det. Det är bara ett affärsmässigt problem, inte ett upphovsrättsligt eftersom olovlig distribution av andras verk har varit förbjudet i upphovsrättens hela histora. Internet har inte ändrat på detta, Internet har bara inneburit en dramatisk sänkning av barriären för informatinsspridning, alltså samma sak som tryckpressen en gång innebar och som ledde till upphovsrättens födelse. Men tyvärr reagerar dagens ”makt o kyrka” likadant nu som på Gutenbergs tid… Nyfeodalism.