Kommentarer till Ruth Towse och upphovsrätten som incitament

Av: Ulf Pettersson » Blog Archive » Forskare mot upphovsrätt

Ulf Pettersson » Blog Archive » Forskare mot upphovsrätt — Thu, 09 Feb 2006 11:09:26 +0000

[...] Ruth Towse — brittisk kulturekonom. Mycket kompetent på området, eftersom hon forskat länge på just upphovsrättens effekter och betydelse. Har frågat sig om upphovsrätten alls behövs. [...]

Av: steelneck

steelneck — Thu, 19 Jan 2006 15:59:01 +0000

Mediakoncentrsation och ”computer mysticism”.

Av: Ulf Pettersson

Ulf Pettersson — Sun, 15 Jan 2006 22:34:18 +0000

”Hur kommer det sig att film och musikbranchen har blivit sådana samhällsparasiter.”
Jag skulle gissa på flera skäl:
1. de har inte haft någon enkelt organiserbar motpart
2. de styr över en industri som har stort inflytande över vad folk tycker
3. de är starkt vertikalt integrerade oligopol, som bygger på monopol på de varor de säljer (upphovsrätten), uppbackade av staten
4. de tillverkar saker som är lyxvaror, det är därför inte så viktigt för samhället att bråka om eller hur det fungerar eller inte
5. det finns ett överskott av både producenter och konsumenter av kultur, men väldigt stora informationsbrister mellan dessa två grupper – det gör mellanhanden väldigt mäktig

”Det enda jag ser framför mig är revolutionen om vattnet i Bolivia.”
Hmm. Visst bör man vara upprörd, men trots allt är det en helt annan femma med monopoliserat och ockerprisat vatten. I ett Bolivia-perspektiv är hindrad kopiering över internet trots allt ett enormt lyxproblem. …men ändock ett problem, och alla problem bör lösas.

”på längre tidsperspektiv undrar jag verkligen om de inte gräver sin egen grav”
Måhända, inga industrier överlever för alltid. Men det är svårt att spå framtiden.

Av: Lurking-Ghost

Lurking-Ghost — Sun, 15 Jan 2006 21:29:58 +0000

Det är ju fakiskt sant.
Om man utgår från att de flesta artister inte ”tjänar” tillräckligt mycket för att kunna försörja sig själva, så är det definitivt sant att de inte har några advokater heller.

Men det jag har undrat mest är: Hur kommer det sig att film och musikbranchen har blivit sådana samhällsparasiter. Alltså inte konstnärer/artister/skådespelare själva, utan själva industrin.
De är dom enda som får de lagar de vill ha, de är de enda som gnäller också över ”förlorade” intäkter. Jag ser inga andra gråta över detta.

Problemet är nog i att de flesta bolag tänker mycket kortsiktigt. De tänker som det inte finns någon morgondag, utan det gäller att ta allt som går att ta så snabbt som möjligt.

Samhället kommer säga ifrån, förr eller senare. Men då kommer det inte vara speciellt trevligt för bolagen, för de kommer att sparkas ut.

Visserligen har en elit mycket lättare att organisera sig mot folket än tvärtom, men det kommer alltid att gå överstyr, förr eller senare.
Sen har vi den yngre generationen som inte har rösträtt än. De kommer nog inte glömma allt på en gång.

Det enda jag ser framför mig är revolutionen om vattnet i Bolivia. Där man bokstavligt talat körde ut ett bolag ur landet pga att deras ”Vattenrättigheter” inskränkte såpass mycket i människors vardag att de fick nog.

T.ex. fick företaget full rätt att beslagta hus och egendom om vattenräkningen inte betalades i tid. Vattnet blev mycket dyrare. (Om jag minss rätt så var det gratis innan). Folk hade helt enkelt inte råd att betala. Det var droppen som fick bägaren att rinna över.

Samma sak bör nog hända om vi får starka upphovsrättlagar som begränsar yttrandefriheten, makten över sin egendom, rätt att välja, och rätt att sprida den informationen som man själv skapar.
Särintresset vinner alltid på kort sikt, men på längre tidsperspektiv undrar jag verkligen om de inte gräver sin egen grav.