Upphovsrättsmaximalisterna fäktar fördjäves
Andreas Ekström (skribent), Johan Sjölander (s-politiker), Christina Meltin Westerlund (s-politiker) har gett sig på att försvara Jan Guillou. De argumenterar inte särskilt väl. Vad värre är: de argumenterar inte heller särskilt hederligt. Man kallar folk militanta utan grund. När motargumenten blev för svåra för Westerlund, ja då tog hon helt enkelt bort diskussionen. Argument förfalskas rakt av; t ex påstås att kopifajtarna menar att upphovsrättsbrott inte är ett brott.
Det som är slående med dessa debattörer, inklusvive Guillou, är hur lite de satt sig in i frågan. Det vet litet om ekonomin bakom, kan framföra sådana klockrena felaktigheter som att det i juridisk mening går att ”äga idéer”. De referar ingen forskning. Det skulle förvåna mig om de visste vem Lessig är, vad GPL, WIPO eller TRIPs är. De argumenterar i affekt. Skriker ”stöld” utan att tänka en centimeter.
Det är väldigt tydligt att vi har att göra med en rent ideologisk respons. En Självklar Sanning har ifrågasatts. Det har år efter år pumpats med samma mantran: ”monopol på information är en rättighet”, ”idéer kan ägas”, ”upphovsrätten finansierar all kreativ produktion”, ”människor vill bara uttrycka sig kreativt om de kan tjäna pengar på det”, ”det finns en ‘rätt’ att tjäna pengar på en verksamhet man utser sig själv till att utföra”, ”upphovsrätten gynnar små artister och journalister mer än mediekoncerner”.
december 30th, 2005 at 1:08
Hej Ulf. Vill börja med att tacka för länken. Sedan kan jag konstatera att vi har lite olika syn på upphovsrätten. Jag kan också konstatera att du – som till skillnad från undertecknad alltså inte agerar i affekt utan sansat och nyanserat – har väldigt goda insikter rörande mina kunskaper, bevekelsegrunder och motiv. Ett gediget analysarbete, måste jag säga. Att få fram så mycket ur den text du refererar till imponerar.
Jag måste dock få ställa en fråga. Jag förstår din argumentation när du säger att illegal kopiering inte är en stöld. Ok. Du går på den juridiska definitionen, inte som jag, en mer intuitivt moralisk. Så långt är jag med.
Men sedan tappar du mig. För du erkänner visst att illegal kopiering är ett brott. Samtidigt försvarar du – och snart kommer min fråga – vad jag kan förstå denna verksamhet. Och då förstår jag inte längre. För antingen är det lagarna det är fel på. Och då spelar det väl ingen roll om det är en stöld eller ett brott som begås – bägge rubriceringarna är väl lika felaktiga. Eller så är det faktiskt en skillnad. Och då är du alltså för brott, men mot stölder. Vilket i mitt tycke är en lite märklig hållning.
Så min fråga är helt enkelt. Så länge vi inte lever i ditt drömsamhälle med av staten anställda konstnärer och avskaffad upphovsrätt – är det rätt eller fel att ladda ner olagligt kopierat material från nätet? För det var ju det mitt inlägg handlade om. Vilket du, med din skarpa analytiska förmåga, självklart redan insett.
God fortsättning, för övrigt.
december 30th, 2005 at 2:14
>Att få fram så mycket ur den text du refererar till imponerar
Tack! Din text var rätt lång, så det gick bra och jag har alldeles för många högskolepoäng, det gör det hela lättare.
>Du går på den juridiska definitionen
Nej, det gör jag inte. Jag går på de vanligt språkliga, ekonomiska, och juridiska definitionerna.
>För antingen är det lagarna det är fel på.
Ja, just precis.
>Och då spelar det väl ingen roll om det är en stöld eller ett brott som begås – bägge rubriceringarna är väl lika felaktiga.
Nej, självfallet inte. Att det är ett brott är ett juridiskt faktum. Att det inte är stöld är ett ekonomiskt faktum. Det vill säga; brott: faktiskt rätt; stöld: faktiskt fel. Skillnaden mellan rätt och fel, du vet. Den där lilla, lilla skillnaden…
>Så länge vi inte lever i ditt drömsamhälle
Så dagens samhälle, där vi skulle kunna finansiera 25 helt fritt kopieringsbara långfilmer med dagens kostnader och befintliga filmavtal, är också ett drömsamhälle?
>är det rätt eller fel att ladda ner olagligt kopierat material från nätet?
Det är komplicerat, låt mig återkomma. I vissa fall är det rätt, men inte i andra. I vilket fall som helst så är det ett så obetydligt fel när det ändå är fel att dagens hårda politik är helt förkastlig.
>God fortsättning, för övrigt.
God fortsättning!
december 30th, 2005 at 2:38
Åhå. Så du menar att begreppet ”stöld” har någon essentiell, allmänglitlig mening där uttryck som ”att stjäla en idé” är helt enkelt fel. Man kan alltså inte stjäla något som inte finns rent fysiskt, definitionsmässigt. Och detta är, om jag förstår dig rätt, i en högre mening sant.
Missförstå mig nu rätt, det där med immaterialrätt är inte helt enkelt. Inte heller det där med språk. Och jag kan förstå att begreppet ”stöld” upplevs som starkare än begreppet ”brott”. Vill man – som du – nedtona betydelsen/allvaret av illegal kopiering och upphovsrättsbrott förstår jag att man reagerar på stöld-begreppet.
Men jag tror att det finns en annan förklaring till reaktionerna också. Nämligen att ”stöld” begreppet pekar på en lite obehaglig omständighet. För någonting försvinner faktiskt när du kopierar, eller sprider, illegalt. Intäkter. Till upphovsmannen.
När det gäller film-grejen ska jag inte kommentarera den så utförligt här. Bara konstatera att jag gillar att gå på bio. Och att olika filmer kostar olika mycket att göra.
Men vi har faktiskt SVT. Och där får du faktiskt banda av på video. Det täcks av kassetersättningen, du vet.
december 30th, 2005 at 2:47
Åh, jag ser fram emot svaret på min fråga, också. Glömde skriva det ovan.
december 30th, 2005 at 18:53
>begreppet “stöld” har någon essentiell, allmänglitlig mening
Det har egentligen inte med några ‘högre’ definitioner att göra (beroende på vad man menar) utan med vad som är korrekta men självklara definitioner om man tänker efter en smula.
>För någonting försvinner faktiskt när du kopierar, eller sprider, illegalt. Intäkter. Till upphovsmannen.
Du förutsätter att intäkterna bara kommer från upphovsrättshåll. För dagstidningar kommer 66% av intäkterna från reklam, för TV4, TV3, reklamradio, Metro osv kommer allt från reklam. Till tidningar, tidskrifter, film och musik utgår stora statliga, kommunala och privata stöd av många olika former som täcker mycket av intäkterna – vi pratar många miljarder. Åtskilliga medier drivs med förlust år efter år! Vidare är massor av skapande marknadsföring i sig genom att man sedan säljer saker i anslutning: t-shirts och öl betalar konserter; konserter betalar skivor; anställningar, föreläsningar och konsultuppdrag betalar böcker och webbplatser. Läs mer här: Utbudsöverskott på kreativa marknader.
Det kan vara så att en betalning inte överförs till upphovsrättsinnehavaren (ofta inte samma som den som har skapat verket, utan ett stort mediabolag, STIM eller liknande), som hade gjort det annars. Men: För det första gäller det bara när den som har kopierat med säkerhet också tänkt köpa. För det andra så ökar kopiering andra intäkter, eftersom den är en mycket effektiv marknadsföring. För det tredje så visar den forskning som finns att masskopiering i form av fildelning av verk som säljs, t ex musik, inte har påverkat försäljningen.
>Och att olika filmer kostar olika mycket att göra.
Ja, men ska man tala om filmkostnad generellt så ser man till att använda genomsnittskostnad, såklart. Den är 16 miljoner per film för Sverige, enligt Filminstitutet.
januari 3rd, 2006 at 8:59
Alla konstnärer får sin inspiration från sin omgivning i sitt skapande, sålunda ”stjäl” de från sin omgivning och skall sålunda erlägga ersättning för detta.
Observera ironin i detta.
Sålunda behöver dagens upphovsrätt anpassas så att det både gynnar upphovsmannen/kvinnan och samhället.
Här finns ett förslag tillställt EU-kommissionen;
om ny förändrad/förbättrad upphovsrätt som skulle vara till gagn för alla parter, både producenterna och allmänheten;
http://www.edri.org/files/edri_response_review.pdf
EDRI föreslår ett antal reformer av upphovsrättslagstiftningen. Bl.a att upphovsrätten skall gälla ett begränsat antal år och att copyrighten skall återgå från skivbolag till artist efter ett antal år o.s.v. Dessa reformer skulle stimulera och gynna samhällsutvecklingen på en mängd områden.
Ett mycket bra förslag från European Digital Rights (EDRI), som är en civilrättsorganisation i Europa som arbetar för att försvara “civil rights in the information society”.
http://www.edri.org
januari 3rd, 2006 at 17:21
Dennis: exakt. Och tack för länken.
januari 4th, 2006 at 12:23
Jag ser någon i denna tråd som i samma andetag som den hänvisar till lagen, misstolkar den samme.. Gissa vem.
De som skriker ”stöld” för att beskriva t ex. upphovsrättsintrång ber oss samtidigt att behandla rättssystemet som en auktoritet i etik: om kopiering är förbjuden, så måste det vara fel. Det är då viktigt att påpeka att rättsystemet refuserar den idén; att upphovsrättsintrång skulle vara ”stöld”. De hänvisar således till lagen.. men misstolkar vad lagen faktiskt säger. Hela idén om att lagar skulle definiera vad som är rätt och fel är ett misstag i stort. Lagar är, i bästa fall, ett försök från lagstiftaren att skapa rättvisa, men att säga att lagar definierar rättvisa eller etiskt handlande, det är vända bak o fram på saker o ting.
Man måste mäkta med att skilja på äganderätt och immaterialrätt, annars hamnar man lätt väldigt fel. Jisses, idag har vi lagstiftare (politiker) som i runda slängar påstår att vi skulle sluta rösta på våra politiker om det sker ett attentat i landet(??) De använder sedan detta som ett sraw-men argument för att införa lagar med åtföljande kontrollsamhälle för att kunna följa upp det. Det spelar ju ingen roll hurvida det är effektivt, vi vill inte leva i ett sånt samhälle, lite som öst-propagandan där man visade bilder från tunnelbanan i NewYork och jämförde med ett välstädat Moskva-dito.. Alla dessa övertramp bara för att tillfredställa det några få stora mediebolag, inom främst amerikansk film och musik, behöver få för att kunna genomföra iden som ger dem kontroll över andras egendom, så att de kan maximera sina vinster än mer. Iden går ut på att distribura verk krypterat och reglera åtkomsten till det för den som köpt det trots att man samtidigt förser ”attckern”, dvs. kunden, med både kryptot, det krypterade och nyckeln till det. Detta hamnar således i ”fiendens” (kundens) ägo, blir tom. dennes egendom. Men för att detta skall lyckas, då behövs en upphovsrätt som trampar in på både äganderättans område och själva yttrandefriheten och därmed tillåter dem att själv att reglera hur kunden använder sin egen egendom. Å för att kunna följa upp det och upprätthålla tokigheten så krävs ett kontrollsamhälle, annars faller det hela platt till marken.
Se fallet Jon Johansen som tydliggör det på ett bra sätt. Det enda han gjorde var att använda sin egen egendom, han vill se sina filmer köpta i frankrike i norge, alltså en fullt legitim handling. Men han var tvungen att komma förbi regionskodningen, vilket fortfarande är fullt legitimt, det är ju hans egendom. Han lyckades och publicerade hur det gick till, alltså publicerade egen text (datorinstruktioner) hur han utfört en fullt legitim handling med sin egen egendom. Filmbolagen drog igång en juridisk cirkus.. Men när rätten frågade: Vilken dator har Jon gjort intrång i? Så blev svaret ”hans egen” Ridå, han friades. För publiceringen av den fullt legitima handlingen kunde de inte sätta dit honom för, inte då. Men idag har vi andra lagar, lagar som förbjuder publicering av metoder som beskriver än idag fullt legitima handlingar (att helt privat använda egen egendom på fullt legitimt sätt). Rena snurren.
Nåja, det är här man hamnar när man inte mäktar med att skilja på äganderätt och immaterialrätt (eller låter sig köpas till det), det är därför det är så oerhört viktigt. Det är inte så konstigt att det är mediebolagen som står bakom både de senaste förändringarna i upphovsrätten, utökningen av kontrollsamhället och ökningen av straffsatserna för upphovsrättsintrång. Som EU politikern Charlotte Cederschiöld skrev på SVD ”Det är ett lustigt sammanträffande att de starkaste lobbyisterna för förslaget har varit de stora, huvudsakligen amerikanska film- och musikbolagen.”
Men som sagt, det är inget ”lustigt sammanträffande”, det är en medveten strategi. Hade t ex. Jan Guillou insett detta när han skrev: ” Bodströms nya lag – farligare än bin Ladin” om de minst sagt STASI liknande förslagen, så hade han kanske förstått att det egentligen är de ”amerikanska film- och musikbolagen” som är ”farligare än bin Ladin” och således inte skrivit: ” Över en miljon svenskar stjäl musik på nätet”, utan istället använt något annorlunda formuleringar där han skiljer på immaterialrätt och äganderätt.
januari 4th, 2006 at 18:02
Steelneck: Imponerande kommentar, tack så mycket! ”när rätten frågade: Vilken dator har Jon gjort intrång i? Så blev svaret “hans egen”” – lysande mening, jag kommer nog att kopiera den.
januari 4th, 2006 at 19:22
Ja det är en lysande och mycket träffsäker sammanfattning av en rättcirkus, jag kanske inte skall ta åt mig äran av klarsyntheten. Det kommer från Cory Doctorows tal till Microsoft Reasearch där han förklarar varför DRM blir så fel, men samtidigt mellan raderna ger förklaringen till varför mediebolagen vill ha den ”beställda” lagstiftningen och varför massiv övervakning behövs för att upprätthålla den. De förser ju ”attackern”, dvs. kunden med kryptot, det krypterade innehållet och nycklarna, som då lagligen är i fiendehändernas ägo.
http://www.dashes.com/anil/stuff/doctorow-drm-ms.html
januari 4th, 2006 at 20:26
> kommer från Cory Doctorow
:) Heja kopieringen!
januari 4th, 2006 at 22:26
Känns lite dumt att kommentera en debatt så här långt efter, men måste ändå komma med ett klargörande och en fråga.
För mig är varken upphovsrätt eller äganderätt några heliga, oomkullrunkeliga principer. De är i bägge fallen en kodifiering av ett visst givet regelverk. Att det ena (upphovsrätt) utifrån någon typ av moralisk hänseende skulle vara av ondo, och det andra (äganderätt) bara av godo – det köper inte jag. Det finns exempelvis massa situationer och tider då den privata äganderätten enligt den utformning den då hade var rent destruktiv, och då en förändring/uppluckring av den var av godo. Notera exempelvis att vi inte velat skriva in äganderätten i grundlagen, just av det skälet.
Och därför tycker jag inte begreppet ”stöld” vad gäller upphovsrättsbrott är särskilt anmärkningsvärt. Effekten blir ju densamma om du kopierar istället för att köpa som om du snattar en banan istället för att köpa – en minskad intäkt för ”ägaren”. (Sedan finns det en tydlig skillnad, och där har ni rätt, som handlar att om en banan som inte stjäls kan säljas till en annan och så vidare. Det är en poäng, och det är därför kopiering heller inte är föbjudet i lag. Vilket är tur.)
Och så min fråga. Vad tycker du egentligen om illegal fildelning, Ulf? Eller annan former av otillåten nedladdning/kopierng av upphovsskyddat materiel med, för den delen? Mest för att det vore kul att veta.
januari 4th, 2006 at 23:31
Jag blir så trött på alla som vill ge kopiering definitionen stöld…
”Effekten blir ju densamma om du kopierar istället för att köpa som om du snattar en banan istället för att köpa – en minskad intäkt för “ägaren””
Nej effekten KAN aldrig bli densamma för felet alla som säger att det är stöld utgår ifrån är att OM dom inte laddat ner filen hade dom köpt den.
Det är det klassiska exemplet på vad mediabolagen lobbar och vill få alla politiker att tro.
”Oj säger skivbolagen, nu ser vi att det har laddats ner 243 430 ex av skiva x och 455 333 av skiva y, nu har folk stulit varor för 129 271 155 kronor, snart går vi i konkurs.”
Det finns INGA som helst bevis för det, det enda undersökningar visar är att fildelare köper MER.
januari 4th, 2006 at 23:54
Sjölander: ”De är i bägge fallen en kodifiering av ett visst givet regelverk.”
Jag håller helt med.
”Effekten blir ju densamma om du kopierar istället för att köpa som om du snattar en banan istället för att köpa – en minskad intäkt för “ägaren”.”
1. Ja, men bara om du kopierar istället för att köpa, aldrig annars.
2. Effekten i 1. har enligt tillgänglig forskning visat sig vara icke-existerande ännu så länge.
3. Du missar det viktigaste med kopiering: man skapar också något nytt som ger en ny, helt självständig nytta. Den nyttan måste vägas mot kostnaden i 1. Om nyttan överstiger kostnaden så är kopieringen rätt, allt annat lika.
januari 5th, 2006 at 2:05
Intressant debatt. När jag var liten sa min mamma alltid till mig att jag skulle dela med mig av mitt godis. Hon förbannade mig när min lillebror inte fick använda mina leksaker. På LP-tiden så lånade vi jämnt ut skivor till varandra i kompiskretsen och man kopierade alltid skivan som man lånade till kasettband. Jag hade hundratals band med alla möjliga artister på och jag köpte aldrig deras skivor. Att spela in saker från tv på videoband är en självklarhet och att ge den filmen till någon som vill låna den lika självklart. Att det är olagligt struntar jag i för min relation till mina vänner är viktigare för mig som individ än någon lag som förhindrar mig att dela med mig av det jag har.
Att nu allting har blivit digitaliserat ändrar inte min åsikt i frågan, det är fel att förbjuda människor att dela med sig till varandra och hjälpa varandra. Att internet har tillkommit ändrar ingenting heller, förutom det faktum att distribution av materialet borde bli nära 0 kronor.
Att åtala vanligt folk för upphovsrättsbrott för att de har delat ut material på internet må vara korrekt i juridisk mening men är förkastligt i moralisk mening. Det är klart att folk blir förbannade och ilskna när någon stor organisation stampar på den lilla, det blir den klassiska David vs Goliat fajten och gissa vem människor håller på. Dessa organisationer skjuter sig själva i foten om de på allvar tror att hot om stämningar ska göra dem populära bland vanliga människor. För att inte tala om att kalla vanligt hederligt folk för tjuvar och pirater.
Mediaföretagen gräver sina gropar själva. Istället för att ta initiativet i den digitaliserade världen så klamrar de sig fast vid det gamla och vill använda lagen som en del av affärsplanen. Mot deras egna presumtiva kunder dessutom. Det har alltid funnits idéer som har förändrat världen och gjort gamla idéer olönsamma. De som kommer att klara sig är de som gillar läget och gör det bästa av det och independentbolagen har tagit täten, t ex http://www.emusic.com.
Någon sa till mig någon gång att det är alltid enklare att ändra på sig själv än att försöka att ändra hela världen. Det ligger något i det faktiskt.
/OG
januari 5th, 2006 at 14:50
Till OG: Det du skrev i första stycket är inte olagligt, de kopieringar du beskrev är bara kopiering i den privata sfären – privat inte pirat -, vilket är fullt tillåtet. Det är ju tom. denna fullt tillåtna kopiering som man motiverar den sk. kassettersättningen med.
Det är egentligen anmärkningsvärt vi skriver nu 2006 och det enda stora bolag som faktiskt seriöst försökt sig på en ny distributionsmetod för underhållning är Apple(!) med sitt iTunes. Den förste är dock sällan den mest lyckosamme, andra kommer senare och lär av den förstes misstag, undviker dem och för därmed utvecklingen vidare, detta då under förutsättning att vi inte har skapat lagar som sätter krokben för utvecklingen (det lobbas hårt för sånt av multinationella företag som vill behålla ett status quo). Jösses.., Apple är ju inte ens ett företag inom ”rätt” branch och får också betala stoora pengar (musikköparnas pengar) till nuvarande oligopol inom underhållningsbranchen. Apple är ju bara relaterade till tekniken. Detta om något säger nåt om ledningen inom de klagande företagen som ropar på polis och ändrad lagstiftning för att upprätthålla en affärsmodell som den almänna teknikutvecklingen sprungit ifrån.
Medieföretagen får helt enkelt ta betalt för det de kan ta betalt för, utan att begära lagstiftning som kränker andra skapares rättigheter eller tramapar på folks äganderätt . Om medieföretagen bara byter attityd, inte ser kunderna som fiender som ska bekämpas med resultat att betalningsviljan sjunker i samma takt som man tar rättigheter ifrån dem, utan som människor som är beredda att betala för det som de vill ha. Om de håller hela utbudet tillgängligt från nätet (inte bara det senaste), och tar typ. tjugofem cent per låt (bara ett lösryckt exempel på ”billigt”), så kommer det att finnas massivis med folk som kommer att föredra detta framför att ta risken att få virus och skit från en piratsajt, för att inte tala om folks moral..(de flesta vet att de gör fel), så kommer man att kunna tjäna massor med pengar på det viset, folk kommer antagligen tom. att ”råka” köpa samma låt flera gånger.
januari 6th, 2006 at 7:30
Hej. Det jag skrivit i frågan, för den som är intresserad, hittar ni genom att klicka på mitt namn här ovan.
januari 6th, 2006 at 23:00
Steelneck, det beror lite på hur man ser det tror jag. Nu är jag inte någon advokat och kan självklart inte säga vad som är rätt eller fel (för man måste ju vara advokat för att säga det i ett demokratiskt samhälle som kräver att alla medborgare skall veta vad som står i lagen). Jag trodde alltid att kassettersättningen var just en ersättning för det olovliga kopierandet, jag kan ha fel här men det var iaf den uppfattningen jag hade. Jag får ju i vilket fall inte ta emot en kopia från en annan enligt §12 i lagen om upphovsrätten (tror jag). Så om jag ger en kopia av en film t ex till min granne som jag har spelat in så bryter jag mot upphovsrätten.
Hur som haver så är det här _detaljer_ och det är ett vanligt svenskt fenomen att man snöar in sig i detaljerna. Den stora bilden är mycket viktigare, varför får inte jag dela med mig av det jag har? Ingen har någon gud given rätt att få betalt per transaktion för saker som ligger utanför deras kontroll, inte ens artisterna. Det är ungefär som att jag ska sälja en bil och ta betalt för varje försäljning av den bilen tills den blir skrotad. Det som är svårt med den här diskussionen är att man inte kan ta perfekta kopior av bilar för närmare 0 kronor. Men om man kunde det så kan jag lova dig att bilindustrin skulle gå i taket och hävda att man stal deras saker. Tänk om man kunde kopiera olja eller mat eller vad som helst, du skulle se samma reaktioner från dessa industrier som från mediaföretagen, garanterat. Det kallas för självbevarelsedrift, de är rädda om sitt eget skinn och vill inte dö. Naturligt. Evolution är ett ord man tänker på. Men skivindustrin är en onödig mellanhand i den digitala eran och deras tid är förbi. Punkt slut. Musik kommer inte att levereras på plastskivor längre, fler artister kommer att komma fram, musiken kommer att bli billigare och det kommer att bli svårare att bli multimiljardär på att göra musik i framtiden. Allting kommer att ske på internet och marknadsekonomi kommer att råda, dvs, efterfrågade kommer att kunna ta ett högre pris och de mindre eftertraktade kommer att kosta mindre. Det ENDA skälet till att skivindustrin kommer att ha en seglivad död är upphovsrätten.
Andreas: Det låter på dig som att man inte diskuterar upphovsmännens lön tillräckligt mycket. Och jag kan hålla med dig där, det är lite fokus på det men samtidigt är de flesta människor inte några artister eller filmproducenter. De flesta musiker kämpar och sliter för att få ett skivkontrakt, mer eller mindre. Alla hoppas på det där stora genombrottet som kanske händer eller inte händer, och deras genombrott hänger på en ”idol jury” på skivbolaget. Så länge får de klara sig på lite gig här och där. I och med internet så finns det en marknad på 5 miljarder människor. Det finns liksom möjligheter. Att gräva ner sig och säga att det är så synd om ”oss” hjälper inte deras sak. Och förresten, vart är alla artister som gnäller? Det enda gnället jag hör är ifrån skivbolagen och deras följe av ja-sägare.
/OG
januari 6th, 2006 at 23:06
[...] Mer välkommen rannsakan kan vara på gång: “Commission insiders hint that the study may be part of a larger – and welcome – transformation in which a more professional and empirically-based look is being taken… …Could we be moving away from faith-based policy…”. Som jag tidigare har sagt — tron på immaterialrättens totala saliggörande är ideologi; ip-experten James Boyle kallar det för “voodoo-ekonomi” i Financial Times-artikeln. Det är ekonomi med lite eller motsägande empiriskt stöd bakom, men desto mer tro från de som för tillfället gynnas av monopolen. Via Erik Stattin. [...]
januari 7th, 2006 at 21:31
Ja vad som tillhör den privata sfären är luddigt, just ordet ”privat” är också nytt i URL, tidigare gällde en annan lite friare formulering som också var tämligen luddig. Idag är ju problemet att det inte finns några prejudikat (så vitt jag vet) på hur ”privat” egentligen skall tolkas. Men helt klart är att man t ex. får ta kopior av t ex. musik till sina barn (en CD överlever inte länge i en 5 årings pojkrum). Å vad gäller kringång av tekniska åtgärder så säger den paragrafen uttryckligen att man får kringå en sådan åtgärd på ett lovligt exemplar.
http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19600729.htm#K6_aP52_dS1
Men att publicera de metoder o verktyg som behövs för den i samma lag fullt legitima handlingen.. nänä, där kommer mediebolagens ”beställda” censur. Jag säger censur just eftersom det är en orättfärdig begränsning i ”verktygsmakarns” legitima intressen, just eftersom användningsområdet är fullt legitimt, han publicerar ju bara något han skrivit som beskriver ett fullt legitimt användande av egen dator, inte en ritning på en atombomb. Det är antagligen i strid med TRIPS art.13 som säger att vi inte får lagstifta på ett sätt som inverkar negativt på upphovsmäns legitima intressen.
http://www.wto.org/english/docs_e/legal_e/27-trips_04_e.htm
I övrigt talar du om något som på engelska heter ”first sale doctrine” som innebär att man t ex. får sälja en bok beganad, det är ju ens egendom, jag kommer dock inte på den rätta svenska termen. Wikipedia har en bra förklaring, som också visar på ”soppan” kring detta och datorprogram. Man säger att du inte köper programmet, bara en licens. Vilket oftast är helt riktigt. Men det ställer också till problem, i synnerhet när man vill applicera det på underhållning – du har bara köpt en licens att lyssna.. Öhhh.. Betalningsviljan ökar ju inte precis.
http://en.wikipedia.org/wiki/First-sale_doctrine
januari 8th, 2006 at 0:47
steelneck, jag fattar inte vad du pratar om.
januari 8th, 2006 at 2:12
OG, jag säger att du till del har rätt. Det du/vi gjorde förr, spelade in kassetband från kompisens LP, det var OK då, därför införde man kasettersättningen istället för att förbjuda. Lagstiftaren gjorde en kompromiss som fick bolagen att sluta tjata. Men ny teknik kom, bolagen varken fattade eller förstod, blev rädda och började tjata (lägg här till den enorma medieconcentration som skett = makt), idag är lagstiftningen ändrad, så en inspelning till grannen är mest troligt inte OK, men exakt var gränsen går är luddigt, att spela in för att ha i bilen är OK, ge en till morsan kan också vara OK men sen blir det oklart.
Förbudet mot kringång av tekniska åtgärder typ. DRM komplicerar också, privat är OK, ja tom. en nödvändighet för att kunna se/höra/läsa det du köpt, men ingen får sprida de verktyg du behöver. Tänk vad som händer när biltillverkare börjar använda den möjligheten i våra allt mer datorstyrda bilar…
Det är här det börjar glida om vems din inköpta CD-skiva egentligen är, de vill mycket gärna kunna använda datorprogram-modellen och säga att du bara köpt en licens att lyssna, att du inte får använda din egendom (CD och spelare) såsom du själv vill.. Då kan de kanske även slingra sig runt ”first sale doctrine”, å vips så kan de sälja nya skivor, men å andra sidan gäller inte förbudet mot kringång av tekniska åtgärder för datorprogram.. Med datorspel blir det en himla soppa när lagstiftaren tror sig kunna skilja på en sorts ettor o nollor mot någon annan sorts, tihi..
Var det nåt annat som tarvar en förklaring?