Kulturutbudsöverskottet bekräftat
Ibland slumpar sig saker rätt lustigt. Dagen efter jag skriver om kulturutbudsöverskottet ger högskoleverket ut en rapport [pdf] som säger exakt samma sak. Rapporten slÃ¥r fast: ”systemet innebär att dimensioneringen främst baseras pÃ¥ vad unga människor är intresserade av, vilket bidrar till att vi fÃ¥r ett â€?överskottâ€? av utbildade inom den här typen av populära omrÃ¥den.” Den nya rapporten uppmärksammas ocksÃ¥ i en artikel i DN. DN skriver:
antalet utbildningsplatser inom kulturområdet och upplevelseindustrin ökade med 42 procent mellan 1998 och 2003. Motsvarande ökning för övriga utbildningar var 22 procent.
Ur rapporten:
design, spel och upplevelser tycks fungera som magiska ord för att öppna porten som släpper in en ström av sökande.
Endast 38 procent av dem med konstnärlig examen är etablerade på arbetsmarknaden ett år efter examen. Enligt SACO ligger arbetslösheten bland utbildade inom konst och media på 22,3 procent.
Utredaren Tomas Furusten säger till DN:
– Det är inte så konstigt att det blir så här eftersom lärosätena får sina pengar utifrån hur många studenter de lyckas rekrytera.
Det är bra att det här uppmärksammas sÃ¥ att folk kan välja bättre. Skolorna mÃ¥ste ocksÃ¥ näpsas sÃ¥ att deras incitament till överproduktion minskar. Men ocksÃ¥ andra skäl bidrar – ett är status. NÃ¥gra av de mest populära utbildningarna är de som utbildar i design. Viljan att bli designer grundar sig delvis pÃ¥ den överdrivna status som hela designomrÃ¥det har fÃ¥tt och som kommer frÃ¥n den ökade statusen för designföremÃ¥l hemma. Det är i sin tur ett uttryck för klassbaserad status och ökade klasskillnader. Liknande mekanismer gäller för berömdhet via media.
Motverkar vi status i sig kan vi minska överefterfrågan. Ett exempel på hur jämlikhetsideal främjar ekonomisk effektivitet på ett annat sätt än vi ofta uppmärksammar.
Statuskonkurrens mellan olika högskolor verkar också spela en roll. Det är de små högskolorna som satsat ojämförligt mest. Det enda detta kommer att medföra är en tydligare statusskillnad. Behovet av att differentiera mellan nyexade media, konst och designstudenter skapar större efterfrågan på statussignaler. Det kommer att anses ännu finare att ha gått ut prestigeskolorna i Stockholm.
Det känns som det finns flera slags collective action problems här.
oktober 13th, 2005 at 20:50
Det bör pÃ¥pekas att ”statusjakt” kan vara positivt i den mÃ¥n det innebär att människor kämpar för att komma pÃ¥ idéer och producera nya saker.
Liksom du är jag dock ganska övertygad om att det i stort inte är samhället till gagn.
oktober 14th, 2005 at 3:49
Det är sant. En av de få TV-shower jag gillar (har slutat med TV så jag laddar ner) är den totalt statusvansinniga The Apprentice.
Status har dock många negativa sidor, samtidigt som det ofta finns andra och bättre sätt att motivera. En av de stora nackdelarna är den anti-demokratiska funktionen.
januari 9th, 2006 at 14:41
[...] Ulf Pettersson « Utbudsöverskott pÃ¥ kreativa marknader: del 2 Kulturutbudsöverskottet bekräftat » [...]
januari 23rd, 2006 at 20:55
[...] Kreativt arbetande personer skall inte specialbehandlas jämfört med andra. Jag missunnar dem inte. Utöver subventioner vi vill ha av utbudsskäl ska de ha samma grundskydd som alla andra. Men inte mer. Redan idag är arbetslösheten hos konst- och medieutbildade 22,5%, det är 300% över genomsnittet i Sverige. Copyright can be infringed, but it is impossible for it to be stolen. There is no such thing as copyright theft. Scott, Brendan (2001) Copyright in a Frictionless World [...]