Ulf Pettersson

En serie poster och kommentarer den sista tiden har motiverat mig att skriva en lite längre polemisk ekonomisk analys av kreativa marknader och förhållandet till dagens upphovsrätt.

Följande är fakta:
Arbetslöshet: Yrkesgrupper som musiker, skådespelare, författare, poeter, regissörer och journalister lever alla med en mycket stor arbetslöshet. I en riksdagsmotion står så här: ”det är �?karakteristiskt�? för kulturarbetsmarknaden och konstnärernas arbetsmarknad med korta anställningar/uppdrag och återkommande perioder av arbetslöshet/inkomstlöshet.” I en remiss från KLYS står: ”75 -80 % av frilansmusikerna inom Svenska Musikerförbundet kompletterar ständigt med a-kassa” för skådespelare har ”åtta av tio erhållit a-kassa någon gång sedan de utexaminerades”. Journalistförbundet skriver: ”Vi bedömer hela mediebranschens nyrekryteringsbehov för närvarande till färre än 500 journalister per år. Samtidigt är utbildningsutbudet dubbelt så stort”. Kulturarbetsförmedlingar är kända för ”överregistrering” och har tvingats införa nya regler som motdrag. Mediebranschen har systematiskt otrygga anställningar. [pdf]
Ideal: När man frågar unga om vad de vill bli – hamnar ‘något inom media’ eller liknande högst i popularitet. Betänk Fame-Factory-effekten: när unga får möjlighet att bli artist via TV i program som Fame Factory och Idol köar de i bokstavligen i tusental. Trots att chansen att vinna är försumbar. Som resultat är mediegymnasier är kraftigt överetablerade och har bristande kvalitet.
Utbildning: Journalist- konstnärs- design- musik- och medieutbildningar tillhör landets allra populäraste med fler sökande per plats än någon annan. Journalist- och medieutbildningar poppar upp som svampar vid mindre högskolor. Särskilda författarskolor som Biskops-Arnö har uppstått. De producerar varje år flera tiotal författare. Trots att konstnärer från elitkonstskolor som Konstakademin har bland de längsta eftergymnasiala utbildningar man kan läsa är arbetssituationen för en nyutexaminerad ytterst osäker.
Textproduktion: Tusentals svenskar skriver återkommande bloggar där de publicerar allt möjligt skräp men också nöjesjournalistik, samhällsanalyser, skvaller och skönlitterära betraktelser. På Sourze betalar folk för att läsas. Hundratals svenskar tecknar egna, opublicerade serier eller ger ut fanzines om allt möjligt – nästan alltid med förlust. Väletablerade samhällstidningar som Veckans Affärer eller ETC ges ut med förlust, år efter år, andra går knappt runt. Svenska Dagbladet slukar presstöd i hundramiljonersklassen.
Programproduktion: Tusentals programmeringskompetenta svenskar bidrar med kod till fri programvara. Ytterligare hundratals lägger gratis ner stor energi på den underground-konst som utgör demoscenen.
Bokproduktion: Bokförlag får in tusentals manus som de inte publicerar. Intresset för att publicera sig är så stort att många författare väljer att själva betala för att bli publicerade. För detta finns det t om hela förlag som Författares Bokmaskin. Småförlag som publicerar med idella uppsåt uppstår hela tiden. Nätet är översvämmat med ”opublicerad” poesi. I många städer anordnas återkommande poesikvällar, läsningar eller poetry-slams. Typiskt sett är ingen av de medverkande publicerad eller får betalt.
Musikproduktion: Musikförlag blir skickade tusen och åter tusen demokassetter och låtar som de inte producerar. Trots detta fortsätter band efter band att spela på klubbar, festivaler och fester. Ofta får de så litet betalt att de spelar med förlust. De repar timme ut och timme in (nåja) och skriver låtar och texter som de har små hopp om att bli rika på. I USA är 30 000 av samtliga 35 000 släppta album indie-releaser, 95% går med förlust. DJs skapar egna labels som de driver med förlust där de ger ut sina polare eller andra DJs som de tycker förtjänar cred. I USA debuterar 12 500 artister per år, 99,95% av släppen går inte runt. Musikbranschen säger själva: ”Faktum är att de flesta artister inte kan leva enbart på sin musik.”

Vad visar detta?

1. Kreativa marknader har utbudsöverskott
2. Incitamenten för att skapa kommer inte från direkt monetär ersättning
3. Etableringshinder och investeringskostnader vid skapandet är låga

Trots det stora utbud som produceras hittar detta inte sin marknad. Den mängd som säljs på marknaden är drastiskt mycket mindre. Om det kreativa utbud som skapas kunde komma konsumenterna till del, skulle till exempel musik kunna vara billigare än idag. Med sänkt pris blir det inte mindre, utan istället mer, musik.

Del 1 av 3. Posten blev så lång att det känns bättre att dela den i tre – del 2, analys, hittas nedan.

Uppdateringar & mentala anteckningar: 1. Rapport från Högskoleverket bekräftar utbudsöverskottet. 2. Menger, Pierre-Michel. 1999. Artistic labor markets and careers. Annual Review of Sociology 25: 541–74. bekräftar analysen om utbudsöverskott för konstnärer, citeras i Healy (2002): ”the labor market for artists is beset by chronic oversupply and above-average rates of poverty”. 3. Utbudsöverskott på konst och kultur: P. Hirsch, 1972. ”Processing fads and fashions: An organisation set analysis of cultural industry systems,” American Journal of Sociology, volume 77, number 4, pp. 639–670. och R.A. Peterson and D.G. Berger, 1975. ”Cycles in symbol production: The case of popular music,” American Sociological Review, volume 40, pp. 158–173.

This entry was posted tisdag, oktober 11th, 2005 at 17:37 and is filed under ekonomi, idéekonomi, upphovsrätt. You can leave a response, or trackback from your own site.