Kopifajten utvidgas
Det börjar röra på sig mer och mer på immaterialrättsområdet. Medieföretagens monopolrättigheter konkretiseras i form av absurda konsekvenser i människors dagliga liv. Därmed kan frågan ta steget bort från juridisk-tekniska spetsfundigheter och skapa en politisk diskurs med synliggjorda intressen. Kopifajten utvidgas – det är på tiden.
Rasmus Fleischer har skrivit en historisk överblick över kopifajten. Han ger flera exempel på skapande som tillkommer av andra motiv än direkt upphovsrättskompensation: fri mjukvara, demoscenen och fri musik.
Erik Stattin ger ett absurt exempel på hur immaterialmonopolen drivs alldeles för långt: engelsmän, tyskar och amerikaner tar patent på indiska yogaställningar.
Oskar Swartz har i en serie artiklar och inlägg kritiserat upphovsrätten och medieindustrin. Han framhåller hur skaparna av det som medieföretagen tar rättigheterna till typiskt sett får det mesta av sina inkomster från annat håll – i de fall de får några pengar alls.
Nu tar till och med Henrik Berggren på Dagens Nyheter ställning mot mer monopol. Han berättar själv flera exempel. Hur Försvarets Materielverk hävdar ‘äganderätt’ till den historiska symbolen En svensk tiger och hur amerikanska mediebolag kan komma att förbjuda videoinspelning genom att införa den så kallade Broadcast-flaggan. Berggren skriver:
Men det finns inga skäl att stödja de stora företagens juristavdelningar i deras strävan att lägga under sig alltmer av vår gemensamma intellektuella egendom.
Det har han rätt i.
oktober 9th, 2005 at 12:51
Jag tycker dessutom att det finns skäl för att äganderätterna till varor som handlar om konstnärligt skapande bör minimeras. Ett resultat av det skulle i och för sig vara att det blev svårare att försörja sig som kulturarbetare, men redan idag är det väldigt få som kan försörja sig som det.
Det stora resultatet skulle förmodligen dock vara att vi fick färre toppar fast en större bredd och kanske mer amatörkultur?
Men jag kanske bara är ute och cyklar?
oktober 9th, 2005 at 14:42
”redan idag är det väldigt få som kan försörja sig som det.”
- Precis, och de inkomster som kulturarbetare får kommer i endast i mindre grad från upphovsrättsersättningar. Det är stor del som i slutändan är skattepengar eller försäljning av annat.
”Det stora resultatet skulle förmodligen dock vara att vi fick färre toppar fast en större bredd och kanske mer amatörkultur?”
- Det verkar som de som tjänar på det hela idag är de som är inne i systemet och har en del i de utbudsbegränsade kanalerna (insiders för att låna ett uttryck från Assar Lindbeck). Mer amatörkultur är iofs inte bara bra (mindre specialisering=mindre effektivt) men om det accepteras av köparna som likvärdigt så varför inte?
- Något jag har funderat över, men inte sett någon som har kommenterat, är om det inte borde föreligga stora utbudsöverskott på många faktormarknader för skapande; t ex musik, journalistik.
Tittar man på hur många människor som som går arbetslösa som kulturarbetare eller journalister, som vill bli musiker eller som skickar in manus till förlag, så blir det ganska tydligt tycker jag. Då borde såväl löner som output-priser gå ned (även om ‘wages are sticky’ som post-keynesianer framhåller), men de verkar inte göra det (lika mycket).
Vad tror du om det?
oktober 9th, 2005 at 19:28
This post has been removed by the author.
oktober 9th, 2005 at 22:39
”…det är väldigt svårt att se det som en marknad.”
- Det har du rätt i. Men även om man ser det som flera [del]marknader, så borde det råda utbudsöverskott på åtminståne några av dem ifall det gör så för helheten, t ex för ‘musikmarknaderna sammantaget’.
”Alltså, även om en musiker vill sälja sin musik billigare så är det inte säkert att det går för ingen känner till den.”
- Ja, men detta beror väl också på de inlåsningar som finns idag och som är kopplade till det befintliga [upphovsrätts]systemet. T ex så får radiostationer, som är centrala när det gäller att skapa en hit, betalt av skivbolagen för att spela vissa artister.
Om man inte hade upphovsrätt för musik borde inte mekanismer och incitament för att informera konsumenterna stärkas? Jag kan tänka mig minst tre skäl: musikutbudet ökar och därmed efterfrågan på information, låsningarna som finns idag blir svagare, fri kopiering ger i sig utmärkt information (nästan gratis att prova på).
oktober 9th, 2005 at 22:56
Jag tror nog att ditt resonemang här stämmer. Kritiken är väl helt enkelt den att incitamenten att producera skulle minska om man inte får ut hela ‘värdet’ av sin produkt. Men jag tror nog ändå att med tanke på hur dessa marknader ser ut (kanske främst musikmarknaden) så vore det ‘bättre’ för samhället utan det omfattande upphovsrättsskydd som finns (även om det inte är otroligt att utvecklingen i branchen skulle sjunka).
Ett problem kan man väl säga är de som har satsat på sin musik (eller vad det nu kan vara) i tron om att de ska kunna leva på det, börjat dra in pengar och sen minskar plötsligt den möjligheten.
oktober 10th, 2005 at 1:11
”Kritiken är väl helt enkelt den att incitamenten att producera skulle minska om man inte får ut hela ‘värdet’ av sin produkt.”
- Nu börjar det bli intressant! Ja; men är det samtidigt inte så att för just kreativ produktion kommer mycket (det mesta?) av värdet från andra, icke-monetära värden? Värden som socialt och kulturellt kapital, personlig tillfredsställelse, möjlighet att uttrycka sig, berömmelse mm. Det är t ex känt att mycken facklitteratur inte ger särskilt bra betalt – däremot ger publicerade böcker en renommé som gör att författaren i olika sammanhang uppfattas som expert, och det går att tjäna pengar på.
”börjat dra in pengar och sen minskar plötsligt den möjligheten”
- Det är klart, det är bl a därför man bör ha generösa socialförsäkringar och liknande som minskar riskerna vid strukturomvandlingar. Däremot bör man inte specialbehandla kulturproducenter framför t ex biljobbare när produktionsförhållandena ändras.
januari 7th, 2006 at 2:40
[...] En serie poster och kommentarer den sista tiden har motiverat mig att skriva en lite längre polemisk ekonomisk analys av kreativa marknader och förhållandet till dagens upphovsrätt. [...]