”Terror” och ”Collateral damage”
Via den indiska bloggen Alternative Perspective hittade jag för en tid sedan de här lika fascinerande som sorgliga bilderna:
De vänstra bilderna kommer från Al-Qaida-angreppet på New York 2001, de högra från Nato-angreppet på Belgrad två år tidigare. Den indiske psykologen och forskaren Madhukar Shukla skriver hur vissa händelser förvandlas till varumärken vars värden utnyttjas för olika syften medan andra – med likartade konsekvenser – glöms bort.
Jämförelsen blir så slående pga av att de första bilderna ger omedelbar sympatisk respons medan de senare, som knappt har förekommit i västmedia, visar på samma lidande för en grupp som utsetts till skurkar. Det skapar kognitiv dissonans. För att upprätthålla normaltillståndet kognitiv balans kan bara sympatiskt betraktade identiteter som står oss nära skapas som offer. De som redan har utsetts till yttre fiender demoniseras. Drabbade civila i Jugoslavien fick få sympatier, trots att de, enligt amerikanska generaler, ”bombades till stenåldern” under 78 days, 10,000 sorties, 7000 tons of explosives.
En egen acceptans för kognitiv dissonans, som skapar känslor av obehag, är en förutsättning för att kunna förstå världen på ett fördomsfritt sätt. Försök att skilja på ‘terror attack’ och ‘collateral damage’ i bilderna om du kan.
mars 19th, 2007 at 1:32
Ulf!
Du tar på ett intressant fenomen här. Och jag hoppas att det är ok att jag spånar lite! Jag tycker själv att det kanske är intressantare att titta på de verktyg som skapar den kognitiva dissonansen hos oss än att konstatera att den finns där. Detta aftersom_alla_aspekter i våra medvetanden/verklighetsbilder ständigt slår mellan kognitiv dissonans och kognitiv balans (homeostas).
Först ett litet begreppsförtydligande ang kognitiv balans (KB): KB beror på 3 faktorer: Attityder, handlingar och kunskaper. Dessa 3 vill alltid vara inbördes överensstämmande och konsekventa. Dissonans uppstår när en faktor går emot de andra. Vi skiftar då på de(n) fakror(er) som lättast ruckas på och återfår därmed balansen.
Så ”För att upprätthålla normaltillståndet kognitiv balans kan bara sympatiskt betraktade identiteter som står oss nära skapas som offer.” är en sanning med modifikation; vi kan även sluta se de ”andra” drabbade som onda (attityd), kanske med hjälp av information om hur det förhåller sig (kunskap), eller så kan vi faktiskt ändra vår attityd genom handling-typ donera till ”Belgradoffren”. Låter märkligt, men en sådan handling kan faktiskt leda till att exempelvis attityden ”hänger med” för att bibehålla balans, automatiskt och omedvetet.
Så varför uppstår dissonansen när vi ser bilderna? (För de som känner en dissonans där dvs)
”The principle of closeness”-cialdini, menar att ju närmare vi har en människogrupp, ju vänligare inställda blir vi. Men Belgrad ligger ju mycket närmare än N.Y! Geografiskt, ja, men inte i våra medvetanden och det är det enda som spelar roll. Vi häruppe överöses med amerikansk kultur. Vi kan språket, vi delar idoler, kändisar, TV-kanaler, filmer, musik, varumärken etc. Detta gör att vi står oerhört mycket närmre USA och därmed känner en större samhörighet med dem. Belgrad drar därför det korta stråt i jämförelse med USA (men visa samma bildspel med Liberia ist för USA så lär du se att nu hamnar sympatierna på Belgrad, av samma anledning).
I reklamsammanhang talar man om ”encoding variability” som går ut på att ju fler sätt man säger samma sak på, ju bättre fastnar det- och ju mer sant upplevs det vara!
Tänk på hur många gånger 9/11 offren utmålats till offer- och på hur många olika vis (bilder på barn, fanan, begravn, politiska tal osv osv).
Så vi har två stadiga ben nu- närheten och ”variabiliteten” i budskapet. Dessa två pelare finns för övrigt i näst intill alla de budskap vi får oss till livs via (i det här fallet amerikansk) media. Vidare har detta budskap en otrolig ”share of voice” och ”share of attention” http://emailuniverse.com/ezine-tips/?Understanding-SOV-(Share-of-Voice)&id=1138
Det är alltså otroligt kraftfulla verktyg som används för att vi ska reagera som vi (kanske) gör. Detta är naturligtvis inte alla ”knep” som använts här (tar dock inte upp fler)- men de är alla enormt rudamentära och därmed mycket svåra att värja sig emot.
Så vi ”defaultar” på att ändra vår attityd till överensstämmande med den (opartiska)information vi tar del av och därför uppstår dissonansen när vi ser bilderna. Utan annan information får jag kognitiv dissonans och reagerar på amerikanerna som good guys och andra som bad guys- med 100% säkerhet!
Så varför får jag INTE dissonans? Orsaken till att jag personligen inte känner ngn dissonans vid bilderna är att jag inte har några problem med att se Belgradoffren som offer. Detta beror på att jag har kunskap förvärvad oberoende av nyhetsrapportering och därför inte köper den samhälls/människosyn som i annat fall skulle ha rubbats. Jämför svenskar med amerikaner här borde du upptäcka att dissonansen hos amerikanerna är större. Dels för att närheten och indentifieringen (naturligtvis) är större, och dels för att kunskaperna går mer i linje med mediabilden.
Det är äckligt, men jag kan ärligt talat känna av mer sympati vid 9/11 bilderna- för en tusendels sekund, innan hjärnan kickar in och säger åt mig vad jag ser- och detta trots att jag är väl medveten om vad som händer! Och är svensk. Och är utbildad. Föreställ dig då effektiviteten i budskapet hos en illiterär texasbo…
Och där ligger även en delförklaring till hur ”varumärkesbyggande situationer” kan uppstå. USA kommer kunna referera till 9/11 decennier framöver, så fort man vill framstå som underdog, rättrogen, rättfärdig o.s.v. Därför att de nu har ett varumärke att samla dessa konnotationer kring. Och ett jäkla starkt varumärke- så starkt att till och med vi svenskar i hög utsträckning köper det.
Det här är som sagt bara ett litet exempel av miljoner direkt jämförbara situationer / företeelser vi upplever varje dag.
”En egen acceptans för kognitiv dissonans, som skapar känslor av obehag, är en förutsättning för att kunna förstå världen på ett fördomsfritt sätt.”
Jag tycker att det är nog så viktigt att känna igen och identifiera det som skapar dissonansen och att INTE acceptera den. Därför att dissonansen är en signal inom oss som berättar att någon del i oss är inkonsekvent. Och den ”felande länken” kan faktiskt vara den som borde få styra, eller tvärt om.
P.S
Tack för en intressant och intelligent blogg! Trevligt att du hänvisar så bra- jag vet inte hur mkt jag ska göra det (jobbigt) men vill inte ”sänka nivån”, så säg till om det behövs / J
mars 19th, 2007 at 1:50
Bah- länken blev fel- och ett förtydligande. Det är även möjligt att texasbon INTE känner ngn dissonans, på grund av att hans kunskaper, handlingar och attityder alla rimmar med att Belgradoffren fick vad de förtjänade.
Dissonansen uppstår ju därför att vi ”vet” att alla är människor, men reagerar olika attitydsmässigt i alla fall.
mars 19th, 2007 at 11:48
”identifiera det som skapar dissonansen och att INTE acceptera den… dissonansen är en signal inom oss som berättar att någon del i oss är inkonsekvent”
Visst, du har rätt. Men många människor (säkert jag själv också, i vissa sammanhang) undviker kognitiva dissonanser innan de blir så tydliga att man måste redigera sin mentala karta för att få ordning i huvudet. Det är farligt. Det är sådana människor som ser allt i svart eller vitt. Det jag är ute efter är öppenhet i ett tidigare stadium, en vilja att lära sig mer.
”vill inte “sänka nivån””
Ingen risk, Jonas – tack för dina imponerande kommentarer.